the flipflop life

Här tar det stopp. Är i Mawlamyine och tänkte imorgon smidigt ta mig vidare söder ut. Men det var lättare sagt än gjort. Här slutar all turism vilket gör det mycket komplicerat att ta sig runt. Jag tänkte ta ett tåg, men tydligen får inte främlingar åka tåg. Tänkte ta en buss, men den går bara halvvägs och det är mycket mycket osäkert om det finns anslutande bussar att ta när jag väl är där. Känns ju rätt jäkla tungt att behöva vända tillbaka om så skulle vara fallet. Mina alternativ är nu att 1. chansa på att det går ett flyg från Dawei (halvvägsdestinationen) trots att internet säger nej, 2. ta mig tillbaka till Yangon och flyga därifrån eller 3. skippa södern. 

Det lutar åt en chansning. Någon måste ju annars vilja köra mig ner. Money talks eller hur?

 

Plan för morgondagen: 

Buss/alternativ transport till Ye x antal timmar.

 

Tänkte sedan spendera ett dygn i Ye och ta tåget därifrån till Dawei. Tydligen är det inte riktigt lika noga där med främlingsregeln. 

 

Har ingen aning om hur lång tid en tågresa kan ta då hastigheten är mellan 10-15 kilometer per timme + långa förseningar. Men när jag så småningom kommer fram till Dawei så ska jag försöka flyga eller ta en buss till Kawthoung. 

Jag har  en sak att erkänna. Det kanske kommer som en överraskning för er men jag ska förklara.

Myanmar är ett land jag älskar över alla andra länder jag någonsin besökt. Människorna är genuina,  naturen är enastående, turismen finns och det är lätt att resa runt. MEN när man kommer till ett så kallat turistigt ställe så möter man på 4-5 st vita människor.FYRA FEM strycken. Jämför det med Phuket till exempel där man är glad om man ser 4-5 locals under en dag.
Men det är fler turister än så här, framförallt från Kina och Korea, men för mig så märker jag inte av dem som turister. Hur illa det än låter så har jag svårt att skilja dem åt. Har än så länge inte öga för det. Det är helt enkelt inte lika tydligt förutom dem som går runt med kameror stora som bazookas.

Nåja, tappade tråden lite grann. Det jag ville komma till är:  Jag rekomenderar ingen att åka till Myanmar. Det grundas i helt egoitiska skäl. Det är så fantastiskt här.  Jag vill inte att det ska explodera och bli nya thailand. Redan nu så har turismen ökat med flera 100%  på bara 5 år och till en viss gräns är det bra. Myanmar behöver utveckling. De behöver influenser från resten av världen efter att ha varit mer eller mindre isolerade i 20 år. Men jag vill ha kvar den andan som finns här nu. När jag kan gå på en marknad och få (nästan) samma pris på varorna som de lokala. Jag vill kunna gå in på en trvelagency och köpa en bussbiljett utan att bli lurad. Jag vill kunna lämna min telefon på laddning i ett ofentligt elluttag utan att den blir stulen. Det är många bra saker med turism men den kanske behöver kontrolleras. Är rädd att Myanmar får ett lika illa slut som stora delar av Thailand har fått (i mina ögon).

Sitter nu på en buss mot Pha-An. Damen bredvid mig tittar intresserat på min dator, men hon säger ingenting. Jag har rest i 12 timmar i en perfekt nattbuss. Sov som en prinsessa .Bytte buss i Yangon och ser nu solen stiga över fält och palmer som är helt insvepta i dis. Det är så vackert att mitt bröst sväller. I högtarlarna är det någon som ber till Buddha och varje gång vi kör om någon så tutar chauffören.

Jag har svårt att förklara känslan men trots att jag rest i över 14 timmar och har minst 8 kvar så mår jag så bra. Jag älskar det här. I bussen är jag den enda vita. Den enda turisten också verkar det som. Vägen är krokig och guppig men jag fick en plats längst fram så klarar mig bra. Jag har sett många fantastiska saker i mitt liv. Besökt fler platser än de flesta jag känner. Men det är sådana här små tillfällen som verkligen skapar märken i  själen. Bla bla bla. Jag låter som en fånig wannabe poet men känslan är så stark. Hur knasigt det än låter så gör det här ett större intryck på mig än till exempel första gången jag såg colosseum eller en nattmarknad i Bangkok. Det här  är något jag kommer minnas minst lika starkt och  det är inget som kan förklaras om man inte själv har upplevt det.  

Igår var en mycket trevlig dag.
Cyklade omkring  här i Nyaungshwe och kom till en liten vingård. Tyckte det var mycket spännande och provade på en tasting. 4 glas för 2 dollar är inte så pjåkigt, men man får vad man betalar för.... dvs inte så gott vin....

 

 

 

 

 

 

Nu ska vi hoppa på en buss till Yangon och sedan åker jag vidare till Mawlamyine. 24 timmars bussresa framför mig. Yiiiho!

 

 

Utsikten var mer än magisk. Så himla svårt att fånga känslan. Här är ett av många försök.

 

Hej hej halla! Jag och vi lever!

 

En vandring pa fyra dagar har tagit mig fran Kalaw till Inlay Lake och Nyaungshwe Township. 85 starka kilometer i benen och tusentals intryck. 


