the flipflop life

Gillar egentligen inte att inleda ett blogginlägg med att säga; här har det gapat tomt ett tag. Men det har det ju. Och anledningen till det är ingenting annat än att jag inte har prioriterat bloggisen. Och jag har kanske haft lite svårt att formulera min vardag till något spännande och minnesvärt. 

 

Såhär i efterhand var det kanske inte mitt smartaste drag, för de här 178 dagarna som jag bott på Svalbard så har det hänt så sjukt mycket saker. Så fina dagar jag har haft och så många upplevelser jag varit med om. Nu är det lixom lite svårt att minnas allt och inte minst få ner det på print. 

 

Jag ska försöka lägga upp några inlägg nu i dagarna, mest för min egen del så att jag kan gå tillbaka om ett par år och minnas. Men om någon annan finner nöje i det här så är ju det bara roligt.

 

Det har gått från vår, till sommar, till höst och snart är mörkertiden här.

Tiden har sprungit förbi och jag har inte bestämt mig om jag känner mig klar med Svalbard eller inte. Det finns så mycket kvar att uppleva och jag älskar verkligen naturen och friluftslivet här.

 

Jag känner ganska starkt att jag inte hunnit njuta ordentligt av alla möjligheter som finns, helt enkelt för att jag har ett jobb som håller mig inomhus hela kvällarna och för att det är så dyrt att göra utflykter. Därför skulle jag gärna stanna en stund till för att få möjligheten att maxa Svalbard.

 

Å andra sidan är jag ganska less på att bo såhär litet. Att ens umgänge är så begränsat och att det är svårt att komma någon riktigt nära. För gentemot de inbitna localsen så är man bara en säsongsarbetare, någon som det inte är värt att lära känna , för man ska ju ändå dra snart. Turisterna är oftast här bara ett par dagar så det samma gäller med dem. Man hinner inte riktigt lära känna dem heller.

 

Det gör att man lätt hamnar i en klunga med pengakåta, festsugna säsongare som inte är intresserade av toppturer eller att lägga pengar på en båtresa. Det har jag full förståelse för och jag tycker inte det är så konstigt. Jag har bara så svårt att identifiera mig med någon av grupperna. Slits hela tiden mellan att jag faktiskt är säsongare och vill komma hem med lite mer pengar i kassan än vad jag kom upp med, samtidigt som jag vill ha hela svalbardexperience. Att jag dessutom inte har någon erfarenhet av att ta mig ut själv gör att jag inte är det optimala sällskapet för någon som är uppvuxen på Svalbard. Jag kan inte bidra med så mycket utan blir en svans som hänger efter och behöver dras framåt lite grann. Det är inte så kul att ha med sig alla gånger.

Dilemman. 

Känslan just nu är att jag vill stanna och kanske komma in i någon community eller börja arbeta som guide, så att man verkligen kommer ut i naturen. Men för det krävs mycket arbete och slit. DET ÄR INTE LÄTT MINA VÄNNER, INTE LÄTT.

 

...det går på taxameter och det är så jävla värt det. Sista dygnet på svalbard var bland det häftigaste jag varit med om. Lägger upp några bilder här så ni får se.

Lämnar precis Oslo bakom mig med kursen mot Arboga. Deppar lite för att jag lämnat vackra svalbard och kommer ner till det här bruna,  regniga,  småblåsiga landskapet.. Hoppas det blir lite ordentlig försommar snart! Längtar tills man kan sitta ute och inte behöver ha så mycket kläder på sig.

 

Sista dagarna på svalbard var helt och hållet fantastiska! På onsdagen hade jag stämt träff med en brasilianska som flyttat till svalbard för att studera och vi gick ut tillsammans, vi käkade och pratade om allt och inget,  hon visade mig runt inne på universitetet och introducerade mig till en kille som hette Ola. Ola, jag och Mirela kollade sen på midnattssolen och jag droppade förslaget att vi skulle gå till isgrottan i Larsbreen på fredagsmorgonen innan jag skulle flyga söderut. Han sa ja direkt och så var det bestämt. 

