Nu är det inte längre gult och fint på fälten utan bomullsvitt. Ganska fint det med på sitt sätt men jag föredrar FÄRG!!
Bra grej att det börjar komma smörblommor istället.
Det har varit några strålande fina dagar och vi har myst i solen mest hela tiden.
Anna har skissat och visat på sina skills. Jeeez jag önskar jag hade en gutta av hennes kreativitet och målarförmåga.
Den här skylten målade hon till oss på typ två timmar. Helt galet enligt mig. Helt galet fin!
Vi har inte bara latat oss i solen, vi har tränat också. Resulterade i årets finaste bränna för både mig och Elin.
Vajjert kan man säga.
Idag var vi i Fredrikstad och fixade med bankkonto till Elin, sedan tog vi en lunch på Slippen. Det var sjukt gott men lite liten portion.... Klippfisk(vet inte vad det heter på svenska?) med blomkolspuré och rotselleri- och potatispuré med syltad rödlök och skaldjurssås stod på menyn. Så himla gött att sitta ute i solen och äta!
Men mitt i allt det braiga så får man foton från en annan del av världen och då saknar man ihjäl sig.
Tillexempel de här två chillaxande kissarna.
Eller världens sötaste Knut i en norsk dress. Sånt här gör att hela hjärtat sväller och jag vill bara åka nu!!! 11 dagar kvar.
Har sagt det förut och jag säger det igen, här bor jag. Det förvånar mig och slår mig varje gång Hvaler visar sig från en extraordinärt vacker sida. Jag blir så glad.
Bilderna ovan fångar ju bara en del av vad ögat uppfattar (Min skrutttelefon är ju inte bästa ljusfångaren direkt. ) så det är svårt att förmedla hur vackert det faktiskt är här. Ljuset är helt olikt alla andra platser jag varit på. Här om dagen var det helt brandgult på himlen och träden såg nästan ut att brinna. Allt reflekterades i en gul- orange ton och det var så sjukt fint. Det var lixom inte den här vanliga solnedgången med rött och orange utan det var fortfarande ljust ute och blå himmel. Molnen hade en häftig bullig formation som om någon kammat till dem i en 50talsfrisyr och tittade man sedan bort från den orangea delen av himlen kunde man se en ståtlig regnbåge med alla fägerna tydligt representerade. Ja. Som sagt. Svårt att förklara men det finns inpräntat i mitt minne iallafall.
Jag trivs verkligen att bo här. I hytten, med en bra sambo (som diskar, thank GOD!) och fina grannar som alltid ställer upp som sällskap och te-kompanjoner. Mitt i naturen, nära havet. Jag har tillgång till en liten båt nästan när jag vill och även om jag är rädd för att vara kapten över den och helst inte kör om inte någon båtmänniska är med så är det nice att ha.
Jag trivs med mitt jobb och jag trivs med mina kollegor. Jag får smaka på god mat och goda viner som ger mig massor med inspiration till att fixa middag hemma. Vad sägs som filodegsinbakt svamp- och parmaskinksrisotto tillsammans med en lätt spenatsås? Låter ljuvligt i mina öron. Smakar fantastiskt också (iallafall när Sven gör den)
Det är bara en sak jag inte gillar med att bo här. Det är lite av ett moment 22 för enda sättet att lösa det problemet är att flytta här i från. Jag gillar nämligen inte att bo här för det är så långt ifrån alla. Som Viktoria sa; Varför ligger inte Hvaler bara en kvart bort? Så mycket enklare det hade varit då!
Det är inte så att jag går runt med hemlängtan hela tiden. Det är snarare så att jag bara önskar att det fanns ett snabbare sätt att resa mellan. Jag vill lixom vara lite mer flexibel. De allra flesta dagarna har jag så mycket annat att göra här att jag ändå inte tänker på vilka jag saknar och vill träffa. De tankarna skjuts undan. Det skulle vara ohållbart annars. Men det är så tydligt när något händer, när någon försvinner som inte borde försvinna. Då villl jag vara hemma och ta vara på tiden med mina nära. Då vill jag inte bry mig om ett bra jobb eller en fin ö. Då vill jag hem. Livet är så skört och det är inte förevigt även om jag vill tro det. Det ger mig ibland en klump i magen när jag tänker på hur många timmar och dagar och veckor som är "bortslösade" på saker jag egentligen inte värderar särskilt högt när det kommer till kritan. Jag vet att när jag dör så kommer jag inte ligga och tänka: "Åh jag skulle ha jobbat lite mer." Det är tiden med mina kära som räknas.
Jag vet att jag måste jobba och tjäna pengar för att kunna göra det jag vill. Och bättre att göra det någonstans där jag inte vantrivs såklart. Jag vet att min livsstil nu inte inkluderar så många dagar med familj och vänner som jag egentligen skulle vilja. Men tyvärr kan jag inte vara överallt hela tiden. Kanske kommer jag en dag ångra mina prioriteringar, ibland är jag rädd för det. Men jag vet också att jag älskar friheten. Jag vill resa och jag vill utvecklas. Jag vill leva. Jag önskar att jag hade mer tid. Jag är så kluven. Nästan lite dåligt samvete för att jag inte planerar in mer tid hemma. För min egen skull lixom. Känner mig ibland lite girig. "ska bara jobba lite till för att få pengar till att resa dit eller dit" Istället för att ta ledigt och spendera tiden hemma. Återigen. prioriteringar. Alltid är det någonting som man inte kan få. Om jag väljer rätt? Jag vet inte.
