2014-02-07
03:48:00
Ye Town och hur 1 natt blev sex nätter Del 3
Chit plockade upp mig vid 07.30 och vi åt frukost tillsammans. Vi åkte till samma monastry som jag var på igår, där jag träffade Pitah, för jag ville meditera. Chit erbjöd sig att översätta abbottens tal så att jag lättare skulle lära mig meditationens konst.
Alla på monastryt blev sjukt glada över att jag kommit tillbaka igen. Tydligen så var jag den första vita att någonsin besöka dem. Vilken grej! Jag tog många foton igår men tog om möjligt ännu fler idag. De små novis munkarna fnissade och var så otroligt söta. Novis är det första steget inom buddismen. Alla pojkar rekomenderas att göra några månader som novis när de är runt tio år gamla. Många av dessa pojkar är föräldralösa och blir väl omhändertagna av munkarna och nunnorna. De får utbildning och mat och husrum.
Jag intog meditationsställning. En mycket onaturlig sittställning för en västerlänning som jag, som aldrig suttit på golvet i mitt vuxna liv, som är stelast i världshistorien och har knän av kinesisk kvalitet. Min första session skulle vara i 30 minuter. Chit guidade och hjälpte mig. Fokus fokus fokus. Andas. Separera kroppen och ”the mind”. Första 15 minuterna låg all fokus på andning. Den andra halvan så skulle man fokusera på den del av kroppen som gjorde mest ont. Fokusera och behärska. Kontrollera sitt sinne. Det var sjukt svårt. Hjärnan flöt hela tiden iväg på andra tankar. Det var extra svårt när man hörde kameraklick var och varannan minut också. Var ju så himla nyfiken på vem som fotade mig.
Efter 30 minuter hade jag så ont i mina ben att det tog mer än tio minuter innan jag kunde ställa mig upp. Kunde inte lyfta på benen över huvud taget. Tillslut så var blodflödet igång igen och vi gick en sväng runt området. Sedan var det dags för del 2. Ytterligare 30 minuter meditation. Samma procedur som innan. Det gick lite lättare men det var fortfarande svårt att vara 100% fokuserad hela tiden. Det behövs mycket träning.
Efter meditation så kändes det väldigt bra. Svårt att förklara. Men jag var lugn och glad. Glad att jag klarat en utmaning. Glad att jag inte kände mig stressad. Men det vet jag inte om det beror på meditationen eller inte. Jag är så glad här. Och jag är inte stressad särskilt ofta.
Pitah kom och vi åt lunch tillsammans med munkarna. Vi pratade om buddismen och hur viktigt et är för dem med respekt. Man respekterar de äldre, lärare, munkar och budda. Man respekterar dem bland annat genom att knäböja och ”be” för dem tre gånger. Jag gjorde det men det känns mycket underligt. För mig är alla lika och ingen mer värd än någon annan. Så är det inte här.
Vid kl 13 till skolan för mer engelskaundervisning. Denna gång en hel skock med barn i tio års åldern. Nivån på dem väldigt olika. Vi övade grönsaker, kroppsdelar och djur. Det var så kul att prata med dem. Lära dem saker!
Jag pratade med David och han sa att på söndagen så skulle de åka till en nice strand och jag fick gärna joina om jag ville. Absolut sa jag. Och sköt upp tågresan till tisdag. För jag ville meditera en gång till också.
På eftermiddagen åkte vi till Pithas trädgård. Där växer allt möjligt trevligt. Mest av allt gummiträd men också kokosnötter, mango, papaya, svartpeppar och annanas.
Denna lördagskväll var det magishow på torget. Jag och Chit hängde där och kollade in showen.Det var en joker med på scen. Han verkade vara en sjukt rolig kille, trots att jag inte fortid ett ord vad han sa. Jag ville gärna prata med honom efter showen. Det var inte direkt svårt att ordna. Det visade sig dessutom att han kunde engelska. Jag fick en privatshow med korttrick och OH MY GOD. Alltså jag är så jäklarns imponerad. Jag fattar verkligen inte hur det går till. Jag inte förstå. Det är helt jäkla omöjligt!!!! Men varje gång hittade han rätt kort. Det borde vara omöjligt. Det borde inte gå. Men det går. Han gjorde mig så himla glad. Nästan så att jag blev kär. Hans utstrålning och sociala förmåga var galen! Jag gillar honom skarpt. Synd att han inte hade facebook.....