 

På torsdagen åkte jag med en båt som hette Ms långøysund på en dags Cruise (världens nordligaste) in i billefjorden mot pyramiden(en gammalt rysk bosättning som är nästan helt öde och bara lämnad helt abrupt så att kaffekoppar och kläder och allt ligger precis som det lämnades)  och sedan förbi något som heter svenskehuset. Det var lite molnigt och blåsigt först men ändå en jättefin tur. Det klarnade upp lite och utsikten var fabulous! Tyvärr såg vi inga spektakulära djur.. Hade velat se en val eller valross men tydligen så är det lite senare i säsongen som man har större chans att se det så får lov att åka tillbaka. Träffade två trevliga svenskar som var uppe för att åka skidmaraton på lördag och vi hängde hela turen.  Crew et var 100% filippinska, både kapten, besättning och kock (som lagade fantastisk mat.) Det var en tysk guide som var jättebra, sån entusiasm och energi trots att han är där varje dag och berättar samma sak och får samma frågor ish. 

 

När vi kom i land så skyndade jag snabbt hem för hade stämt träff med en kille som heter Aleksander som skulle ta mig med på en liten skotertur.  

Vi åkte till en utsiktsplats som jag tror hette linken och kollade på solnedgången, det var så breath taking vackert att jag trodde jag skulle svimma. Han berättade också historier om hytterna som låg runt omkring och att allt på svalbard som är från tiden före 1945 räknas som kulturminnen och får inte röras. Det ligger alltså färgburkar, järnsängar, en gammal bil ish osv lite överallt som inte får röras. Också några av hytterna har skotthål som inte får röras och sådär.  Det var jättekul att han ville ta med mig på en liten tur. Han kom ursprungligen från Bardufoss men har bott på svalbard i 5 år. 

 

När vi kom ned igen så åkte jag till Olas lägenhet och vi riggade för topp tur. Hade nämligen kollat in vädret och det skulle blåsa upp under fredagsmorgonen men under natten skulle det vara stilla. Så eftersom solen skiner hela dygnet så började vi vandra kl 23.15.

 

Ola hade fixat med snöskor, rifla och hjälmar. Dessutom varm choklad och karta. Vilken kille! 

Han hade heller aldrig gått  upp till larsbreen men hade kollat var vi skulle gå, jag litade fullt på honom eftersom det verkar som jag lider av kartolexi...  

 

 

 Det var strålande väder, solen höll på att gå ner men eftersom den aldrig går under horisonten så spelade ju det ingen roll. Ingen vind, blå himmel och ett ljus jag aldrig sett makan till. Så vackert. Vet inte  hur många foton jag har på berg och vyer. Enastående! 

Vi gick uppför ca en och en halv timme tills vi nådde isgrottan. Det var som ett litet kaninhål rätt med i backen. Alla mina instinkter sa typ nej inte gå ner i snö hål de kan rasa in!!!  Men vi hade fått klartecken av andra besökare att det var  säkert. Vi tog på oss isskorna och hjälmar och gled ner. In i glaciären i ett hål som var ca 1 meter i diameter.  Det var ungefär 15 meter mer och vi kom till små gångar som naturligt smält. Det var så stört häftigt. Det är helt ärligt det coolaste jag gjort. Vi va nere i grottan typ en halvtimme och jag var som i en sagovärld. Alice i underlandet typ. På vissa ställen var isen så klar att man kunde se som genom fönster på de olika lagren från århundraden tillbaka. Det var ganska varmt där inne. Typ 2-3 minusgrader jämfört med - 10 utanför. Trångt på vissa ställen och fantastiska istappar här och där. Det kändes helt sjukt att gå omkring där nere utan guide och mitt i natten. Kändes lite Hard core haha. Så sjukt häftig känsla. Svårt att beskriva hur det kändes och såg ut men det var toppklass. 

 

Sen gick vi upp ur grottan och beskådade en så vacker soluppgång. Vi fortsatte sedan uppåt ytterligare två timmar och kom till en topp som kallas för trollsteinen. På vägen såg vi en Arctic fox som kilade förbi och utsikten var så otroligt fin. 

 

Vi hade sån tur. Det blåste ingenting, det var helt klart så vi såg flera mil utöver fjällen och fjordarna. Snön var tillräckligt hård så att vi inte sjönk ned i den allt för mycket solen sken oss i ryggen och det var bara så bra som det kan bli. Definitionen på fantastiskt. Fick nästan fjärilar i magen och lite kär känsla när vi var där på toppen. Vi nådde trollsteinen nästan prick kl  03.00, så på 850 möh åt vi kex och drack varm choklad. Jag har aldrig varit med om något så exotiskt och vackert och fint. Den nattens vandting är det bästa jag gjort. 

