the flipflop life

2014-01-28
08:42:29

Busstankar

Jag har  en sak att erkänna. Det kanske kommer som en överraskning för er men jag ska förklara.

Myanmar är ett land jag älskar över alla andra länder jag någonsin besökt. Människorna är genuina,  naturen är enastående, turismen finns och det är lätt att resa runt. MEN när man kommer till ett så kallat turistigt ställe så möter man på 4-5 st vita människor.FYRA FEM strycken. Jämför det med Phuket till exempel där man är glad om man ser 4-5 locals under en dag.
Men det är fler turister än så här, framförallt från Kina och Korea, men för mig så märker jag inte av dem som turister. Hur illa det än låter så har jag svårt att skilja dem åt. Har än så länge inte öga för det. Det är helt enkelt inte lika tydligt förutom dem som går runt med kameror stora som bazookas.

Nåja, tappade tråden lite grann. Det jag ville komma till är:  Jag rekomenderar ingen att åka till Myanmar. Det grundas i helt egoitiska skäl. Det är så fantastiskt här.  Jag vill inte att det ska explodera och bli nya thailand. Redan nu så har turismen ökat med flera 100%  på bara 5 år och till en viss gräns är det bra. Myanmar behöver utveckling. De behöver influenser från resten av världen efter att ha varit mer eller mindre isolerade i 20 år. Men jag vill ha kvar den andan som finns här nu. När jag kan gå på en marknad och få (nästan) samma pris på varorna som de lokala. Jag vill kunna gå in på en trvelagency och köpa en bussbiljett utan att bli lurad. Jag vill kunna lämna min telefon på laddning i ett ofentligt elluttag utan att den blir stulen. Det är många bra saker med turism men den kanske behöver kontrolleras. Är rädd att Myanmar får ett lika illa slut som stora delar av Thailand har fått (i mina ögon).

Sitter nu på en buss mot Pha-An. Damen bredvid mig tittar intresserat på min dator, men hon säger ingenting. Jag har rest i 12 timmar i en perfekt nattbuss. Sov som en prinsessa .Bytte buss i Yangon och ser nu solen stiga över fält och palmer som är helt insvepta i dis. Det är så vackert att mitt bröst sväller. I högtarlarna är det någon som ber till Buddha och varje gång vi kör om någon så tutar chauffören.

Jag har svårt att förklara känslan men trots att jag rest i över 14 timmar och har minst 8 kvar så mår jag så bra. Jag älskar det här. I bussen är jag den enda vita. Den enda turisten också verkar det som. Vägen är krokig och guppig men jag fick en plats längst fram så klarar mig bra. Jag har sett många fantastiska saker i mitt liv. Besökt fler platser än de flesta jag känner. Men det är sådana här små tillfällen som verkligen skapar märken i  själen. Bla bla bla. Jag låter som en fånig wannabe poet men känslan är så stark. Hur knasigt det än låter så gör det här ett större intryck på mig än till exempel första gången jag såg colosseum eller en nattmarknad i Bangkok. Det här  är något jag kommer minnas minst lika starkt och  det är inget som kan förklaras om man inte själv har upplevt det.  


Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: