Min sista dag i Kampot är kommen. Imorgon går bussen till Phnom Penh och på fredag flyg till Kuala Lumpur och vidare till Kota Barhu. På lördag tar jag båten till Perhentien Island och stannar där resten av tiden. Kampot har verkligen levererat. Wow vilka härliga människor jag träffat här. Mest andra travellers såklart men den här veckan har varit toppen. Långa motorcykelturer på fina vägar i bergen, och mindre fina vägar till Kep. Offroad bland risfält och hyddor. Riveractivites som Ropeswing (faceplant deluxe...) och the blob bounce (faceplant även här...) och tubing. Jäkligt kul, framför allt för de som tittade på. Jag har ätit massor av krabbor och annan god mat. En riktig gourmetby. Dumplings nudlar gjorda a la minut, awesome spareribs, sötpotatissoppa och tonfiskbaguetter för att nämna några favoriter. Och chokladbollarna såklart. Bonfires, gitarrer, Canadiens (de är överallt) gardenparties och gratis öl. Varje burk man dricker har en kapsyl med olika märken under. Vissa är vinst, dvs en ny öl och andra är ingenting. Jag har varit mycket lyckosam och har vunnit över tio öl haha. De andra har inte alls varit lika frekventa vinnare så ja, turen på min sida helt enkelt. ;) Har bott på Bodhi Villa hela tiden och det är ett av de bästa guesthousen jag har bott på. Atmosfären, renligheten, folket som bor här, location ( ehh hjärnsläpp på svenska ord....) maten och personalen. GRYMT!!! 10/10 från mig. Dessutom billigt. $2,5 för dorm med skön säng, fläkt och myggnät. Awesome helt klart. Awesome. Ikväll blir det ett sista gardenparty på Isis med vegetarisk buffé och gött folk. Det blir en bra sista kväll. Känner det på mig.
Idag har jag vart med om äventyr. Åt en tidig, rejäl frukost och körde 8.45 iväg med min motorcykel på de röda grusvägarna. Mitt mål för dagen var ett berg med grottor i där jag och 4 andra skulle leka i några timmar. Jag kom dit och blev uppkittad av David och Tinika (två belgare som var våra guider för dagen). Vi fick selar och rep och hjälmar med pannlampor på och sedan bar det av. Först en lättare klättring uppför en vägg, kanske 20m hög. Det var svårt, svettigt och kul. Sedan fortsatte vi sidledes kanske 70m vilket var betydligt lättare men läskigare eftersom man klättrade och tog sig fram längs en stupande vägg. När vi kom fram till ett hörn av berget så var det dags att fira ner sig igen. En efter en tog vi oss ner genom en "skorsten" hoppandes mot bergväggen. Det var sjukt kul, men läskigt det också. Att släppa allt 30m över marken är inte något som jag gör utan att tänka efter två gånger. Efter två svettiga timmar var vi nere och det var dags för en grotttur. De här grottorna och klättringen har bara varit öppet sedan januari så ibland kände jag mig lite som en försökskanin, men allt gick bra. Grotturen påminde mig mycket om Guatemala och Semuc Champey fast utan vatten. Trångt, klaustrofobiskt och mörkt. Sjuk adrenalinkick och bra självboost när man inser att ens kropp är tillräckligt böjbar och liten och smidig för att ta sig igenom de smala och riktigt trånga gångarna. De sa att några gånger har det hänt att folk fastnat och att de var tvungna att ta vaselin och dra ut dem från vissa hål. Sjukt läskigt. Sjukt. Vi behövde inget vaselin, även om vår cambodianska guide sa att han hade det med sig. Fantastiska formationer och gångar som bildats inne i berget. Häftiga grejer. Efter en timme inne bland fladdermöss och spindlar kom vi tillbaka till utgångspunkten och vi gjorde lite vanlig rockclimbing. Ish som att göra det på en klättervägg inne fast inte lika lätt och mycket roligare. Jag orkade bara två rundor, mina armar klarade inte mer. Tydligen en 5B och en 5C vägg, va nu det innebär. Det var jobbigt och brant och en riktig utmaning (för mig) att hitta fäste för fötter och händer. Bra dag, bra dag. Eftermiddagen har spenderats med massage och vykortsskrivande. Badat lite i floden och ätit alldeles för många negerbollar. (Lyckan alltså när jag insåg vad chocolate rum balls var på menyn!!)