 

Vi tog oss sen sakta ned till byn igen och strax innan 6 var vi hemma igen. Jag är så himla glad att Mirela introducerade mig till Ola och att han ville gå med mig för jag hade inte gjort det själv. Ska lägga upp lite bilder senare. Verkligen bästa.  

 

Var helt uppspelt när  jag kom hem, trots att jag varit igång i 23 timmar. Kollade på en film, sov ca en timme och hoppade sedan på flyget till Oslo. 

 

Tack svalbard för en av de bästa veckorna i mitt liv! 

Visste ni till exempel att de som bor här har alkoholransonering? De får ett kort som kryssas i varje gång något handlas och ransonen är ca så stor som när man handlar taxfree från ikke EU land och ska ta in i Sverige. Alkohol och tobak och lite annat är ju skattefritt här så det är otroligt billigt, om det var fritt fram skulle det kanske finnas ganska många fler missbrukare, vad vet jag. 

 

 

Visste ni att svalbard bara är tillfälligt Norskt och att det är jättemånga länder som är med om Svalbard men att Norge fått ansvar att driva allt.  Det är snart "omval" och om inte Norge har majoriteten av befolkningen här så kan beslutet omvärderas. Då blir troligen det land som har flest invånare representerat här som får förfrågan. 

 

Visste ni att det sägs att den 2a största befolkningsgruppen här är Thai?? Jag vet inte helt säkert men det är vad som sägs. Tänk om några år om Svalbard helt plötsligt skulle bli thailändskt?? 

 

Visste ni att alla kan få vapenlisence för självförsvar mot isbjörn utan att ens ha rört ett gevär någon gång i sitt liv?? Bara att ansöka hos sysselmannen. 

 

Visste ni att man inte kan födas eller begravas på Svalbard? Alla som är gravida blir två veckor innan BF nedflugna till fastlandet där de får hushålla bäst de vill tills barnet är ute.  

Om man skulle råka trilla av pinnen medan man är här blir kroppen forslad  till fastlandet eftersom det på grund av permafrosten är omöjligt att gräva ned någon. Det är tydligen på tal om att man ska kunna få sin aska strödd här efter att kroppen  kremerats på fastlandet men det är inte klart ännu. 

 

Visste ni att Svalbard är det landområde  som ligger  längst norr ut i världen som har tätbefolkade områden. De är också här det nordligaste universitetet ligger.  

 

Visste ni att det finns mer än  dubbelt så många skotrar som människor här? Eftersom det är skattefritt så är det ofta billigare att köpa ny än att laga så när den inte fungerar längre så parkeras den för att aldrig mer förflyttas och så kommer en ny hit. 

Det finns också många fler björnar än människor och ändå är det folk som bott här i över tio år och aldrig sett en. 

 

Visste ni att en timme på skoter ut i vildmarken är lika med 12-18 timmar vandring om man skulle gå samma väg tillbaka. Man vill alltså inte att ens skoter lägger av 5 timmars skotertur iväg..... Det är lag på att ha med vapen och tält samt förnödenheter för att klara minst ett dygn i vildmarken. 

 

 

Det finns en matbutik här, ett sjukhus, ett värmeverk, ett kulturhus och en flygplats. Sedan flera hotell, restauranger och barer, turistkontor och souvenirer. Det är typ det som finns. Alla känner alla och alla vet allt som har hänt i byn. Det är ganska mysigt så här när man är på besök men kanske blir tråkigt och jobbigt i längden...  

 

Något jag har kommit fram till de här dagarna är att om jag skulle flytta hit så måste jag ta vapenlicens samt köpa vapen och skoter. Det är så tråkigt att bara kunna röra sig runt i lilla byn ensam. Så fort man ska utanför så är risken för isbjörnar så stor att det vore dumt att utmana ödet och så är det svårt att ta sig fram i snön och på isen. 

 

Det finns ca 20km väg och that's it. Så bil är inte jättevärt...  Ja det är dagens tankar. 

