Har adventspyntat lite i lilla hytten idag. Tagit bort den rena tvätten, dammsugit och pysslat ihop min egna adventsljusstake!
Så himla nöjd med den. Tog fyra ölflaskor av den bruna sorten och kämpade länge med att få bort det där attans klistret från etiketterna. Det som slutligen gjorde susen var olja och svalt vatten. Yey!
Gjorde 4 egna rosetter av spetsband vilket tog sin lilla tid och som jag definitivt behöver träna mer på.
Sen tog jag fram min nyinköpta lim pistol och mina (köpta) kottar samt extra långa kanelstänger. Klistrade lite och voila!
Här är resultatet.
Beklagar att inte bilderna är bättre och de visar inte huur fina de faktiskt blev. Ni får tro mig på mitt ord. Jag är sjukt nöjd. För att vara mitt första halvt DIY jobb så är jag imponerad
Mina dagar i Tromsø har kommit till ända(enda? Jag blir alltid osäker på det order alltså) . Sitter på flygplatsen och ska snart boarda. Är så glad att jag åkte hit.
Det har varit några otroligt fina stunder här och jag skulle gärna komma tillbaka till sommaren, iallafall till Nordnorge. Sååå himla vackert och charmigt är det. Plus asbilliga färska räkor. (har lyxat med ett halvkilo om dagen här :D)
Att tänka på vad lilla (aslånga) Norge har att erbjuda gör mig så Happy! Grannlandet lixom. Behöver inte resa så himla långt. Eller jo. Det är i och för sig lika långt Oslo - Tromsø som Oslo-Rom men ändå. Väljer alla gånger Nordnorge före Rom. Det är inte en plats jag vill bo på men att besöka. Wow! Magiska pirrkänslor I kropp och själ.
HEJA Tromsø
Kapten Alf och dagens outfit
Fjorden där vi startade vår tur.
8 gäster i fantastiskt fin utstyrsel. NOT. Men på plussidan - inte det minsta kall under de 3 timmar vi var ute.
Den andra båten, som jag övervägde att ta. Jag var osäker innan men jag kan tala om att jag inte ångrar en sekund att jag valde RIB. Tror vi fick en helt annan upplevelse då vi kunde flytta oss längs med valarna och söka av ett större område på kortare tid. Dessutom fick vi asvarma kläder (det slutade med att jag hade 3 lager byxor och 4 lager tröjor, plus en snöoverall och en survivalsuit) och de var ute minst lika mycket på den andra båten och de fick inga kläder. I tillägg så var valarna mindre än 1 minuts båtresa från hamnen så för det mesta gled vi bara omkring så det kom alltså varken någon extra vind eller något vatten på oss.
Valarna gjorde oss inte besvikna. Vi såg dem från början till slut av resan. De var sjukt aktiva och hoppade och plaskade. Svårt att fånga på bild dock när man aldrig vet vart de tänker hoppa. När det dessutom cirkulerar runt hela båten, upp till tio stycken åt gången så är det svårt att veta vart man ska titta. Det händer alltid något bakom ryggen. Så mäktigt!
Ibland var de väldigt nära stranden så man såg folk som stog och beundrade dem från bryggor och broar. Ett dagis låg just vid fjorden och det var några söta ungar som stog och tittade på skådespelet. Tänk att ha det så? Folk betalar tusentals kronor för att få se dessa magnifika djur och så är det några barn som har sin dagliga lekplats nästgårds. Haha. Men så har de ju knappt nåt solljus så något annat måste ju lysa upp deras dagar!
Ibland kom de läskigt nära båten. Och när de sprutade vatten ur blåshålet kunde man känna deras förskräckliga andedräkt. Uäääh vad det stank!! Rutten fisk deluxe.
Här är en som chillar lite vid ytan. Det som sticker upp till vänster på den svarta klumpen är ryggfenan och blåshålet är till höger. Det som syns är alltså lite mindre än en halv knölval. ca 5 m som syns uppskattar jag. De är mellan 13-17 meter i snitt.
Så vackra omgivningar.
Här är en länk till en liten video jag lyckades ta.
På måndagen vaknade jag i soluppgången. DVS 10.36. Jag tog mig en liten tur upp på en fjälltopp för att se Tromsø från ovan. Det var en otroligt fin vandring. Det är lite dåligt med dagsljus den här tiden på året. Men Jag lovar er, det här är mellan kl 11.00-13.15
Solnedgång den 24 november (officeill tid ned 12.25)
Det gick en kabinbana upp till 425 m.o.h och så vandrade jag upp till okänd topp på ish 700 m.o.h. Det var svettigt men värt det. Dessutom kunde jag kana nästan hela vägen ner och det var ju halva nöjet!
