the flipflop life

 

Ja fick mina första egna gäster och de var mycket nöjda med mina spottingskills! Så kul att guida  :D 

 

Vi besökte shark Island en eftermiddag och det var obeskrivligt vackert. Myanmar är ett orört paradis på många sätt. 

 

 

Dessvärre blev våra två sista dagar inte lika trevliga under vattnet. 

 

Det pågår dynamit fiske här. Olagligt givetvis men korrupt som det är så är det ingen som bryr sig. Trots att vi varje vecka betalar 1000tals dollar i nationalparks avgifter så förändras inget. 

Så himla sorgligt. Det är The sea gypsies som fiskar. De syr in sig själva i ett hörn när de mer eller mindre utrotar alla fiskstim de hittar. Tyvärr förstår de inte bättre och inte lär det förändras förrän det är försent heller. 

 

Orimliga mängder död fisk låg längs botten i hela revet. Såg mer än 2000 fiskar med magen uppåt. Från en sprängladdning försvinner typ 80% ut i havet. Alla storlekar stryker med. 

 

Det är vidrigt. Som att simma över ett killing field. Total förstörelse. Vi hörde flera  smällar när vi var under vattnet och det är lite otäckt faktiskt. 

 

Hoppas vi slipper fler sådana dyk...

 

 

 

Nu när alla gäster kommit så ser jag att det inte bara är jag som återvänder i år. Från de två tripperna jag var på i fjol så är vi 7 stycken som ska med på den här. Hur sjukt?? Dessutom så är en av förra årets gästers dotter här och gör sin DMT. Small world my friend. Small world. 

Nu när alla gäster kommit så ser jag att det inte bara är jag som återvänder i år. Från de två tripperna jag var på i fjol så är vi 7 stycken som ska med på den här. Hur sjukt?? Dessutom så är en av förra årets gästers dotter här och gör sin DMT. Small world my friend. Small world. 

Nu när alla gäster kommit så ser jag att det inte bara är jag som återvänder i år. Från de två tripperna jag var på i fjol så är vi 7 stycken som ska med på den här. Hur sjukt?? Dessutom så är en av förra årets gästers dotter här och gör sin DMT. Small world my friend. Small world. 

Igår köpte jag ett thailändskt sjömanspass. 

Det är ganska sjukt, ganska härligt, ganska lätt och samtidigt så komplicerat. 

Allt handlar om pengar och de rätta kontakterna. 

Idag är sista dagen på fastlandet. Imorgon åker vi med båten ner till khao Lak där vi den 7e åker till similan Island och den 8e blir jag DMT (dive master trainee) Längtar så sjukt till havet! 

Ligger ensam vid poolen idag. Det är lite växlande  molnighet men sjukt varmt (30-33grader) så ganska glad när solen är i moln.  Anssi tränar och jag tänkte att nu är det semester så inger gym för mig. Kanske nästa vecka.... 

Har mina 5 dagar i Thailand haft 4 massager. De kostar inte mer än 50 kr (200bath) stycket så man behöver inte snåla. Dricker kokosnöt varje dag och äter sticky rice med mango,  Lever livet nu vill jag lova. 

Ni kommer antagligen inte att höra ifrån mig förrän vi kommer tillbaka från båtturen den 12e Feb.  

Så till mami, grattis i förskott på födelsedagen ifall jag inte har något nät den 8e! 

Seriöst varannan väska på det där bandet var en ryggsäck size vara borta ett par månader. Jag tittade mig omkring och såg en massa svenskar, de flesta såg ut som rookies och jag hoppas att alla stannar i Thailand så att jag slipper dem. 

Vet inte vad det är, men har något så gigantiskt stora försommar om andra svenska backpackers. Trivs inte särskilt bra i deras sällskap och söker mig oftast bort från svensktalande bord.  Jag ger dem väl helt ärligt inte en så stor chans att förändra något eller prove  me wrong. Men ändå. Det finns garanterat av alla sorter om man bara ger sig den på att hitta dem. (levande bevis sitter här och skriver, höhöhö) 

Hittade mer eller mindre först fram till tullen och behövde inte köa ens en minut innan jag fått mina 30 dagar stämplat i passet. Jag var således framme vid väskbältet innan några väskor börjat komma  och enligt tradition så kommer min bland de sista så även denna gång. Hann precis med det sista tåget in till Phaya Thai. Jag fick bara sneaka mig förbi två avspärrningar och smila snällt mot vakten. 

Inne i Bangkok gick jag omkring lite för att fördriva tiden och för att röra på benen efter den elva timmar långa resan i planet. Vid ca 01 tog jag en taxi till busshållplatsen och väntade där ömsom sovande på några plaststolar ömsom kringvandrande till kl 08 då bussen mot Ranong gick.  

När jag var på busshållplatsen fanns det rätt  mycket tid att tänka. Inget folk att prata med och inget internet att roa sig med. 

Bra saker jag kom fram till; väskan är inte för tung än. Dåliga saker jag kom fram till; jag har tappat min förmåga att pruta. Måste öva lite tror jag. 

Jag tänkte mycket på hur mycket jag saknat backpacking sedan förra året. Dofterna här återskapar minnena direkt. Blandningen avgaser, varm asfalt, massage olja, thaimat och sopor är lixom comforting. Jag har saknat det. Och jag har saknat att resa. Det är sådan frihet. Inte för att jag inte rest något det senaste året men för att jag saknat friheten att resa själv. Älskar det! 

Vid 17.30 kom jag fram till Ranong (bara 40 timmars resa) och checkade in på ett hotell. Tog en massage och drack lite kokosnöt. Mina två favoriter i världen typ. Förutom majs. 

Träffade Anssioch några till senare över ett par öl och försökte sedan gå och lägga mig i tid. Svårt det här med jet lag. 

Nu sitter jag på vårt frukost ställe och väntar in resten av sällskapet. Vaknade efter bara några timmars sömn och kände att det inte var någon idé att sova vidare. Har därför suttit här nån timme och kollat in morgonrutinerna för folket här.