 

 

 Igår flög jag till gruvsamhället Svea i den här lilla flygmaskinen. Det var en upplevelse det. Både turen och gruvan. 

 

Startade dagen tidigt, 06.45 ringde klockan. 

 

Kækade frukost och bylsade på mig alla klæder och gick ned till ett av hotellen dær det var pickup.

 

Jag træffade mina fellow skotervænner och våra guider. Vi var bara fem stycken (tack gode gud, har hørt rykten om att det fanns sællskap på øver 40 ibland) och två guider. 

 

Efter att ha blivit kittade med skoter och utrustning fick jag, som var den enda som aldrig kørt typ, en snabbkurs i hur en skoter fungerar. Gas, broms, klart. 

 

Vi startade lite lagom långsamt men utøver dagen brassa vi på mer och mer. Snøn låg så packad att det gick lætt att gasa på. Nær vi kørde øver fjorden var det ca 30 minuter frikørning och då var det många gånger jag kom upp i øver 110 och fy fan va kul det var. Sån jækla kænlsa att svæva fram øver snøn. Och att se de andra skotrarna runt omkring med snøn yrande bakom dem. Alltså det var en svårslagen kænsla.

 

Vi hade verkligen tur med vædret. Det var næstan ingen vind alls och solen var framme mer æn den var borta. Ibland var det lite dimmigt nær vi kørde upp på toppar men annars var det strålande vackert. Så dær så att jag næstan tappade andan nær jag såg på det. 

 

Vi såg fjællripor, sælar, renar och så sjælvaste polarkungen!! Alltså lelle lelle isbjørnen. SÅ MÆKTIGT!!!

 

Det var en helt otrolig upplevelse. Så himla fin dag! Jag ær lite sliten i kroppen men æn så længe kænns det førvånandsvært bra. Lite mer æn 200 km kørde vi och inte en ænda gång hade jag kramp i tummen. Så bra :) Det jobbigaste var typ nær det blev så ljust att man bara såg vitt vitt vitt øverallt. Det var svårt att fatta hur snabbt man faktiskt kørde då!


Ja ni kan ju tænka er va pulsen gick upp nær vi hitta de hær purfærska spåren.

 Absolut en av de bæsta dagarna i mitt liv. Svalbard har verkligen fångat mitt hjærta och redan førsta dagen ville jag flytta hit. Jag ær inte mindre øvertygad nu direkt. Kanske blir det en sæsong hær en gång i livet. Det vore nåt det.

Det har varit några otroligt fina stunder här och jag skulle gärna komma tillbaka till sommaren, iallafall till Nordnorge. Sååå himla vackert och charmigt är det. Plus asbilliga färska räkor. (har lyxat med ett halvkilo om dagen här :D) 

Att tänka på vad lilla (aslånga) Norge har att erbjuda gör mig så Happy! Grannlandet lixom. Behöver inte resa så himla långt. Eller jo. Det är i och för sig lika långt Oslo - Tromsø som Oslo-Rom men ändå. Väljer  alla gånger Nordnorge före Rom. Det är inte en plats jag vill bo på men att besöka. Wow! Magiska pirrkänslor I kropp och själ. 

HEJA Tromsø  

Kapten Alf och dagens outfit

 

Så magiskt!

Helt seriöst, att detta är ett naturligt fenomen kan jag inte ta in!? Så mäktigt och så vackert. Det är svårt att sluta titta...

Jag vann en gratis tur med Marianne's Heaven on Earth Aurora Chaser Tours och är så sjukt glad att jag åkte! Vi var 4 stycken gäster och så Marianne och George körde runt oss i sin bil för att hitta bästa spotten för att se på detta skådespel.
Aurora har visat sig 37 av de senaste 38 nätterna så chanserna var höga att vi även skulle få chansen denna kväll. Och OM VI FICK. Jisses! Vi var ute i 10 timmar. (Jag repeterar TIO TIMMAR) och det kändes inte ens. Var så facinerad. Kameran gick varm kan jag lova. Kylan var inte heller ett problem då de utrustade oss med superkläder från topp till tå ovanpå det själva vi hade. Frös inte en endaste gång.


När Aurora visade sig från sin svaga sida lekte vi med ljus, här är mitt försök till en katt.

