As Mark Twain said “Twenty years from now you will be more disappointed by the things you didn’t do than by the ones you did do. So throw off the bowlines. Sail away from the safe harbor. Catch the trade winds in your sails. Explore. Dream. Discover.”
Inte många dagar kvar nu. Väskan är så gott som packad och det är bara lite smågrejer som ska fixas egentligen. Känns ganska bra även om jag blir mer och mer nervös för varje minut.
Domherrarna var mitt frukostsällskap imorse.
Träffade Viktoria och Knut idag. Var ensam med lillen i typ 20 minuter medan Viktoria var och hämtade sin bil. Han sov så sött på mitt bröst och jag njöt av varje sekund. Fina människor! Vad jag kommer sakna er!
Kategorier: My trip; |
Läs 2 kommentarer eller kommentera du också!
Sakta med säkert kryper den sig på. Resfebern. Ska jag hinna allt innan Söndag? Har jag tänkt igenom det här tillräckligt? Kommer det här gå bra? När var det nu planet gick? Borde jag ha researchat mer? Frågorna snurrar och det är svårt att slappna av och somna.
Har haft en fin vecka där jag träffat mina nära och kära. Julen var intensiv och mysig. Sandra var här och fikade lite på annandagen, det var så trevligt! Vi ses ju alldeles för sällan!! Det är synd att jag bor så långt borta från henne. Resten av dagen spenderades hos farmor och farfar med mera julmat. Nu får det vara slut med det, maten alltså!
Jag har fortfarande träningsvärk i benen sedan jag var i Åker och åkte skridskor med Robin i fredags. Det var sjukt kul och jag var inte så mycket bambi som jag trodde så det skulle jag vilja göra om. Blir väl 2015 kan jag tänka mig.
När jag åkte hem från Åker på lördagsförmiddagen stannade jag i Eskilstuna för att kramas lite med Knut och hans föräldrar. Det är svårt att slita sig från honom alltså. Systeryster fick träffa honom för första gången och även hon blev nog lite förälskad.
På kvällen käkade vi god tre-rätters middag här i huset och Sofia var på besök. Det är så kul när vi träffas. Vi har ju verkligen så mycket att prata om att tiden inte räcker till. Vi tog ett glas bubbel eller två i jaccuzin och var välbehövligt för mina ömma skridskoben.
Idag har det varit en lugn dag och jag har undersökt transportmöjligheter i Burma. Inrikesflyg är inte så billigt som jag önskat.... Däremot finns det bussar som man kan ta för en resonabel summa. Vi får se vad tidsschemat säger när jag väl är där.
Gick en liten promenad också med Malin K i de små solstrålarna som dagen bjöd på och det kändes nästan som gamla goda tider. Härliga människa!
Har ju träffat en del människor nu men vill ju träffas mera! Tiden är knapp. Ska pressa in så mycket som möjligt nu denna sista vecka.
Kanske kan jag sova en stund nu. När jag skrivit ner saker brukar jag kunna slappna av. Jag hoppas på det. God natt.
Smygstartade julen den 23e med mina fina flickor. Julklappslek och grejer!
Sedan blev det självaste julafton och vi firade hemma hos kusinerna Holmbom
Halva släkten samlad.
Vi åt så mycket mat. Som man alltid gör på jul. Åh så mycket mat.
Kusinbild.
Så kom vi till paketöppningen. Det verkar som om jag varit väldigt snäll i år. Nästan allt på min lista hade tomten kommit ihåg. En stavmixer, packingcells, en klocka och en ryggsäck med mera. PERFEKT. Dessutom hade mamma varit finurlig och givit mig och Malin en utmaning. Att i augusti springa 1 mil under 55 minuter och mamma under 60. Det blir hårdträning från och med maj! Hehhe kan ju inte förlora mot mamsen.
Trött och jättemätt
Juldagen fortatte vi traditionsenligt med mer mat. Startade hos mormor med lite löjrom och lax.