Vi startade vandringen vid 9 snaret pa mandagen och det var relativt tungt. Sjalv ar jag inte ett dugg van vid att vandra, framforallt inte i svag uppforslutning i langre perioder, sa jag var otroligt glad att Lucas (som gjort endel trekking innnan) bar en del av min packning och att en annan del var transporterat till vart hostel i Nyaungshwe. Det var jag, Lucas, Geert och var guide John Sylwester samt var egen kock, Momo (?). 

Redan forsta timmen var jag imponerad av landskapet. Var och varannan meter vaxte det nagot exotiskt, vyerna var enastaende och manniskorna i byarna var minst lika intresserade av oss vitingar som vi var av dem och deras countryside liv.

 

Manga barn fnissade och pekade. Kvinnor stirrade och man pratade med oss. Vi forstod saklart inte ett ord. Ibland oversatte John, ibland inte. Alla de olika byarna talar sitt eget sprak.

Vi har under de senaste dagarna sovit i ett monastry for munkar och hos tva olika familjer. Det var helt okej bekvamt, hogt over forvantan for min del, och var storsta fiende har hela tiden varit kylan som kommer smygande pa natten. Med bambuvaggar och oppna fonster stannar inte mycket av solens varme kvar. Men det har gatt bra. Manniskorna ar sa gastvanliga och givmilda. De ar intresserade av oss men kan inte saga ett ord pa engelska. En barbar hogtalare eller en smartphone var nagot som de facinerades av i langa stunder.

Varan kock lagade fantastiskt mat. Jag upprepar FANTASTISK mat. Och at gjorde vi. I mangder. Slukade allt de gav oss. Ravarorna var pinfarska. Direkt fran gardarna vi passerade. Blomkal, sugarsnaps, haricouverts, avocado, apelsiner, kol, senapsblommor, okra osv. HELT ljuvligt. 

Vi har varit ensamma turister pa vagarna. Mott pa nagon da och da, men de flesta gor en trekk pa tva dagar och en natt endast sa den extrarutten vi tog var verkligen rough. Det gillade vi allihopa. Det har verkligen varit en upplevelse. Jag trodde jag skulle vara mer mor i kroppen, och kanske hata att stiga upp pa morgonen och veta att annu drygt 20 kilometer vantar idag, men nej. Den tredje dagen var helt klart bast. Det gick latt och smidigt att ga och omgivningarna var helt magnifika. 

 

Nu ar vi alltsa nere vid sjalva sjon. Jag har helt klart fatt mersmak for trekking och skulle garna gora fler av den har typen. Inte allt for mycket backar och stigar och vagar att vandra pa. Startade pa ca 1350m, var som hogst pa 1550m och ar nu nere pa 850m. Men trots en  fantastisk tur, trots att det inte alls var sa slitsamt och jobbigt, utan storsta delen kul, (STORT tack till sallskapet) sa insag jag nar vi kom ner till sjon att det ar vatten som ar mitt element. Hela mitt brost svallde av gladje over de enastaende vyerna. Helt klart vatten over berg men det ar kul att gora bada tva. 

 

Jag kommer att ladda upp bilder sa fort internetet pa hostelet ar uppe igen. Kanske imorgon, kanske nasta vecka. who knows.

Stannar har i tva natter och planen ar lite vag framover men det lutar at att aka soder ut mot Mawlanyine.

 

 

For att ni ska ha nagot att vila ogonen pa i detta inlagg sa kommer en bild pa risfalten fran Mandalay.

Alltsa WOW. Maste bara borja med att tacka for den fina responsen de senaste tva dygnen. TACK TACK TACK. Shocken nar man loggar in och har over 40 olasta kommentarer och gladjen over att sa manga tycker om mina bilder ar enorm. Det gjorde verkligen min dag. Sjukt kul och jag blev nastan rord till tarar hehe.

Har lamnat Bagan bakom mig och ar nu i Kalaw med Schweizaren och Nederlandaren. Lucas och Geert (mycket osaker pa stavningen pa det namnet men det uttalas Scheeert med typiskt dutch uttal) Det ar nice har, varat hostel ar fuckin rocking och vi betlar tillsammans 10 dollar inklusive frukost!

 

Eftermiddagen den 17 spenderades sovandes vid poolkanten och pa kvallen cyklade jag och Luis till ett av de narliggande templena for att se solnedgangen over Bagan. Det var sjukt trevligt aven om jag tyckte att soluppgangen var maffigare.

 

At sjukt goda springrolls tills lunch och middag och somnade sedan ganska tidigt i vart tranga men helt ok rum. Lagom om i rumpan och trott i benen.

 

Morgonen efter startade vi lugnt. Ingen soluppgang denna dag. Hehe. Det var lite molnigt och valdigt behaglig temperatur. Vi bestamde oss for att hyra e-bikes. Alltsa shit vilken awesome grej!! Jag onskar mig en sadan. Har hort att det ar ganska dyra men alltsa sa jakla nice. Gled omkring mellan templena och pa sma offroadvagar. Helt tyst och ofta bara vi 4 pa vagarna.