Har hamnat på ett random ställe som jag fullkomligt älskar. Helt klart bäst hittils i Cambodia. Så bra att jag bestämt mig för att stanna här tills den 28e Mars. Kampot heter det. Bor på ett guesthouse med den bästa stämningen jag varit med om. Alla hänger med alla och eftersom det inte finns överdrivet mycket att göra runt omkring här så hänger alla i restaurangen. Alla pratar med alla, äter av den sjukt goda maten, simmar i floden och är allmänt cilllaxade. Kanske skriver jag mer senare idag. Nu ska jag och en tysk, Malte, åka på motorcykeltur upp på ett berg och kolla på utsikten. Den 28e flyger jag från Phnom Penh till Kota Bharu för att åka till Perhentien Island och träffa Ker och Ayam. Det finns inte ord för hur mycket jag ser fram emot att träffa den kvinnan igen!! Där spenderar jag sedan mina sista dagar med strandhäng och dykning och den 9e april är det hemfärd.
Den här ön utanför cambodias kust är verkligen vacker. Minst sagt naturskön. Alla går runt med solglasögon och utan skor. Den är full av restauranger och barer och guesthouses på den östra sidan men resten är oexploaterat. Det finns dåligt med vatten så duscha är inte så noga. Havet gör sitt. Man kan campa om man vill. Det gör inte jag. Jag sover i en övre bunkbed och det är helt okej. (Förutom att jag blev väckt av en råtta som kröp över mig i morse. Paniken. Paniken innan jag visste vad det var. Aldrig har jag tagit mig snabbare ur en säng. Jag hade somnat med ett halvätet pringles rör i famnen. Note to self: gör inte om.)Alla hus här är rangliga trähak av mycket varierande standard. De ligger vägg i vägg i princip längs den kritvita stranden. De flesta har en balkong med utsikt över det fantastiska havet och på alla ställen så är det gratis öl mellan klockan 18 och 19. Atmosfären är mycket chill och precis som många andra öar så är .....röken tjock på de flesta ställena. Att hitta en hammock där man kan andas är ibland mission impossible.Koh Rong bjuder på varierat utbud av aktiviteter. Man kan vandra i djungeln, snorkla, hänga i en hammock, åka på båttur, paddla kayak eller bara chilla i skuggan i en av alla barer. Hammocklivet är min melodi. Men igår blev det inte så mycket chill som jag tänkte mig. Klockan var strax efter tolv och jag hade just fått i mig lite lunch och satt och funderade på om jag skulle läsa lite eller ta en tupplur. Jag hör höga skrik och ser några killar springa som galna med brandsläckare i högsta hugg. När de kommer närmare hör jag att de skriker fire FIRE FIIIIIRE. Jag kommer på fötter och gör precis som alla andra: går i snabb takt för att försäkra mig om att det inte är mitt guesthouse som står i lågor. När jag ser att det är längre bort som röken bolmar sänker jag tempot och går med strömmen. Det är en skogsbrand. En stor skogsbrand. En från början kontrollerad planerad gräsbrand som gått över styr. Jag känner mig ivägen och vet inte vad jag ska göra. Folk springer som yra höns med hinkar med vatten. Jag har ingen hink och blir stående utan att göra någonting i säker fem minuter. Tillslut hittar jag och en annan tjej en stor tunna som vi fyller till hälften och börjar konka. Det är så varmt. Röken bränner i halsen och ingen har skor. Elden är farligt nära den lokala skolan och det första huset i längan mot alla guesthouses.Paniken smyger sig på. Då händer det där som man har hört om. Någon tar kommandot. Börjar gapa och ge order. Make a line!! Faster!! Run! We need people here! More Water!!!! Vi lyckas få fram en pump och med gemensamma