Måndagen blev väldigt lång. Som sagt, uppstigning i soluppgången (haha älskar att säga det) Så ute hela dagen och hela natten. Sedan 4 timmars sömn och så ut igen för att leta rätt på havets bjässar. Mer om det i nästa inlägg.
PS sorry för oordningen på inläggen. Är bara lite överexalterad när detta skrivs.
Så magiskt!
Helt seriöst, att detta är ett naturligt fenomen kan jag inte ta in!? Så mäktigt och så vackert. Det är svårt att sluta titta...
Jag vann en gratis tur med
Marianne's Heaven on Earth Aurora Chaser Tours och är så sjukt glad att jag åkte! Vi var 4 stycken gäster och så Marianne och George körde runt oss i sin bil för att hitta bästa spotten för att se på detta skådespel.
Aurora har visat sig 37 av de senaste 38 nätterna så chanserna var höga att vi även skulle få chansen denna kväll. Och OM VI FICK. Jisses! Vi var ute i 10 timmar. (Jag repeterar TIO TIMMAR) och det kändes inte ens. Var så facinerad. Kameran gick varm kan jag lova. Kylan var inte heller ett problem då de utrustade oss med superkläder från topp till tå ovanpå det själva vi hade. Frös inte en endaste gång.
När Aurora visade sig från sin svaga sida lekte vi med ljus, här är mitt försök till en katt.
Svårt att stava spegelvänt
Hangman!
Men när det täckte hela himlen var vi seriöst trollbundna.
Alla bilder ovan är från Mariannes kamera. Här stannade vi och åt lite.
Tänk er scenariot. Himlen är full av mystiskt magiskt ljus. Det är vindstilla, vi är ensamma. Stjärnorna lyser så starkt att man kan urskilja vintergatan. Det är helt tyst förutom valarnas utandningar (!!!!!) MAGISKT mina vänner. Magiskt.
Här kommer mina bilder.
Jag är imponerad. Så himla imponerad. En helt perfekt natt ovanför polcirkeln.
Det är ju fantastiskt. Aurora Borealis.
By night från kabinbanan
En av de bättre sovrumsutsikterna måste jag säga.
När jag kan se det såhär tydligt inne stan med alla lampor och ljus runt om kring så kan jag knappt bärga mig till imorn när jag ska på tur upp i fjällen för att se.
Bra första dag. Hotellet är fint och jag har ett litet krypin på översta vångingen. Så mysigt!
Mitt stösta dilemma idag är om jag ska se på valar från en ribbåt (+komma nära, få gäster det går fort och ribbåt är coolt. -det är kallt, ingenstans att skydda sig från vind, ingen ordentlig sittplats. ) Eller om jag ska hoppa på en lite mindre skuta och titta på spektaklet från däck. (+ kan gå in, finns varm choklad, sittplats, -kommer inte så nära, många gäster, och känns lite klumpigt.
Har inte sett någon av båtarna. Båda turerna är 5 timmar långa och kostar lika mycket. HJÄLP.
Det är börjar ju verkligen toppen. När jag ska checka in visar det sig att jag bokat in mig på två flyg på hemresan. Hur detta har gått till vet jag inte men så var det iallafall.
Till min stora fördel reser jag med SAS den här gången vilket betyder att de återbetalar HELA resans belopp utan mer besvär än att jag nämnde mitt problem. Hjärta på SAS.
Sitter nu i gaten och väntar på boarding. Får hoppas att resten går smärtfritt.
Kategorier: |
Läs
1 kommentar. Lämna
den andra kommentaren!
I all min spontanitet glömde jag att det var söndag idag. Att det är söndag i Norge har stor betydelse. För i Norge är allt stängt på söndagar. Eller inte allt så klart men mycket väsentligt är stängt .
Det betyder också att det inte går några bussar till flygbussen. Det betyder att jag kl 05.15 står vid en busshållplats där nästa ankommande buss är kl 8.15....
Jag provade att ringa Hvaler taxi men de svarade inte. Det är ju söndag så mycket möjligt att det är stängt.
När jag provade taxi Norge så svarade de att en taxi kunde komma om en timme och att det skulle kosta ynka 1200 norska kronor för att ta mig till fredrikstad .
Sa vänligt tack men nej tack.
Min räddare i nöden tog tack och lov telefonen när jag ringde 05.30 och bad om skjuts till fredrikstad. Vad skulle jag gjort utan Vasile!?