Svårt att stava spegelvänt

 

 

 

Lite tågutsikt

 

 

 

Jag känner mig lite kräsen.... Tillbaka i tiden 4 år. Fast nej, inte helt. Kräsen på ett annat sätt.. Jag var på en restaurang i fredags. En restaurang som har ett rykte om sig att servera god mat. De riktar in sig mer på smaker än på rätter och det är därför möjligt att beställa allt från 1-7 olika smaker. Jag kände att kassan inte räckte till mer än tre så jag valde ut de jag tyckte verkade godast. 

Första rätt blev öring med fänkål. Öringen var väldigt god, jag tror den var marinerad och inte kokt/stekt eller ugnsbakad. Ingen värme. Den var verkligen god. Men däremot kände  jag ingen smak av fänkål och jag kunde heller inte se det på tallriken så det blev ett litet minus. Men i det hela taget en god och vacker rätt. 

Sedan kom en havskräftsoppa. Soppan smakade bra men kunde vart mer rund i smaken. Jag tror på mer smör och mindre cognac. Jag gillar smöriga och krämiga soppor. I soppan fanns bitar av rå rotselleri vilket smakade gott men den kunde vart lite förkokta... Det var också en grillad pilgrimsmussla som smakade perfekt! 

Brässert  svin blev rätt nummer tre men den var allt för salt för min smak . Kunde tyvärr inte äta upp den. Tråkigt upplägg med carpaccio liknande skivor. Den serverades med diverse tråkiga gröna blad och  brysselkål. Råa brysselkåls blad. Hade varit bättre om de var blancherade och inte råa.  Men en fin riesling livade upp lite och kompenserade det salta lite iallafall! 

Men plus till min kära landsman som serverade. Bra! Digg atmosfär och älsk på inredningen. Lite rough och industriellt sådär. Modernt. 

Det var väldigt flott att sitta där och jag blev kallad för madame under hela kvällen. Jag vet inte om det är en komplimang eller inte när det kommer från en jämnårig svensk servitör men det kändes lite lyxigt iallafall. 

Avslutade middagen med en fantastisk cocktail. Likör och sprit smaksatt med äpple och hasselnöt med kanelskum på toppen. En drink helt i min smak. 

I sin helhet var det ett fint restaurangbesök men jag tror jag blivit lite kräsen. 

Men så bestämde jag mig för att försöka vakna till liv. Jag åt två av mina ägg&bacon mackor och drack en smoothie och  kände mig genast piggare. Inte mindre än 20 minuter senare plingar tåget "nästa station; Finse " 

Jag tar fram kameran och gör mig redo. Redo för att se ner i ravinen som enligt boken brobyggarna ska vara den svåraste att bygga en bro över. Men också ha en enastående utsikt. Bron mellan två tunnlar som tar ish 11 sekunder att åka över. 

Jag väntade.  Visste inte helt om bron var innan Finse station eller efter. 

Jag såg flera vackra snötäckta fjäll och stora forsar och vattenfall. Kameran klickade och det var enastående fint MEN.  Det var verkligen ögonblicksbilder. På hela sträckan Finse-Myrdal var alla bropartier mestadels överbyggda med trätunnlar. Gissar att det har att göra med snön, att skydda rälsen från vädret. 

SÅ JAG SÅG INTE MER ÄN GLIMTAR FRÅN DENNA FANTASTISKA UTSIKT.  

Lite besviken men också hungrig på mer av denna natur kom jag fram till Bergen. Har checkat in på Marken Gjestehus och det är fint. Rent,  nytt  och centralt. 

Har kollat in Bryggen redan, fint såklart men ja, nu har jag sett det.  Ikväll ska jag äta något riktigt gott hoppas jag och kanske blir det en fjordtur  imorgon om vädret tillåter. 

Jag gick upp okristligt tidigt imorse. Klockan stod på 04.45 och efter knappa 2 timmars sömn var det i princip omöjligt att inte hata livet när det var dags att släpa sig ut i regnet och cykla med väskan till bussen. 

Men jag överlevde. Lite frukost på Oslo s och nu sitter jag tryggt på min plats längst bak i tåget Ser nu fram emot en vacker tågresa. 

Läser passande nog just nu brobyggarna av Jan Guillou, (rekommenderas!) där beskriver

 de Bergensbanen noggrant och jag har höga förväntningar. Hoppas jag inte sover när vi åker över Finse..