krafter och hoppskrap får vi fram rör så att vi kan leda lite havsvatten upp på kullen samtidigt som langen går med allt från kastruller, dunkar, skålar och hinkar med vatten. Alla jobbar och springer. Ingen tänker på att deras fötter skärs upp eller att röken tränger ner i lungorna. Fokus ligger på att släcka innan det sprider sig mot husen. Vinden var inte på vår sida. Men vårt samarbete gav tillslut resultat. Vi fick kontroll. I fem timmar slet vi i värmen. Vi var över 150 människor som hjälptes åt. Ingen så något. Vi langade vatten och sand. Mina muskler skakade och jag har rivsår och skärsår på hela benen och fötterna. Jag är bränd på ryggen och idag värker mina muskler som väntat. Men vi fick kontroll. Elden blev släckt. Det var några skräckslagna timmar innan någon visste vad som skulle hända. Blir så imponerad av människors förmåga att samarbeta i en krissituation. Hur några tar kommandot och styr upp och får andra att göra som de säger. Sida vid sida. Wow. Vi kan ibland. Ingen blev allvarligt skadad och det var "bara" skog som brann ner. Det är en dag jag sent kommer glömma. Idag har jag inte gjort många knop. Idag blir en chill dag. Som planerat. Hoppas jag.
För att maximalt leva ut min perfekta dagsrutin så hoppar jag på en båt till Koh Rong om en timme. En dag i Marielles liv ser ut som följer: 7-11 vakna, äta frukost11-14 chilla i skuggan14-15 massage i valfri form~15 lunch och en första 25 cents öl (mindre än två kronor), förslagsvis på stranden18 kalldusch och fix~19 Happy hour och seafoodmiddag 22-late Hittin the dancefloor och snackar med all världens resenärerOch så repeat. Med reservation för mindre förändringar.Tänkte stanna ett par dagar på KohRong, sedan får vi se vart jag styr kosan. Det är så nice att vara vid havet så jag vet inte om jag vill flytta mig. Men det finns några naturreservat omkring här så kanske hyr jag en motorcykel och ser mig om snart.
PP har efter första kvällens misslyckande tagit igen allt och resten av tiden visat sig från sin allra bästa sida. Wow. Hittils så är denna stad den mest intressanta i Cambodia. I måndags mötte jag upp med Brett, en kille från Canada som jag träffade i Battambang. Vi åkte till S21 museet och the Killingfields och läste och lyssnade om det fruktansvärda åren under Pol Pot och Khmer Rouge regimen. Det är något av det mest intressanta jag hört om, men också det mest brutala. Pol var en sjuk sjuk sjuk människa och hans politiska teori om ett klasslöst kommunistsamhälle var ännu sjukare. Om du var det minsta utbildad, hade.pengar eller var lite överviktig till exempel så blev det avrättning. Fruktansvärda tortyrfängelser för att få bland annat barn att uppge namn och plats på sina föräldrar så att de kunde hittas och dödas, eller bara straffas för att du råkade kunna tala två språk. Alla skolor, heliga platser och sjukhus stängdes ner. Alla människor förflyttades till tvångsarbete på fälten för bönderna var nyckeln enligt honom. Allt överflöd förstördes. Hela städer ruinernades för att han ville starta från noll. Över 3 000000 miljoner människor dog (mer än en fjärdedel av befolkningen), under dessa 3 år, 8 månader och 20 dagar. Det var bra och gripande museum. Rekommenderar alla att besöka dessa platser. Att sedan PP bjuder på fantastiskt uteliv, billigt boende och god mat gjorde hela vistelsen perfekt. Nu ska vi, jag och Brett, hoppa på en buss till Sihanoukville. Sihanouk är namnet på Cambodias kung och kan alltså slarvigt översättas till kungsbyn. hej hopp!