Svidade om till utgång.
Fortsatte hemma hos Elin där David försökte styra upp deras resa till Hede på annandagen.
Jag och Elin tänkte mer på champagne, och vårrullar.
Vi åt mer mat. Avslutad med en sjokoladedelicekake från Sylwester. Satt ljuvligt!
Redo för en kväll på källarn var vi. Men vi hade ingen biljett vilket gjorde att vi inte kom in.... Som tur var så känner Elin folk i denna stad så vi kom till Max där vi hade det mycket trevligt med gitarr och vin.
Halv fem satte jag mig i en taxi hem och var mycket mycket nöjd med kvällen.
Kära lilla barn. Du är ju så söt att man smälter.Tänk känslan första gången jag fick hålla i dig. Va rädd jag var. Så rädd att du skulle gråta hos mig. Rädd att du skulle känna hur stel och nervös jag var och därför inte gilla att vara hos mig. Men det gjorde du. Oj vad du gillade att hänga hos mig. Tills det blev dags för mat eller böljbyte såklart. Det fick kära mor och far stå för.
Kan inte sluta titta på dig. Stackare. En kamera i nyllet halva dan. Men man vill föreviga varje ögonblick med dig.
Din mamma och pappa älskar dig så mycket.
Du var så trött så trött. Och det var jag med. Jag hade kört hela natten för att få träffa dig. Och det var värt det 1000 gånger om.
Dina små små små händer och fötter. Svisch säger det väll och så är det storlek 43 på dessa tosser.
11 dagar var du när jag träffade dig första gången. Lille plutt. Längtar tills jag får träffa dig igen.
Har äntligen kommit hem. Imorse 08.20 klev jag innanför dörren på kvarngatan. Så.jäkla.nice. Körde hela natten och det gick bra. Regnade massor och var endel vind men jag var så gott som ensam på vägen hela tiden. Dock hade jag lite problem med att tanka. På de tre första stationerna jag kom till så verkar det som att bensinen var slut, för pumpen satte aldrig igång. Fick lite smått panik där när lampan lös och jag inte visste när nästa tankstation skulle dyka upp.
På kvällen dukade vi upp till lyxmiddag med lite av maten jag tagit med från Norge.
Humrar stora som husdjur
Blåskjellsuppe och prosecco
En som gärna hade varit med på kvällens middag.
Men de fick komma in också såklart. Klart katta ska ha hummer!
Om 36 timmar är jag hemma. TRETTIOSEX TIMMAR. Har aldrig velat åka hem så mycket som jag vill nu. En sista kväll på Gjestgiveriet och sen är det slut. Fab!
Får träffa mina missar snart igen. SNART SNART SNART.
Kategorier: Hvaler; |
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!
When I started traveling, my dad asked what I’m running away from. My mother constantly wants to know when I will “settle down” and join the “real world”. Someone once commented on my blog and told me to stop running away and live life. There was even a blog called “Mom says I’m Running Away” once.
I’m not sure why, but there is this perception out there that anyone who travels long-term and isn’t interested in settling down or getting a conventional job must be running away from something.
They are just trying to “escape life.”
The general opinion is that traveling is something everyone should do — that gap years after college and short vacations are acceptable. But for those of us who lead nomadic lifestyles, or just linger a bit too long somewhere, we are running away.
Yes, travel — but just not for too long.
We nomads must have awful, miserable lives, or are weird, or had something traumatic happen to us that we are trying to escape from. We are like children who don’t want to grow up and are simply running away from “the real world.”
And to all those people who say that, I say to you — you’re right.
Completely right.
I am running away.
I have been since I slung my backpack over my shoulders in 2006.
But I am not trying to avoid life; I am just trying to avoid your life.
Running away from office life, commuting, and weekend errands, and running towards everything the world has to offer. I’m running away from monotony, 9-to-5, rampant consumerism, and the conventional path.