 

Vi blev scammed nagra ganger pa mat och dryck under dagen. Vi visste att vi fick fel pris, att vi fick en speciell meny dar priserna var 4 ganger sa hoga som for the locals men vad ska man gora. Aterigen, tillgang och efterfragan. Antingen acceptera priserna eller inte ata.

En sjukt trevlig dag har. Chill och kulturell. Klattrade hogt upp i ett tempel for att se annu en magisk solnedgang.

 

Anlände vid 03.15 imorse till Bagan. Bussturen hit var raka motsatsen från den från Yangon. Den här bussen var varm, trång och tyst men lyckades sova de få timmarna ändå. Föredrar faktiskt den här modellen, trots 15 myggbett på fötterna.....

Överallt så står det hur lång tid bussarna ska ta och aldrig har de rätt. I andra länder brukar man få lägga på 2-3 timmar men här är det tvärt om. Alla jag pratat medd har upplevt samma sak. Den här bussen skulle komma fram vid 06 men vi var framme vid 03.15 som sagt. Mycket underligt om jag får säga det själv.

Letade någon timme efter boende och dumpade väskan där. Det var dåligt med rum så jag ska dela ett dubbelrum med tre killar, en från Schweiz, en från Nederländerna och en från Frankrike. Det ska väl gå bra. Men fult av dem att ta nästan fullbetalt för varje person trots att vi bor 4 i ett 2-mans rum. Men de har makten, så är det ju när det inte finns något annat. Tillgång och efterfrågan. Värre kunde det varit.

 

Vi fyra hyrde en varsin cykel och vid 05 så cyklade vi iväg mot tempelområdena. MASSVIS med tempel här så det var svårt att hitta ett man kunde klättra upp på sådär i mörkret. Men tillslut så hittade vi ett där det var andra människor så vi bestämde oss för att ta det. Från början hade vi tänkt hitta ett "eget" men det var svårare än vi trodde. Man vill ju inte direkt gå in i vilket tempel som helst pga rasrisk osv. Inga skyltar direkt som anger annat än att man inte får ha skor på sig. 

Vid 05.45 var vi på toppen och vid 06.10 började det gry. Så fantastiskt fint att se hur dimman ligger runt templena och hur det sakta sakta blir ljust. 

 

Först vid sju såg vi första skymten av solen. Bara en liten liten liten strimma i horisonten, 20 sekunder senare var hela solen synlig. Helt röd och klotrund. Man såg tydliga konturer. När den sedan stigit ännu lite mer så blev den "suddig" och orangegul. Precis när solen gick upp så lyft 7 eller 8 luftballonger och det var en maffig syn att se. Seglade upp och runt bland templena och det var roligt att fotografera. Fantastiskt guldigt ljus som gör sig bra på bild. Här kommer tre helt oredigerade bilder från morgonens tur. WOW. Jag säger det igen. WOW. Heja Myanmar!

Tidig uppstigning idag. Men klarade mig rätt bra ändå. (Var inte helt död.) Var riktigt sugen på att gå upp för förväntningarna var så höga!

Gav mig iväg på upptäcktsfärd i morse efter frukost. Började gå runt palatset som utgör kärnan av stan för att tillslut komma fram till Mandalay Hill. Jag älskar städer som är uppbyggda i rutmönster i nord/syd och öst/väst och med siffror som visar vart på gatan man är. Det gör att till och med jag kan ta mig fram trots pappas gener. 

 

Det var många som gick en bit med mig för att prata. Framför allt för att fråga varför jag var själv och vart jag kom ifrån. Alla mycket trevliga. De flesta ville skjutsa mig men jag ville gå. 

 

När jag efter en lång promenad kom fram till de långa trapporna tog jag av mig skorna och började klättra. Kom inte långt förrän ännu en local började prata med mig. Han frågade om han fick gå med mig upp till toppen och det är klart att han fick det. Han berättade mycket om templena och buddismen. Aung Aung hette han och var 35 år. Han hade varit munk i 20 år men nu skulle han bli turistguide för det var så sjukt bra betalt menade han på. Och det kan jag ju förstå. Men för att bli guide måste man vara bra på engelska. Han berättade att han så ofta han var ledig från sitt jobb (en dag varannan vecka ish) så åkte han till turistställen för att prata. Det var så han hade lärt sig det mesta. 

 

Han hade massor att berätta så jag bjöd på lunch på en liten restaurang där vi belv väldigt utstirrade av samtliga gäster och personal. Han erbjöd sig att köra mig en liten rundtur på sin moped som tack. Det verkade kul så jag hoppade upp! Vi besökte flera tempel och pagodas och han berättade om munkar och sin tro. 

 

Vi besökte hans gamla boende för munkar och jag träffade några av hans vänner. De yngsta där var jätteblyga och flera av dem hade aldrig sett en vit, de kom från landet. Det kändes väldigt speciellt. 

 

Han körde mig till en stadsdel där de tillverkar buddastatyer i marmor och jade. Vilket hantverk!! Köpte en liten budda som minne. 

 

Vi körde in i en liten by och barnen blev som galna. Jag hoppade av motorcykeln och flera barn kom fram. En liten tjej ville ha en kram och efter att jag givit henne en så kom flera. De skrattade och var så glada. Tyckte mycket om att bli fotade, men ännu mer att se hur bilden blev i kameran. Vet inte hur många bilder jag knäppte där. Deras glädje smittade verkligen!

