the flipflop life

2019-12-15
10:08:00

Har gått rätt mycket på bio här nere. 5 eller 6 filmer tror jag det är nu! Det ärså billigt här jämfört med hemma, 40 kronor ungefär, för en premiär. Och så är det den perfekta ensamunderhållningen!

Jag har sett Charlie's angels, Maleficent 2, knives out och nu senast Frozen 2.

Alltså jag veeet att det är en barnfilm, men den var så bra! Funderar allvarligt på att gå och se den igen. Underbar film!

Den här veckan var ser rätt så mycket att göra i skolan. Kurserna börjar lida mot sitt slut och de flesta har lagt deadline till de stora arbetena till den här och nästa vecka så för en gångs skulle har jag fått lägga lite tid på skolan. Med betoning på lite. Det är fortfarande lätta och riktigt dumma uppgifter men de är så tidskrävande. Det är nog det mest irriterande. Man lär sig inget men måste ändå lägga ner massa tid. De älskar att examinera med film här, och alltså jag har lämnat in så mycket dålig film kan jag lova, men de älskar det.

I fredags så tog jag och Kaisa en liten lov i George Town. Vi hittade några trevliga Hidden bars och drack årets första glögg.

Lördagen, spenderades i vanlig ordning, vid poolen och inte gjorde jag något skolarbete då inte. Var helt obruklig och chillade bara hela dagen.

Men på första advent var det dags för äventyr igen.

Kl 06.00 hämtade en bil upp mig, Ida, Erin, Karoline och Kaisa och vi tog oss till Gopeng, till Tempurung Caves.

Här började dagen i vanlig ordning med att bilen såklart var försenad, men bara 20 minuter så det var ju överkomligt.

Men när vi kom till grottorna så fortsatte den malaysiska logiken att göra mig galen.

När vi ville betala inträde så sa de att man var tvungen att vara minst 8 personer för att turen skulle bli av. Då erbjöd vi oss att betala för de 8 platserna trots att vi bara var 5. Det fanns två olika alternativ, en dry tour och en wet tour. Vi ville göra den senare.

Då påstod de att det inte gick att besöka den delen av grottan vi ville till pga vatten nivåer. Men eventuellt skulle det gå att gå in vid kl 11. Klockan var nu runt 8.30 så vi bestämde oss för att ta det första alternativet. Något besvikna och mycket misstänksamma gick vi in i grottan på egen hand, det var som en led att följa så det var inga problem.

Jag gick där inne och muttrade över hur dåliga alla är på logistik här nere. Och hur dåligt hanterat allt var. Men grottan var super cool så det var definitivt värt besväret.

När vi kom ut igen, ca 10.30 frågade vi hur det såg ut med vattennivåerna och om vi eventuellt skulle kunna uppgradera vår biljett och göra även den andra turen. Ja det skulle nu går att besöka den andra delen, men nej, då skulle vi behöva betala fullpris igen. Helt orimligt med tanke på att wet tour passerade exakt samma sträcka som dry tour, bara fortsatte längre in.

Då kommer det fram att alla guider gått i strike, ingen hade kommit till jobbet. Det hade inget med vatten att göra, precis som jag trodde. De stod och ljög oss rätt upp i ansiktet. Då kunde jag inte hålla inne längre. Ska bespara er proceduren men tillslut fick vi en guide, och vi behövde endast betala mellanskillnaden. Men vilka människor! Blir så trött på när folk inte bara kan vara öppna och ärliga. Hålla på och slingra sig och luras för att tjäna pengar.

Allt var så märkligt. Massor med folk där, som skulle göra den längre turen, men ingen som visste någonting.

Men så kom vi in och det var väldigt spännande. Trånga grottgångar och fullt med 100000 år gamla stalagtiter och stalagmiter.

Vår tur fortsatte när vi skulle hem, det gick inte någon buss och inte någon taxi gick att få tag i, så en kvinna erbjöd sig att köra oss, vilket var otroligt snällt. Men då kommer en man och pratar till henne, och helt plötsligt ska hon ha 100 ringgit för att köra oss 20 minuter till Ipoh. Det är alltså mer än en dagslön för de flesta här. Inte så mycket för oss 5, men principen!!

Men vi hade inget val om vi inte ville gå så hon fick sina pengar. Väl i Ipoh åt vi en underbar middag, pasta med champinjoner och vitlök.

Så till dagens sista strapats, på busstationen skulle vi köpa biljett hem, då påstår damen i luckan att det är slutsålt.

Alla avgångar fram tills imorgon. Chockade lämnar vi kön och börjar fundera på hur vi ska göra. Ska vi ta in på hotell, hyra en taxi eller lifta.

Men så frågar Ida en av busschaufförerna och han hade 5 lediga platser, det var inte alls fullt!

Ja man slutar aldrig förvånas, tillslut kom vi alltså hem, efter en dag med många hjärnblödningar över asiatisk logistik men en otrolig grottupplevelse rikare.