Så att resa i Norge har verkligen sina nackdelar. Verkligen.
Men jag är tryggt påväg till gardemoen och kommer att hinna i tid till min flight.
Min flight till Tromsø förresten. Jag är påväg till Tromsø.
Bryggen
Bergen by night från Flöyen
Min personliga guide, Eirik. Här på toppen av Mount Ulriken
Å bo i den lilla stugan. Drömmigt eller hur?
Bergen by day från Ulriken
Glascola paus
Topparnas topp. Där fanns en bjällra som bara de allra starkaste och allra modigaste kunde nå genom att klättra sista biten.
Gissa vilka som gjorde det? VI! Och vilken belöning sen då. Kolla på den där utsikten!!??
Det regnade inte. Inte en endaste liten droppe på hela helgen. Känner mig lyckligt lottad efter allt jag har hört om denna regnets by. Bergen var så fint! Vackert, halvt omringad av sju fjäll, det högsta kallat Ulriken på ståtliga 643 m.o.h om jag inte minns fel, och så, stadens ansikte mot havet .
Bergen är och har alltid varit ett handelscentrum i alla aspekter. Detta märks tydligt fortfarande. Blev erbjuden att handla allt från lusekoftor, cognac från någons ryggsäck och nyfångad fisk bara genom att strosa på gatorna.
Själva stadskärnan kändes pittoresk och lite småstadsaktig. Korta avstånd, vackra gamla hus, många designbutiker, restauranger och barer. Och så hamnen då, som öppnar sig ut mot fjordarna och Nordsjön, och alla oljeplattformer.
Bergensare är kända för att vara ganska högljudda och ta mycket plats. Inte så uppskattat av ikke-Bergensare. Det är inte min egen erfarenhet utan tydligen den generella uppfattningen folk har, speciellt om de är uppvuxna i Östfold (Oslo med omnejd). Det verkar också som att Bergensare hyser lite förakt mot Oslobor vilket är helt logiskt med tanke på ovanstående information.
I min mening så verkar de alla vara ganska lika, förutom att de som bor i Bergen talar en dialekt som minst sagt är svår att förstå... Små barn som talar Bergensk är typ det gulligaste man kan höra medan vuxna män som talar Bergensk mer låter som att de har talfel.
Jag känner mig lite kräsen.... Tillbaka i tiden 4 år. Fast nej, inte helt. Kräsen på ett annat sätt.. Jag var på en restaurang i fredags. En restaurang som har ett rykte om sig att servera god mat. De riktar in sig mer på smaker än på rätter och det är därför möjligt att beställa allt från 1-7 olika smaker. Jag kände att kassan inte räckte till mer än tre så jag valde ut de jag tyckte verkade godast.
Första rätt blev öring med fänkål. Öringen var väldigt god, jag tror den var marinerad och inte kokt/stekt eller ugnsbakad. Ingen värme. Den var verkligen god. Men däremot kände jag ingen smak av fänkål och jag kunde heller inte se det på tallriken så det blev ett litet minus. Men i det hela taget en god och vacker rätt.
Sedan kom en havskräftsoppa. Soppan smakade bra men kunde vart mer rund i smaken. Jag tror på mer smör och mindre cognac. Jag gillar smöriga och krämiga soppor. I soppan fanns bitar av rå rotselleri vilket smakade gott men den kunde vart lite förkokta... Det var också en grillad pilgrimsmussla som smakade perfekt!
Brässert svin blev rätt nummer tre men den var allt för salt för min smak . Kunde tyvärr inte äta upp den. Tråkigt upplägg med carpaccio liknande skivor. Den serverades med diverse tråkiga gröna blad och brysselkål. Råa brysselkåls blad. Hade varit bättre om de var blancherade och inte råa. Men en fin riesling livade upp lite och kompenserade det salta lite iallafall!
Men plus till min kära landsman som serverade. Bra! Digg atmosfär och älsk på inredningen. Lite rough och industriellt sådär. Modernt.
Det var väldigt flott att sitta där och jag blev kallad för madame under hela kvällen. Jag vet inte om det är en komplimang eller inte när det kommer från en jämnårig svensk servitör men det kändes lite lyxigt iallafall.
Avslutade middagen med en fantastisk cocktail. Likör och sprit smaksatt med äpple och hasselnöt med kanelskum på toppen. En drink helt i min smak.
I sin helhet var det ett fint restaurangbesök men jag tror jag blivit lite kräsen.
Det ska erkännas att jag sov till stor del resans första 3timmar. Var så sjukt trött att det gjorde ont i ögonen.