 

Han körde mig runt till universitetet där vi fick en kopp te, och till ännu ett munkhus där jag fick smaka några väldigt goda frukter som jag aldrig sett förut. Fick med mig ett knippe för de tyckte att det var så roligt att jag gillade dem.

 

När det började närma sig solnedgång så frågade han om jag inte ville åka till floden för att se den och jag sa att jag gärna ville det. Det här är alltså typ klockan fem och han har kört omkring mig i 4,5 timme. 

 

Solnedgången var magisk och jag fick massa fina bilder! Även på månuppgången. Ser fram emot att få ta soluppgångsbilder imorgon.

 

När vi började köra hemmåt så såg jag att lampan för bensin börjat lysa så jag erbjöd mig att tanka. 

Vi stannade vid vägkanten och några barn kom springande med en 1,5 liters vattenflaska fylld med en gulaktig klar vätska. Bensin tydligen. De fyllde på och jag betalade 1 dollar. Galet billigt!

 

Vi kom tillbaka till Mandalay city och jag var hungrig igen. Vi käkade mycket god middag och pratade om skillnader mellan Sverige (ett land som han inte hade hört om innan) och Myanmar. Vid kl 21 körde han hem mig, ända till dörren. Alltså vi träffades vid 11 på förmiddagen och jag kom hem vid 21, så för 10 timmars gudidning betalade jag en lunch och lite bensin. Allt för att han ville prata engelska och lära sig om andra kulturer. Snacka om gästfrihet och servicemind!

 

Helt sjukt trevlig dag och väldigt lärorikt och intressant. Det ska bli väldigt spännde imorgon med en "riktig" guide som jag faktiskt betalar för. Har mycket höga förväntningar nu!

 

Dags att sova. Alarm på 04.45.

Igår lämnade jag Yangon. Var på dagen en liten tur till Inya Lake. Där Aung San Suu Kyis hus ligger. Såg ett hus, men vet ju inte om det var hennes eller inte. Inte så att de skyltat med det direkt. Annars var det inte mycket att se. En smutsig insjö och lite blommor.

När vi kommer till bussen så pratar hon med chaffisen och jag får en SITTPLATS. halleluujah! Det är helt knökat på bussen. Precis som jag trodde. En buss gjord för 40, tar minst 70 och så några till. Fantastiskt. Jag var den enda vita och fick många blickar och smil. De undrade nog varför jag inte tog taxi.....

Väl framme vid stationen finns det väl cirka exakt 3000 olika bussbolag. Men det var många som gladeligen hjälpte mig att hitta. Tur är väl det för det var mörkt och det tog väl lite mer än 10 minuter att gå. 
Åt middag tillsammans med en burmesisk försäljare som gärna ville bättra på sin engelska. Det var mycket trevligt och jag var mycket välkommen till hans familj i norra Burma. Han kunde dock inte följa med för han går på universitet i Yangon. Men tack och bock för erbjudandet sa jag! Fick emailadress och telefonnummer men tror tyvärr inte att jag kommer åka dit.

Snart dags att hoppa på en överfull lokalbuss i två timmar, för att komma till den riktiga bussen där min VIP buss väntar. Det kan bli spännande med min väska. Den är ju större än de flesta människor och väger väl ish som en burmesisk kvinna kan jag tänka mig. nåja. jag ska väl överleva. Hoppas jag. Varmt kommer det ju bli, så kan hända att jag svimmar, men falla kommer jag inte göra, för det är så packat att man håller upp varandra, så det är lugnt!

 

Den fina bussen kommer ta ca 9 timmar så anländer kl 06 på morgonen. Har bokat ett billigt hostel, yehey! så ska slänga in grejerna där och sedan spendera hela dagen och se solnedgången vid U bein bridge har jag tänkt. 

 

Det blir en natt i Mandalay och sedan tar jag antingen båt till Bagan, eller buss till Kalaw. Har inte bestämt mig ännu. Ska försöka prata med någon i Mandalay och se vilken väg som är bäst. Vill ju gärna ta båt Mandalay-Bagan, men det verkar svårt att hitta buss från Bagan till Kalaw. Men det verkar finnas bussar som går från Inle Lake (dit man kommer efter Kalaw) till Bagan, så det är kanske enklare att ta det den vägen. 

 

Den här söta kattungen hälsade mig välkommen till Yangon.

Avocados stora som meloner. Till och med större än dom jag såg i Guatemala. WOW. Har dock inte smakat dem ännu.

Skillad kycklingstyckare

The local drugstore. Vad ville du ha sa du? Vänta jag ska bara gräva lite till. Vi har det NÅGONSTANS här, det vet jag.....

"min gata"

Starka män

Bostadshus, alla totalt nersmutsade av föroreningar men många paraboler.

Erik testar den lokala klädslen. Två tummar upp och en kjol rikare för hans del!

En sovande fiskare, Yangon River

Barhäng utanför vårt hostel. 

Utsikt åt ena hållet

Utsikt åt andra hållet. #kontraster

 

 

 

 

 

No spaghetti....