I running towards the world, exotic places, new people, different cultures, and my own idea of freedom and living.
I want to experience every culture, see every mountain, eat weird food, attend crazy festivals, meet new people, and enjoy different holidays around the world.
While there may be exceptions (as there are with everything), most people who become vagabonds, nomads, and wanderers do so because they want to experience the world, not escape some problem.
We travel to experience life and live on our own terms.
Life is short, and we only get to live it once. I want to look back and say I did crazy things, not say I spent my life in an office, reading travel blogs, and wishing I was exploring the world.
As an American, my perspective might be different from everyone else. In America, you go to school, get a job, get married, buy a house, and have your 2.5 children. Society boxes you in and restricts your movements to their expectations. It’s like The Matrix. And any deviation is considered abnormal and weird.
There’s nothing wrong with having a family or owning a house — many of my friends lead happy lives doing so.
However, the general attitude in the U.S. is “you have do it this way if you want to be normal.”
And, well, I don’t want to be normal. Like them, maybe you are happy with long commutes and 10 hour work days in the name of a promotion or more stuff.
Years ago a book called The Secret came out. According to The Secret, if you just wish for and want for something bad enough, you’ll get it.
That’s crap.
The real secret to life is that you get what you want when you do what you want.
Life is what you make it out to be.
Life is yours to create.
We are all chained down by the burdens we place upon ourselves, whether they are bills, errands, or, like me, self-imposed blogging deadlines. If you really want something, you have to go after it.
People who travel the world aren’t running away from life. Just the opposite. Those that break the mold, explore the world, and live on their own terms are running towards living. We are running towards our idea of life. We get to be the captains of our ships. We looked around at the norm and said, “I want something different.” It was that freedom and attitude I saw in backpackers all those years ago that inspired me to do what I am doing now. I saw them break the mold and I thought to myself, ”Why not me?”
Micket micket trevlig kväll ikväll. Dagen i sig var otroligt oproduktiv. Gjorde praktiskt taget ingenting. Jag lagade lite mat och kollade hedenhösarna. Borde börjat packa in i bilen och rensat vad som ska med hem osv, men nä. Det har jag inte gjort. Får bli morgondagens projekt. Det SKA bli gjort imorgon. Om jag så ska behöva vara uppe halva natten så ska det vara klart imorgon.
Kvällen då. Date med Ivar. Inte en riktigt date, men alltså en date som i en förutbestämd träff. Vi käkade middag på Slippen och det var otroligt gott. Sådär så att man inte vill att det ska ta slut. Till förrätt pannestekt kamskjell med blomkålspuré, soyasmör, granat eple. (HAHA är det möjligt. Stavade jag just äpple sådär??? såg det nu när jag läste igenom innan publicering..... Dags att åka hem till sverige nu) och valnötter. Himelskt. Slickade nästan tallriken. Verkligen ALLT var gott i den här rätten. 5/5
Till huvudrätt beställde jag in hälleflundra med morotspuré, saffranssås och röstipotatis. Också otroligt gott! Pluspoäng för mycket smak i saffranssåsen och mjäll, fin fisk. Om man ska vara petig och bortskämd, vilket jag är, så var potatisen i det "brändaste" laget och fisken kunde varit i två mindre bitar istället för en så stor. Men 4/5 får rätten! Ska abslout besöka dem igen. Frågan är bara vem jag ska dra med mig?
Vi ville beställa in Ostron och champagne till förrätt (för Ivar har aldrig smakat det) men de var slut. Synd. Men det betyder ju att vi har något att göra nästa gång vi ses. Om ett halvår eller så :)
Efter middagen gick vi till Havnelageret. Riktigt mysigt ställe, en ölpub som var rätt crowded för att vara onsdagkväll i december. Eftersom både jag och Ivar körde bil så ville vi ha något alkoholfritt. Jag såg att de hade en fin kaffemaskin så jag frågar bartendern om de har chailatte. Han suckar och säger jaaa... Lite uttråkad. Sedan vänder han sig till Ivar och frågar vad han vill ha. Ivar frågar om de har varm choklad med grädde. Bartender tar sig för pannan och säger på norska, med utländsk fin brytning : DET HÄR ÄR EN PUB. VI HAR ÖL. men börjar fixa med latteglas.