Men så bestämde jag mig för att försöka vakna till liv. Jag åt två av mina ägg&bacon mackor och drack en smoothie och kände mig genast piggare. Inte mindre än 20 minuter senare plingar tåget "nästa station; Finse "
Jag tar fram kameran och gör mig redo. Redo för att se ner i ravinen som enligt boken brobyggarna ska vara den svåraste att bygga en bro över. Men också ha en enastående utsikt. Bron mellan två tunnlar som tar ish 11 sekunder att åka över.
Jag väntade. Visste inte helt om bron var innan Finse station eller efter.
Jag såg flera vackra snötäckta fjäll och stora forsar och vattenfall. Kameran klickade och det var enastående fint MEN. Det var verkligen ögonblicksbilder. På hela sträckan Finse-Myrdal var alla bropartier mestadels överbyggda med trätunnlar. Gissar att det har att göra med snön, att skydda rälsen från vädret.
SÅ JAG SÅG INTE MER ÄN GLIMTAR FRÅN DENNA FANTASTISKA UTSIKT.
Lite besviken men också hungrig på mer av denna natur kom jag fram till Bergen. Har checkat in på Marken Gjestehus och det är fint. Rent, nytt och centralt.
Har kollat in Bryggen redan, fint såklart men ja, nu har jag sett det. Ikväll ska jag äta något riktigt gott hoppas jag och kanske blir det en fjordtur imorgon om vädret tillåter.
Sitter på ett (som vanligt försenat ) tåg mot det norska vestlandet. Jag ska till Bergen! Regnets stad. Vet egentligen ingenting om Bergen utom att det regnar och är vackert. Det blir kul. Ska bo i dorm för första gången i Skandinavien, nåt annat har jag inte råd med i detta landet inte. Hoppas på trevliga roomies.
Jag gick upp okristligt tidigt imorse. Klockan stod på 04.45 och efter knappa 2 timmars sömn var det i princip omöjligt att inte hata livet när det var dags att släpa sig ut i regnet och cykla med väskan till bussen.
Men jag överlevde. Lite frukost på Oslo s och nu sitter jag tryggt på min plats längst bak i tåget Ser nu fram emot en vacker tågresa.
Läser passande nog just nu brobyggarna av Jan Guillou, (rekommenderas!) där beskriver
de Bergensbanen noggrant och jag har höga förväntningar. Hoppas jag inte sover när vi åker över Finse..
Skrivet igår, måndag. (På mobilen så ber reda nu om ursäkt för eventuella stavfel pga autocorrect)
Jag var på bio ikväll i Fredrikstad. Själv. Först åt jag sushi och sedan gick jag på bio. Då kom jag att tänka på tiden jag bodde på Tjöme. Jag och Oscar åkte ofta in till Tönsberg för att äta sushi och gå på bio. Det var lixom det man kunde göra där.
Nu försöker jag komma ihåg hur det såg ut på Tjöme . Lixom utanför Rica området. Jag minns inte. Jag bodde där i 4 månader och jag minns inte?! Tjöme centrum hur såg det ut ? Jag blandar redan ihop det med Hvaler och Fredrikstad. Vägen ut till ön, eller ja, halvön var det väl egentligen, affären, var det spar eller var det nåt annat? Hur långt var det? Hur körde man? Minns något om en pizzeria.... Hvasser, hur långt bort låg det? Hur långt gick man för att komma till huvudvägen och var låg Verdens Ende och de andra sten formationerna som jag inte minns namnet på...?
Jag har märkt det, den senaste tiden, att jag inte kommer ihåg saker. Jag får kämpa med namn, orter jag besökt, maträtter och tanken "vad var det nu jag skulle göra" dyker ständigt upp i mitt huvud. När en gäst ber om tandpetare så går det in i ena örat och ut i andra. Så var det aldrig förr. Det är som om det har hänt så mycket i mitt liv och redan är hårddisken full. Ingen plats kvar att lagra alla saker... Det skrämmer mig.. Alla berättelser som jag vill berätta om, kommer jag ha glömt det innan jag fyllt 30?
Visst visst, vissa saker kommer jag tydligt ihåg men andra saker är som om det aldrig har hänt och det mesta ligger långt inne och jag måste verkligen gräva för att hitta det... Redan nu lixom . Vad händer då är jag är 75...? Gaggig och blandar ihop saker redan nu... Jag minns lixom fragment från det mesta (svårt att säga eftersom jag inte vet om jag glömt det eller inte) men detalj minnet och namn minnet som jag en gång hade är som bortblåst.