Den maffiga entreen

Myanmar kallas för The Golden Land och det kan man ju lätt förstå varför

Alltså detaljerna?!

Täckt i guld och ädelstenar

Fina dekorationer runt Buddah

En turistbild måste man ju ordna med.

Observera mina nya elefantbyxor. Sjukt nice:iga

Modern munk

At night och med Eriks ryggtavla mitt i bilden.

 

Sjukt häftigt ställe. Svårt att fånga på bild eftersom det är så otroligt stort och någonting överallt att lägga blicken på. Dessutom alla ljud, ljuset och människorna. Men ett smakprov på vad jag har sett har ni fått iallafall.

 

Åkte ifrån Bangkok tidigt i söndags morse. Var trött och seg eftersom jag var ute sent på lördagen.

Kan ju berätta varför, även om det inte var det jag tänkte skriva om från början... Jag besökte den där champagnebaren uppe på taket på en av skyskraporna som jag pratat om. Det var sjuuhuukt fint där uppe och riktigt nice stämning. Trodde dock att det skulle vara mer folk. Jag hade klätt upp mig i finaste kläderna och fixat håret för att var säker på att komma in. Desscode kan ju vara lite känsligt ibland.

Det gick fint att komma in och jag beställde ett glas Mumm Champagne och ett fruktfat. Satte mig under den bara himlen och njöt. (kan dessvärre inte lägga upp bilder på grund av det långsamma internet...) Det var lite små shower med 4 thai som skred omkring och pose:ade. Ganska kul att se på, och den ena killen var sjukt snygg!

Det var många par som var där och jag var den enda européen. De andra kom från aseatiska länder och Australien. Jag satt själv hela kvällen och hade 3 st servitörer som hela tiden passade upp på mig, gjorde konster och jonglerade med flaskor, så mig gick det ingen nöd på. Men med sällskap hade det ju såklart varit helt annorlunda.

 

Om jag åker tillbaka till Bangkok vill jag lätt åka dit igen. Skulle gärna äta middag däruppe på 20:e våningen.

 

När jag skulle betala notan så förstod jag genast varför det inte var så fullt där uppe. Jag köpte totalt ett glas champagne, ett fruktfat, en frozen drink och en öl. Kalaset gick på mer än jag spenderat på en hel dag tidigare, 2600 bath. 550 kronor ungefär. Så inga thaipriser som gällde där uppe och det var champagnen som var dyr, 260kr glaset. Tittade på priserna för en hel flaska och de låg på mellan 3000-10000 svenska kronor. GALET! Men det var en flott upplevelse. 

 

Nåja.

Tillbaka till vad jag hade in mind.

Klockan 12.00 lokal tid studsade vårt plan ner på landningsbanan. Det var inte den bästa landningen jag varit med om men vi klarade oss fint. 

Att komma in i landet gick snabbt och smidigt så när jag växlat mina nya dollars till kyatts så delade jag en taxi med en kille in till stan.

När vi satte oss i bilen såg jag en spännande sak. Ratten på vänster sida trots det är högertrafik. Verkar mycket osmidigt och framförallt så är sikten asdålig. Men ja. Så fungerar det här.

Taxichauffören var mycket duktig på engelska och väldigt trevlig och pratsam. Han visste mycket och gav gärna tips. Det kändes verkligen inte som att han ville lura på oss något som  många människor i Thailand, utan ville bara vara snäll.
Killen jag åkte med hade bokat ett rum och eftersom jag är lat så orkade jag inte leta efter ett hostel med ryggsäck i denna tryckande hetta så tog första bästa lediga. 25 dollar natten. Det var ett fint hotell. Väldigt nytt. Så nytt att det inte ens var färdigt än. Plasten kvar på tvn, prislappen kvar på handdukshängaren och inget fungerande internet. Next week, yesyes, working next week. We are new. yesyes. Hjälper ju inte mig särskilt mycket men ändå. 

 

Jag tog mig en liten runda på stan, gick på marknader och mötte inte en enda västerlänning på hur länge som helst. Dessutom fick jag gå omkring i fred. Ingen försökte pracka på mig någonting, ingen skrek till mig eller rörde mig. De bara stirrade. Råglodde. Vart jag än vände mig så var det många par ögon som följde. Barn pekade och drog i sina mammors kjolar. Gömde sig bakom och kikade och pekade mera.  Ändå hade jag långbyxor och t-shirt på mig. Även om det är många turister här så är det trots allt mest aseater och indier. Varjefall av det jag hittils sett. Det är en speciell känsla.

Jag fotade mycket och folk berättade om sina fantastiska priser. Yes yes, only 100 cats. Cats tänkte jag. Vad är det frågan om? Jag vet att kattdjur har någon form av helig betydelse här men jag fattade ingenting. Ska jag betala med katter, så som man i Egypten betalar med kameler? Men sedan kopplade jag. Deras valuta, Kyatts, uttalas cats. Jag trodde det uttalades som det stavas.... Upplysning!