Vi garvade som fan, och hans kollega, (han bredvid på bilden) garvade också. Vår bartender sa högt och lite sarkastiskt till honom: vill du kose dig?? har fått en stor beställning, en CHAI och en VARM CHOKLAD. HAHAH
Sedan tittar han på mig och säger: Hur gör man?!
HAHAHA jag höll på att dö. Sötaste och charmigaste bartendern på länge. Ljuvligt bitter och öppen. Älskar honom från första sekund. Han bjöd oss på detta. Vet inte varför, kanske kände han sig för stolt över sitt jobb att han inte ville ta betalt för något han inte visste hur man gjorde. Jag vet inte. Men hur som helst kommer jag lätt gå tillbaka dit. Ska prova deras mat någon gång också. Det är ju ändå en gastropub.
Kategorier: Hvaler; |
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!
Har nu googlat lite på månfenomenet jag såg häromdagen och kommit fram till att det antagligen är halo jag har sett. Alltså gloria på svenska. Detta ljusfenommen kan ske både runt solen och månen och visar sig på lite olika sätt. Detta är den vanligaste halon.
Fenomenet beror på att ljuset från månen reflekteras i tunna moln som är så pass högt upp att temperaturen i dem är lägre än -15, dvs är kristalliserade. Iskristallerna måste vara sexkantiga och ha rätt storlek. De får inte virvla runt utan ljuset måste reflekteras lika genom alla kristaller. Vanligast är att det bildas en ring i de kristaller som befinnner sig i 22 graders vinkel från månen/solen. Fungerar lite som en regnbåge men dock endast rekfraktion och inte refraktion och reflektion som krävs för att en regnbåge ska bildas.
Då har man återigen lärt sig något nytt. Ska fortsätta halo-spana numera. Vore häftigt att se bisolar, vertikalpelare och 46graders halo och allt vad det nu hette. Får nog gå in på SMHI och läsa igen.
ÄNTLIGEN ett moget beslut från Justin Bieber. Dags att dra sig tillbaka, låta musikens hans mogna. Jösses vad jag har väntat på den här dagen.
Vad glad man kan bli av att läsa en liten tidningsartikel. Hoppas nu bara att det är sanning och inte bara ett av hans fåniga jokes för att få ännu mer uppmärksamhet.
Alltså nu är det inte länge kvar tills jag åker hem. Har sån stor lust att bara dra imorn. Men det går ju inte. Jag vill inte jobba mer. Hur kan två arbetsdagar kännas så otroligt tungt?! Det är ju inte ens ett tråkigt jobb jag har. Antagligen för att jag verkligen verkligen vill åka till Sverige nu. MEN, två dagar ledigt nu, sedan två arbetsdagar. Kan ju nästan räkna timmar här!
Jag har fixat alla mina julklappar också och känner mig mycket nöjd med det. Skönt att ha det ur världen och skönt att ha hittat klappar som jag tror uppskattas. Iallafall så skulle jag bli glad om jag fick dem, så det är det jag får gå på.
Månen igår natt. En stor ring runt omkring. Aldrig sett något sådant föurt. Såklart inte lika imponerande på en suddig bild, men det är dokumenterat iallafall. Undrar vad det kan bero på.. Ska googla lite på det där.
Tittade på ett klipp med Jason Diakité när han håller sitt tacktal efter att ha fått pris för sitt antirasisitska engagemang och blev helt tagen. Jag var tvungen att resercha i över en timme för att helt förstå vad som hänt. Det är alltså ett pris från 5i12-rörelsen (<---) han mottog för sitt arbete för ett bättre Sverige under 2012 med motivationen: "han visat hur man både i ord och toner kan förena ett stort artisteri med ett personligt engagemang i viktiga samhällsfrågor. Han har även genom konkret handling gjort många värdefulla humanitära insatser över världen".