Jag vet att jag kunde bli så frustrerad på människor som inte kom ihåg vad vi hade bestämt eller vad jag hade berättat, för jag kom ihåg allt glasklart. Nu är jag den som glömmer. Den som får be folk att upprepa sig. Som kan läsa en busshållplats namn om och om igen och ändå inte komma ihåg den. Förr kunde jag bara se en gång på en karta och så satt det, oavsett på vilket språk.
Vad är det som händer? Är det min hjärna som börjar lägga av redan? Har alla det såhär? Är det för att jag inte aktiverat den ordentligt på flera år? Alltså studerat något. Jag har ju lärt mig och upplevt saker utanför skolbänken så jag tycker att det borde räknas som tillräcklig hjärnaktivitet... Kanske är det vinet som har dödat för många hjärnceller. Jag vet att jag dricker mindre än många andra som inte nämnt något om detta men kanske det har stor påverkan ändå . Kanske det drabbar vissa hårdare än andra. Kanske vissa lägger märke till det mer än andra. VAD KAN DET VARA??
Jag vet inte. Vad som än händer tycker jag det är riktigt otäckt och blir ledsen när jag tänker på att jag glömmer så mycket.
Ett annat mer konkret exempel är att häromdagen pratade jag med Lene om sjukdomen lepra. Hon hade nyligen läst om det i en artikel att det var en stor epidemi i Norge för länge sedan och att man återigen ser en spridning i u-länder idag. Jag läser just nu en bok om en man som led av lepra så det var ett samtalsämne vi båda nyligen kommit i kontakt med.
Vi pratade om de hemska följderna och om att inkubationstiden är extremt lång (upp till 25år), att det inte finns nåt botemedel Och att man förr isolerade alla människor med lepra på speciella sjukhus. Blandade folk i alla åldrar och stadier i sjukdomen. Det var ganska intressant och läskigt att höra och prata om.
Två dagar senare kom jag att tänka på samtalet och googlade lepra. Där stod det massa intressanta fakta och även att antibiotika kan bota sjukdomen idag men att det tar över ett år. Det stod också att risken att bli smittad av sjukdomen var låg eftersom att 95% av jordens befolkning är naturligt immun. Glädjande nyheter.
Sedan stod det att sjukdomen var störst i Indien, Nepal och Burma idag. Fy tänkte jag. Jag som var i Burma. Hoppas jag inte blev smittad. Jag tänkte på människor jag sett utan fingrar, ben och fötter. Människor som jag tänkt var offer för minor och krig. Kanske var det lepra?
Lättad (att jag just läst att risken för smitta var låg och att det finns botemedel ) stängde jag ner sidan.
Flera timmar senare slog det mig. Jag var på ett sjukhus i Burma som behandlade lepra sjuka. Jag var där en hel eftermiddag och fick guidning , pratade med barn, läkare och terapeuter.
Det tog alltså flera dagar för min hjärna att koppla och hitta minnet om det. Vips så kom det till mig när jag cyklade från affären. Hur kunde det vara så långt inne? Och varför kom det just då?
Jag vet (när jag väl kom på vad jag varit med om) att det här mötet gjorde mig väldigt tagen och jag lovade att om jag kom tillbaka skulle jag hjälpa till att jobba där. Jag vet att jag ville hjälpa och jag var så imponerad av vad de här människorna som jobbade där gjorde för de sjuka. Det var en helt välgörenhetsbaserad verksamhet så några stora löner var det inte tal om. Bara medmänniskor som hjälpte varandra.
Hur kunde jag glömma det? Det är uppenbarligen ert ganska stort minne. Eller glömma är kanske fel ord men hur kunde jag inte komma att tänka på det när jag snuddade vid ämnet så många gånger under flera dagar? Helt plötsligt slog det mig lixom . Jag vet att hjärnan är komplicerad och oförståelig men det är verkligen läskigt. Vad mer är det som är dolt för mig i mitt eget huvud? Vad mer har min egen hjärna sorterat bort till mappen "oviktigt, minnen som vi inte kastar riktigt än men snart"? Jag blir väldigt oroad.
<a href="http://www.bloglovin.com/blog/7436865/?claim=3kx8bm9ynzq">Följ min blogg med Bloglovin</a>
snart kommer ett inlägg jag skrev igår någon gång under de 12 timmarna vi hade det strömlöst på Hvaler.
Sist men inte minst tände jag mitt nyinköpta doftljus och nu känns det . Om inte alls länge är det jul. Längtar! 