Efter ett tag behövde jag lite mat och svalka så gick in på en mall, där satt en blond kille och drack öl så jag frågade om jag fick joina. Lätt sa han. Han var finsk och hette Erik vi käkade middag tillsammans. Det var supergod mat,även om det kan vara lite svårt att förstå vad de menar ibland, eller åtmindstone får man sig ett gott skratt. Vad sägs om:

Deep fried spare lips

Friend chicken

Fresh porn

Chickenpork

 

Ja ni fattar. Google translate är kanske inte tipptopp för burmesiska till engelska. Heheh

 

 Vi pratade och hade mycket trevligt. Vi åkte sedan tillsammans till Shwedagon Pagada. Det mest kända i hela Yangon. Och WOW. alltså WOW. 

Sjukt imponerande tempelområde. Helt täckt i guld.I solnegången kan det vara bland det coolaste byggnaderna jag sett. Flera ton guld och över 80 000 ädelstenar. Jag ska lägga upp bilder när jag har bättre nät. Vi gick omkring barfota och kollade på munkar och människor. Även här såg vi bara 6-7 andra vita människor. Gott tecken! 

Det enda som var lite konstigt med den här platsen var att runt om fanns massa bönerum. En budda satt ståtligt i ena änden och folk bad mot statyn. Bakom statyn hade de satt upp blinkande neonlampor. Såg helt sjukt ut. Vi fick senare höra att det var sponsorer till området som ville ha det så. Ingen gillar det egentligen. Och det förstår jag. Såg verkligen malplacerat ut. 

Efter tempelvisiten spatserade vi vidare. Gick till den kinesiska marknaden och satte oss sedan och tog ett par öl. Allt stänger här kl 23, men vi lyckades hamna på ett ställe som tydligen inte gjorde det. Men dock stängdes dörrar och gardiner drogs för så gissar att det inte var helt lagligt. 

Vid halv två tiden bestämde vi oss för att gå hem. Vi var helt ensamma på gatorna. Tidigare satt många människor och drack tillsammans men inte nu. Jag tog en taxi men kom inte ihåg vad hotellet hette eller vilken adress det låg på. Och telefonen hade dött och det var där jag hade infon... Som tur var, var taxichauffören mycket hjälpsam, och efter 30 minuter (borde tagit max 5-10) hittade vi det. Han var så himla snäll. Hotellet var låst och stängt (eftersom att allt stängs kl 23) så han var snäll och ringde och väckte någon som kunde öppna åt mig. Verkligen supersnäll. Vet inte hur jag hade gjort annars. Det är bara burmesiska telefoner som fungerar här och hade jag haft en så hade den ändå varit slut på batteri. 

Nåja. Snälla snälla människor som är här. 

 

Alltså jag är så imponerad av Burma so far. Yangon är litet och inte alls så hektist som Bangkok. Husen är till största delen gamla och svarta av smuts från avgaser och föroreningar. Det finns inte en enda moped eller motorcykel utan det är bil eller cykelrischa som gäller. Allt säljs på gatan och ingenting är anpassat för tursiter. Marknaderna här är till för de som bor här. Har höga förväntningar på resten av landet. Åker vidare imorgon till Mandalay troligtvis. Är egentligen sugen på lite strand och hav, men det är ganska dyrt med boende där och en liten omväg. Men jag ska överväga. Imorgon tar jag ett beslut. 

 

 

Ps. Ber om ursäkt om det är jobbigt med ett långt inlägg men det är så mycket intryck här! När jag nu har tid att sitta ner och skriva så är det bäst att göra det.

 

Här kommer en liten plan för Myanmar ifall det skulle vara så att internet inte fungerar på några dagar:

• Flyg till Yangon från Bangkok söndag den 12e januariSpendera 3-4 nätter där.
• Buss upp till Mandalay
• stanna 2-3 nätter
• Båt från Mandalay till Bagan
• Stanna 3-4 nätter
• Flyg från Bagan till Inle Lake
• Stanna 4-5 nätter
• Flyg till Thandwe 
• Stanna i Ngpali 4-5 nätter
• Buss till Ngwesaung
• Stanna där i 3-4 nätter
• Buss till Yangon
• Flyg från Yangon till Siem Reap, Kambodja

Nu har jag varit i Bangkok i 5½ dagar. Jag gillar verkligen staden! Här finns allt och man kan hitta exakt vad man vill. Jag önskar att jag hade ett litet (läs:stort) penthouse med takträdgård och en liten pool. Det finns galet mycket fina möbler och annan inredning. Tavlor och fina dekorationer. Vill ju nästan settle down och inreda mitt hem. Tänk att Bangkok skulle ha den inverkan på mig, det trodde jag inte!

Jag har stannat här lite längre än jag tänkt mig för det är så jäkla chill här. Och när jag nu trivs, varför röra på mig? Sjukt häftig stad. Vissa områden är kanske inte så trevliga. Många konstiga relationer mellan vita män och thaikvinnor kommer i min väg. Andra områden är så nedgångna att man inte förstår att det är människor som faktiskt bor där. Det är sådana kontraster. Ena stunder skyskrapor och fancy hotell andra stunden ett ruckel med trasigt tak. Jag kommer att åka tillbaka hit igen, det tror jag minsann. Har ju inte shoppat NÅGONTING. Ingenting har jag köpt här. Har tänkt att ett par byxor ska få följa med på resan men vi får se. 

Men imorgon är det dags att röra på sig.