Dock har han av (för mig okänd anledning) inte tagit emot priset förrän nu i början av december 2013.
Stora disskussioner har dock utbrutit pga hans hårda och kritiserande text i låten Svarta duvor och vissna liljor
Han sjunger blandannat: Dunka Jimmie gul och blå, hissa i en flaggstång.
Det var en ceremoni i rikstagens bankhall för att fira 25-års jubileum för 5i12-rörelsen.
Den lilla raden av dubbeltydigt budskap fick dock flera riksdagsmedlemmar att inte delta vid själva prisutdelningen som dessutom flyttats till en annan mindre lokal i riksdagen.
. ”Är det Jimmie som ´dunka gul och blå´ eller vi som ´dunka Jimmie gul och blå´? Subjektet kan ses på två sätt. I rap är den här typen av dubbelbottnade rader vanligt förekommande då man gärna vill måla en så rik bild som möjligt med sina ord. Dessutom har jag i detta fall valt att hämta frasen från en gammal sommarplåga med artisten Frida, vars låt hette just Dunka mig gul och blå . I mina ögon är det Jimmie som för ett psykologiskt våld mot just gul och blå, det vill säga landet, folket. Det är helt enkelt en lek med ord, vilket inte bara är tillåtet i konst, det är elegant, påbjudet och förstärker ytterligare skillnaden mellan en låt och ett politiskt manifest”, Skrev Jason (<--- läs hela hans inlägg här)
Vilken effekt hans ord har. Och vad viktiga de är. Ju mer jag googlar desto mer gillar jag honom. Heja Jason!
"Jag tog med med mig en sak i dag som jag bara brukar ha med mig när jag lämnar Sverige, och det har jag inte gjort nu, för jag kom med en väldigt kort taxifärd. Jag tog med mig detta här (visar upp sitt pass). Det brukar jag bara ha, som sagt, när jag ska lämna Sverige för att påminna alla ställen jag kommer till, och var jag kommer ifrån. Det här betyder väldigt mycket för mig, detta, den här samlingen papper. Det är inte alla som bor i Sverige, och som lever i Sverige, som har ett sådant. Jag tog med den i dag för att säga att detta är mitt bevis i varje fall, på att jag inte är någon främling. Så fientligheten mot mig på grund av min hudfärg kan egentligen aldrig bli främlingsfientlighet - det är och förblir rasism.
Ni behöver inte vara toleranta mot mig. Jag ber inte att få bli tolererad, och eran nåd är inte någonting jag kräver. Däremot kräver jag, med all kraft jag kan uppbåda, att bli bedömd på mina handlingar och på min personlighet.
Och jag kräver att den doktrin, som håller en person högre än en annan person, på grund av dennes hudfärg, religion, kön eller sexuella läggning, omedelbart och för alltid, diskrediteras, suddas ut och överges. Jag kräver att få känna mig säker i Sverige. Jag kräver att få tillgång till det arbete som mina meriter berättigar mig, till att få tillgång till den bostad som min inkomst räcker till. Jag kräver att få be till den Gud jag vill, och älska den person jag vill. Jag kräver friheten att yttra mig, även av dem som inte håller med mina yttringar. Och jag kräver att bli sedd som en del av detta samhället.
Men i utbyte ger jag dig mitt liv Sverige. För dig kommer jag och mina barn alltid hjälpa till att bygga.
Jag ger dig min uppfinningsrikedom. Jag ger dig min kreativa förmåga och min energi. Jag kommer att älska i Sverige, jag kommer att leva i Sverige, och jag kommer att dö i Sverige."