Har anlänt till hufvudstaden. Den är stor. Det är många horor här. Tuktuk-förarna är ihärdigare än någonsin. De säljer knark överallt. Jag har ett flott hotellrum för endast $6 natten. Jag hittade en fet larv i mina nudlar idag. Blandade känslor helt enkelt. Det är dåligt på uppdateringsfronten, det är tråkigt för mig, och kanske för er också. Det beror främst av två anledningar. 1. Cambodia och Thailand är ljusår ifrån lika intressant och skrivarvänligt som Myanmar.2.Min dator är trasig och det suger att blogga från telefonen.
Har förflyttar mig själv och min tunga ryggsäck 4 timmar söderut. Bort från partygatan och bort från felvänt dygn. Nu ligger jag i sängen och ska sova och istället för att komma hem vid 8 snåret så är tanken att kliva upp då. Vet inte vad Battambang har att erbjuda, men det återstår att se imorn. Känner mig lite sjuk, snuvig och slö, men hoppas att det bara är tröttma. Ska sova bort det oavsett har jag tänkt.
Idag på morgonkvisten bestämde vi oss för att ta en taxi direkt från baren till templena för att se på soluppgången. Stämningen och atmosfären där var oförändrad men att komma dit med partyhatten på och gött sällskap gjorde att frukostutsikten var rätt ok ändå. 
Det började med ett antal klantiga sparkar i stolar och sängar. Tån var öm och nageln inte riktigt där den skulle vara. Efter sista kicken, (den 26e feb) så var nageln till 99% lös och det vätskade rikligt från det öppna såret under. Det var svårt att hålla rent och jag kunde inte ha strumpor eller skor. Varje dag kom jag åt nageln, med täcket, när jag tog på mig byxor, på marknaden när det var fullt med folk osv. Så länge man inte rörde vid det så gjorde det inte ont. 1 mars kom jag till Cambodia och den 2mars var jag som bekant till Angkor Wat hela dagen. Lyckades stöta i tån i ett av templena i trängseln så hade rätt ont på kvällen. Försökte rengöra och gick till apoteket och fick nån vätska att hälla på. De sa att det bara var att vänta tills nageln växte och att allt eftersom klippa ner den. Jaha tänkte jag. Det kommer ju ta sin lilla tid så för att minska risken för att fastna klippte jag så långt ner jag vågade. Sedan gick jag ut. Och dansade. I många timmar. Många timmar på ett dansgolv=många chanser att bli trampad på. Det blev jag såklart så fick många gånger under kvällen och morgonen höra: hörru jag tror du gjort illa din tå. No Shit sherlock var mitt svar. Det var blod över allt och nageln hade en mycket onaturlig vinkel. Ignorerade det och fortsatte dansa till soluppgången. Dagen där på, den 3mars så insåg jag att jag nog måste gå till doktorn. Det var omöjligt att rensa såret efter kvällens eskapader. Sagt och gjort liknar jag till närmsta sjukhus och visar min tå. Oj oj oj säger de och ber mig sitta ner. De mäter mig och väger mig, tar puls och blodprov och skriver in mina uppgifter i nån databas. Träffar en doktor som frågar om jag vill ta bort nageln. Jag undrar vilka alternativ jag har och det visar sig att det i princip är det enda. 15 minuter efter att jag anländer till sjukhuset ligger jag alltså på en operationsbrits och tittar livrädd på några posters i taket. De föreställer en kyckling och en slaktare med största kniven i världshistorien. Känns inte betryggande. De sprutar i bedövning och det känns som att hela tån ska spricka för att den blir så fylld med vätska. Det gjorde svinont. Jag svettades mer under den här tiden än när jag körde halvvasan. Ca 3 sekunder senare har jag ingen känsel alls och de plockar enkelt bort nageln och lindar om tån. Jag vågade inte titta hur det såg ut. Såg bara massa blod som rann längs med foten. Så var det klart. Jag betalade $50 för ingrepp och medicin och för ett återbesök som jag ska göra imorgon. Nu gör det inte ont alls men jag vet inte hur det ser ut eftersom tån är inne i paketet fortfarande. Mitt största problem nu är att tuk tuk förarna om möjligt är ännu mera på och vill köra mig till diverse ställen eftersom jag uppenbarligen inte kan gå. Man kan bli galen för mindre.