 

Jag har bott i Thong Lo, precis vid en BTS station (skytrain).Ett mysigt hostel som är rent och fint och inte kostar särskilt mycket. Inte det billigaste men vill inte bo bland kackerlackor ännu.. Thong lo är ett perfekt lugnt område med mest massage och mat på gatorna, inte några barer just här.

 

Jag har istället åkt till Khaosan Road om kvällarna och roat mig i kaoset. Det är en salig blandning av turister, tiggare, ladyboys, alkoholister och försäljare. Det är en rätt så sorglig situation för många där. Många barn som är ute från ca kl 20 till 04-05 om morgnarna och säljer diverse saker. En liten supersöt och charmig kille var bara 7 år gammal. Det skär i hjärtat när han är ute där bland alla fulla turister varje kväll och försöker sälja sina rosor. Han ska vara hemma och sova!

 

Men det är fullt ös där. gatorna är proppade med folk, mat och dryck och allt man kan tänkas vilja handla. Insekter till högtalare till viagra och haremsbyxor. 

Det har känts väldigt säkert och tryggt där, även om man såklart måste vara försiktig och så. Många ficktjuvar in action. 

Igår hängde jag med några fransoser och vi skulle ut och dansa. Kom in i någon skum klubb där jag inte alls kände mig bekväm. Jag ensam blond tjej bland thaitjejer och män i diverse åldrar och nationaliteter. En vakt var sjukt äcklig och lyste hela tiden i mitt ansikte med en ficklampa och gav mig skumma blickar. En ladyboy försökte flera gånger ta min väska men jag slog till hen så hårt jag kunde och gick därifrån. Var bara där inne i tio-femton minuter. Usch. Det var inte kul. Men allt gick ju bra och jag var itne rädd, bara arg. Riktigt jävla förbannad. Utanför mötte jag nya fransoser och vi gick till en annan mycket trevligare klubb där vi dansader tills åtta på morgonen. 

Lite sliten idag med andra ord. 

 

Jag äter sjukt god mat. Massvis med frukt och smoothies ocg juicer. En stor mangosmoothie och en kokt majskolv för 50 bath, isch 10 kr. Livin' the dream!

 

 

 

 

Åt shabu shabu igår till lunch, vilket är ett japanskt vis att äta på. Det betyder typ att koka. Man får en skål med buljong framförsig, den kokar hela tiden och så är det ett rullande band med massa mat. Man bara plcokar det man vill ha och ordnar själv med tillagandet. Sjukt gott och dessutom massa sushi och sashimi. Lyxlunch var ordet!

 

På kvällen åt jag en sjukt god seabass med massa vitlök också galet gott och kostade typ 60 kr med ris och öl till. Streetfood är det bästa!

Krabba från ett stånd utanför mitt hostel. 

 Shabu Shabu. Visste väl va ungeför 30% var på de där tallrikarna så det blev mycket prova och spotta ut. Allt var inte gott...... 

Okej, all strettfood är kanske inte lika lockande... 

Tarmar på ett spett, kan det vara något kanske?

 

 

 

Köande människor utanför ambassaden. Sjuuhuukt varmt och svettigt. 

 

Lunchtime!

Så himla gott med granatäppeljuice. Har också studerat noga hur de får ut kärnorna så enkelt, jag har sett hemligeheten. Ska genast testa när jag kommer hem. En helt ny värld!

Meeeeow, en liten fripassagerare

Roderick (som jag trodde hette Roger......) och Norah som lyckats få a very special price just for youuuu på sina nya hattar.

Julian

Susan och Rafael äter nattmat. bananpankaka med nutella! passar bra för en holländare. De är nästan lika glada i choklad som belgare sa hon ;)

MIn nattmat härom kvällen....

Trött försäljare vid 03.30. 24 hour service det tär en del. Då måste man få nappa en stund....

Thomas (aka the german) jag, Susan, Rafael och Roderick. 

 

Har sån träningsvärk i mina stackars vader efter all promenering de senaste dagarna. Man är ju inte van! För att minska pressen på benen tog jag en motorcykeltaxi in till Khaosan Road här om dagen. Verkligen kul och en riktig upplevelse! :D  Alltså vilken trafik och vilka skills chaufförerna har. Skulle AAAAALDRIG köra här. Men som passagerare åker jag gärna igen.

Men, att sitta bakpå i nästan en timme har oanade konsekvenser. Redan efter en kvart började det dra i magmusklerna. Det blev ett verkligt tränngspass och jag har fortfarande träningsverk. Statisk träning. Det bådar gott för beach 2014!

 

 

 

Nu fungerar det äntligen att lägga upp lite bilder så här kommer ett pottpurri från de senaste dagarna. 

Bangkok river

Tog en liten båttur för att se vad som fanns att se på.

Bästa maten här är helt klart streetfood. Lunch för den dagen var krabba <3. De skalade den till och med åt mig. 

Två irländare som jag hängde med en kväll

Tror han hette Aaron men hennes namn minns jag tyvärr inte....

Transportmedel finns det gott om. Det ena bättre än det andra.

Sophia och Brent från Seattle, hängde med dem en dag och kollade in Thong Lo området.

Vi tog en massage och fick så fina pyjamaser att ha på oss.

 

My point of view mitt i rusningen.