Sista veckan på Gjestgiveriet startar imorgon. 4 arbetsdagar kvar. Yeeehey! ÄNTLIGEN ska jag få åka hem. Inte direkt hemlängtan, men nu är jag riktigt trött på att jobba. Kan inte minnas sist jag jobbat såhär mycket. Har aldrig jobbat mer än 6 månader i sträck tror jag. Erhm. Ja. Låter lite drygt nu när jag skrev ner det, men ja, så är det kanske.
Jag är så nöjd att jag har ett jobb där jag KAN vara ledig 4 månader och ändå gå runt mer än väl. Att jag KAN jobba järnet ett par månader och sen slappa lite längre än de flesta. Men nu börjar det tära. Plus att jag blir lite stressad på allt jag vill hinna med de två veckorna jag är hemma. Fixa alla sista detaljer för resan, förhoppningsvis gå till tandis, träffa alla fina människor som jag saknar, klippa mig, fira jul och nyår, bara slappna av hemma, chilla i jacuzzin, gosa med katterna. Dricka en flaska champagne. Ja ni vet. Allt det där som man vill göra när man är ledig. Men jag är ganska bra på att göra scheman. Så det ska nog gå bra.
Sova kan jag göra i graven. Det blir fullt ös fram tills dess kan jag lova. Och jag ser fram emot det så mycket! Och ser massvis fram emot de två nya människorna som kommit till världen medan jag varit borta. Kevin och Knut. Vilka är ni? Jag kan knappt bärga (stavning???) mig för att få se vilka små krabater ni är!
Ska prova att göra pepparkaksdeg nu för första gången. Gör en halv sats. Den ska ätas. Åh vad jag ska äta pepparkaksdeg, Mmmm!
Och här sitter jag fast på en öde ö, i en vecka till. Allt jag vill är att åka hem nu. 131211 föddes Knut, lilla skatten. Kärlek vid första ögonkastet. Men det är är klart, det visste jag ju sedan dag ett. Två fina fina människor kan ju inte skapa något annat än fint. ++ blir alltid +.
Kategorier: Allmänt; |
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!
Man behöver inte ha tråkigt här iallafall. Även om man bara skulle prata om vädret.
Myste igår med lilla Gråpus en stund. Han är så kelig. Svårt att fånga honom på bild dock, när han rör sig exakt hela tiden. Gnider sitt ansikte mot allt som kommer i hans väg.
Vi kom till Gjestgiveriet vid femsnåret. Då bjöds det på välkomstdrink a la Lene.
En rosa julcocktail. Mycket god.
Sedan öppnades champagnen
Och ostronen kom fram. ÅH så goda de var!!! Med champagnen till. mmmh! Vill inte äta något annat framöver....
Det var ostronpremiär för några av oss. Blandade reaktioner när de fick veta att de fortfarande levde.
mmmmm va gott med Ostron, tycker Anna......
Slurp sa det och det var dags att gå till bords.
Lene hade dukat bordet med gamla vackra vaser värda mer än min månadslön. Kjempefint hade hon gjort det!
Vi berättade anekdoter från sommaren och skrattade en hel del.
Sedan var det dags för Sylwester att presentera kvällens meny.
Vi startade med lite norsk färsk hummer och ett glad chablis till. Åh gudarna ska veta att det satt fint.
Nyyyydelig.
Rätt nummer två var gratinerade kamskjell. Pilgrimsmusslor heter det visst. Kan inte beskriva med ord hur gott det var. Parmesan, ströbröd, smör, örter och vitlök. Denna rätt åker rakt in på topplistan över mat jag smakat i mitt liv.
Rätt nummer tre var moules marinee smaksatt med ingefära och koriander. Jag som inte ens gillar blåskjell åt för glatta livet. Det var så himla gott! Tillsammans med ett glas borgognevin så var det näst intill oemotståndligt.
Här är nästa rätt, kanske också en favorit. (Allt var så gott under kvällen att det inte går att ranka men ändå.) Foi Gras, andlever, med balsamicoreduktion och rödlökskompott. Ett glas recioto di soave till det och smaklökarna dansar limbo.