 

 

Här kommer bildbevis på scorpion ätandet. Har även testat maggots, kackerlacka, groda och gräshoppa. Måste ändå säga att maggotsen var godast. Lagom chrunchy och lätta att svälja. Värst var grodan. Friterad groda, det är

inte min grej. Sauterade grodlår i frankrike däremot, det är grejer det!

 

 

Nu är klockan 04.57 och det är verkligen dags att sova. Kom just tillbaka från Khaosan Road efter en mycket trevlig utevkäll och imorgon kanske jag ska ut och cykla om jag inte är för trött. 

Trivs mycket bra här och har hängt med trevliga holländare och en tysk och en brasilianare ikväll. Namn är en värdslig sak.

....att man träffar ett helt gäng från Köping/Kolsva/Odensvi när man är ute och dricker en öl? Ja jag vet inte, men det gjorde jag. Inga som jag kände igen och minns tyvärr inte namnen på någon av dem. Jonas Hammarlunds gamla flickvän bland annat. Och någon som kände syskonen Stray. Jag har sagt det förut och säger det igen, världen är bra liten!

 

Här får ni en blld på en lampa som jag vill ska pryda mitt framtida hem. Undra om den får plats i min väska??

 

 

Tråkigt att internet är så segt att detta var den enda bilden jag lyckades ladda upp. Micketmicket irriterande!

 

Vi boardade i tid men kom iväg en timme senare än planerat av okänd anledning. Jag försökte hålla mig vaken på planet till middagen kom men utan resultat. Sov hela tiden, missade båda måltiderna och känner mig riktigt utvilad. Dock väldigt hungrig.

 

Jag har nu checkat in på ett Hostel nära Thong Lo, det är helt okej och skönt att jag hittade ett rum så snabbt. Ska kolla i området runt Kohsan Road ikväll och kanske flyttar jag dit imorgon. Vi får se helt enkelt. 

 

Jag hann väl vara ensam ca 1 minut på tåget från flygplatsen innan jag började prata med ett par från Washington. Vi bor på samma hostel nu och ska mötas om en halvtimme för att recognisera lite i området. och ÄTA. 

Allt har gått bra hittils och jag blir bara mer och mer positiv till detta fantastiska flygbolag alltså. Vi boardade snabbt och smidigt och kom iväg lite före tidtabellen till och med. 

Väl på sittande vid min fönsterplats, 33K, så började jag kolla faciliteterna. Det var ett fräscht nytt plan med sköna säten och gott om plats för benen. De har inte längre luckor som man drar för sitt fönster utan någon förmörkningseffekt genom att trycka på lite knappar, SÅ COOLT. Jag kollade in vilka filmer som fanns. Det var svårt att välja för det var såååå många bra! Dessutom var mitt ilandsproblem löst, det var video on demand så man slapp hoppa in mitt i en film om man råkat sova en stund. HALLELUJHA!

 

Startade med barnfilm, Despicable me 2, helt ok men inte lika rolig som den första..... Det blev mat och dryckesservering. 

Jag frågar flygvärdinnan:

Alltså leendet då. Tack och bock. Ja det var ju nice. Och god champagne var det också.

Maten var tyvärr inte lika god som jag uppenbarligen tyckte förra gången. Det var vegetarisk lasagne med spenat och champinjoner, så det funkade. 

 

Nu sitter jag på Doha International Airport och väntar på nästa flyg. Det ser lika dant ut här som för ett år sedan och det är minst lika många städerskor som går och vippar efter en. Lite mer resenärer denna gång bara. 01.25 lokal tid lyfter vi, 23.25 svensk tid tror jag. 

 

Sitter i gaten och chillar, väntar på att de ska öppna upp så att man kan få stiga ombord. Är inte nervös nu. Har inte varit så nervös idag egentligen. Mer känslosam. Ska bli hur kul som helst att åka, men nog är det bra konstigt att ge sig iväg ensam. 

 

Varje gång man berättar för någon att man tänkt åka själv så får man en blick som om man vore galen och frågan VARFÖR DET?!kommer alltid. Det är svårt att svara på. Det är en känsla jag haft ett tag bara. Att jag vill prova mina vingar och dra iväg på egen hand. Vi får se om jag gillar det eller inte. Det får vi väl reda på om ett par veckor. 

Har lagt mig i min egen säng för sista gången på ett tag. Väskan är packad sedan ett par dagar tillbaka och baconmackorna är i vanlig ordning klara att tas med som färdkost. 

 

Är rätt så blank i huvudet och nu är jag bara orolig i kroppen. Inga speciella tankar som gör mig rädd eller orolig utan bara resfeber gissar jag. 

 

Har sagt hejdå till vänner och far och morföräldrar idag med blandade känslor. Jag är glad över att jag ska åka men det är tråkigt och lite ledsamt att vara ifrån alla så länge. Kommer sakna alla så mycket! Speciellt nu när jag åker ensam. Känns mer vemodigt att åka nu än det gjort tidigare men det är väl precis så det ska vara. Och om det blir som jag har tänkt mig så kommer de här månaderna bli några av mina bästa i mitt liv. Time will tell.

Värdskapet ville ha en fin bild. Tog några knäpp innan vi lyckades,