Det här blev kvällens sista rätt. Potatismos från himmelen, blancherad, ugnsbakt senapsslungad sötpotatis och dovhjort. Till detta serverades ett mycket fancy franskt rödvin, som jag bytte ut till en blåbärssaft. Någon stans måste man ha en paus från alkholen. Detta möttes av långa blickar från resten av sällskapet.
Vi var så sjukt mätta att ingen orkade dessert. Vi fortsatte istället med mer vin. och mer vin. och baileys. och mer vin.
All den här maten får mig att känna mig sååå lyxig. Exklusiv mat, exklusiva viner. Det är så jag vill leva. ALLTSÅ smaksensationerna denna kväll. Gotta looove it.
Anna var så classy ikväll. HOTCHICK!
Åh det var så mysigt den här kvällen. Vi kom inte i säng förrän vid kl 6, dock bara 4 av 10 kvar. Ska bli lite ledsamt att lämna mina fina kollegor. Men hemlängtan har jag ju. Så om två veckor sitter jag hemma i Arboga. Då är det dagen före julafton. TVÅ VECKOR!!! och om 3 veckor och 5 dagar sitter jag på ett plan till BANGKOK. Livet är crazy,
Nu kokar jag knäck. Julkänslan här lixom. Hej tomtegubbar!
Både ute och i mig. Stormen har lagt sig och tillbaka är den blå himlen och strålande solen. Det är så härligt. Tyvärr så har också febern kommit tillbaka till mig. Har ju inte riktigt blivit frisk från förra vändan men ändå. Hela natten har jag feberyrslat och sovit dåligt. Ingen vidare bra start med tanke på att jag ska jobba långis idag. Nåja sol i sinnet. Idag är det lördag, vilket betyder helg imorgon! Yeeheey!
Söndag = Personalfest. Imorgon en officiell sådan med Lene och Öystein på plats. Det ska bli spännande och framförallt gott. Mat och vin tills vi spricker har jag hört. Dags för ett avsnitt av mysiga julkalendern, sedan off to work!
Hej vad det visslar i träden. Riktiga kastvindar nu i den stjärnklara och förhållandevis varma decembernatten. Imorgon är det orkanvarning. Vi får se om den drar förbi oss eller om vi hamnar mitt i smeten. Kan tydligen bli helt jävlligt om vi har otur. Utegångsförbud osv.
Snö är det visst också varningar om. Kan bli en spännande väderdag med andra ord. Jag skulle vilja ut och fotografera lite vid vattnet. Men vi får se hur farligt det känns. Vill ju fånga det vilda havet också. Inte bara stilla och spegelblanka vyer.
Har spenderat måndagskvällen inne i Fredrikstad. Åt middag tillsammans med Ivar på Cactus, en mexinspirerad bar/café. Det blev quesadillas med gucca och kyckling för min del och så glasflaskecola till! Gött
Pratade om resor hela kvällen, om jobb för att finansiera, om planer för framtiden, om gamla resmål vi vill tillbaka till osv etc mm. Det var verkligen trevligt!
Han åker till Bali i slutet av februari, så kanske korsas våra vägar. Who knows. Det är så kul att prata resor med någon som har varit, eller vill åka till samma ställe som en själv. Helt plötsligt så har man så mycket gemensamt.
Han berättade också något kul, att om man går sex led i sin vänskapskrets, så känner man hela världen.
Exempel. Alltså att jag känner 200 personer, de i sin tur känner 200 personer, som känner 200 personer, som känner 200 personer, som känner 200 personer, som känner 200 personer, som känner 200 personer. Det blir en hel massa människor, tydligen fler än hela jordens befolkning (vet inte riktigt hur man räknar ut det här, men tror att det blir 6^200=......). Så ja. Världen är bra liten. Intressant funfact måste jag säga.