Jag klagar inte på min situation, jag önskar bara att det redan fanns teleportörer.
Idag har varit en fin dag. Strålande sol och 19grader. Jag och Anna har varit i Strömstad och shoppelishoppat lite och ätit sushi. Nu på kvällen har hyttegänget tagit i rejält och tränat. För mig blev det 5km löp (på 26Hmin!!!) plus 5gånger upp i backen. Sedan lite styrkeövningar med kroppen som vikt. TÖNGT! Tränade också på att stå på händer men det var mindre lyckat.... Efter en nice middag tänkte jag att det var på tiden att simma in våtdräkten som jag ska ha på Hvaler tri så jag fick med mig Elin till Hasselviken och vi hoppade i i solnedgången. Det var kallt men skönt. Vattnet hinner värmas mycket på en månad! Vid första doppet (18april) var det runt 8grader och nu var det säkert 12. Hoppas på goa 17+ när det är dags att simma dessa 500m den 21a juni. Imorgon ska vi cykla en tur, den slingan som går på triatlonet är tanken. 20 km. Det blir bra det här. All in!
Så skriver han i kapitel 8. Om du springer och springer utan.mål, hur ska du då veta när du nått fram?Så jämför han vårt liv. "Man skulle kunna tro att chansen att uppleva lycka ökar ju mindre man arbetar. Men den verkliga källan till tillfredsställelse och lycka kan sammanfattas i ett enda ord: Prestationer. Varaktig lycka kommer från att ständigt arbeta mot nya mål." Känns lite motsägelsefullt kan jag känna, när en grund till stress och oro ofta ligger i en slags prestationsångest. Men man måste först ta lektion ett i akt, finna vad som gör en lycklig, sedan sträva mot det. Prioritet. Inte prestera för någon annans skull än sin egen. Det kan låta själviskt men i själva verket så kan du leda andra när du själv känner dig tillfreds. Vi lever i en värld där många befinner sig i negativa spiraler och letar efter en ledare, ett syfte och lycka. Människor som är lyckliga av vad än det må vara blir förebilder och bidrar till en positiv spiral. Fler kontrollerade positiva tankar skulle garanterat skapa mer glädje i världen. Detta kommer självklart inte av att bara vara lycklig, principen om att det krävs prestationer från dig själv hela tiden ligger fortfarande kvar. Mål mål mål. Tidsbegränsade mål. Utan konkreta, helst nedskrivna mål simmar vi omkring i ovetande och uppnår ingen lycka. Om du skriver ner och tänker på vad du vill uppnå i livet; stort som smått, andligt eller kroppsligt, känslomässigt eller materiellt, så blir dessa tankar viktigare och mer prioriterade än de andra dagliga 59999 tankarna. Om hjärnan oftare återkommer till dessa tankar betyder det att de bearbetas och förfinas gång på gång. Det i sin tur gör att hjärnan med hjälp av din kontroll försöker i största möjliga mån att hitta lösningar och sätt att uppnå dessa mål. Sedan är det iscensettandet av tanken som ger resultat i slutänden. Ju mindre tid vi slösar på onödiga tankar ju mer tid har vi till att förverkliga oss själva. Ber om ursäkt för att jag låter så nyfrälst och begaistrad så här mitt ur ingenting. Men boken inspirerarar.Jag är inte 100% säker på vad jag vill med mitt liv. Jag vet vad jag INTE vill och det är ju en början. Att finna sitt inre kall känns fånigt, ouppnåeligt och lite klyschigt. Jag tror på att finner man sin passion är det allt man behöver i livet. Men HUR finner man det? Vad är mitt syfte i livet?Jag känner mig så skadad av de målen som sätts upp av samhället. Karriär och rikedom i form av pengar samtidigt som man är vältränad, närvarade för vänner och familj och gärna volontärarbetande. Ja det lockar mig, men varför? För att det gör mig lycklig eller för att jag TROR att det gör mig lycklig? Det är en mall, en måttstock som vi fått inprentad under lång tid. Tänk om man kommer dit då, för att senare inse att det var någon annans dröm och inte ens egen. Nej jag känner att jag måste ta steg ett på allvar så att jag inte slösar bort värdefull tid på saker som andra vill med mitt liv. Försöka hitta saker som får mig att må bra. Jag har köpt en bok som jag ska skriva ner drömmar och mål i. Jag har några små mål redan, det här med träningen till exempel. Genom att dessutom nämna mina mål för er sätts en press, en positiv press so far, som gör att jag inte ger upp lika lätt om negativa tankar skulle uppstå. Jag vill ju inte misslyckas nu när ni vet vad jag satsar på. Mycket av det jag läst känns så självklart och det är saker som jag redan vet men inte reflekterat över. Det irriterar mig lite. Han skriver det som att det bara är att jobba mot sina mål. Mitt (och antagligen många andras) problem är att jag inte vet mitt livsmål, mitt "kall" ännu och då är egentligen alla andra råd oanvändbara. Kanske kommer de fram tydligare nu när jag ska försöka fokusera mitt sinne.
Jag läser just nu en bok som heter Munken som sålde sin Ferrari. Kort och gott handlar den om en framgångsrik advokat som får en hjärtinfarkt på grund av överarbete och därför väljer att "starta ett nytt liv" Han beger sig till Indien och blir lärd av Yogi hur man når lyckan i livet. Såhär på sidan 57 skrivs saker som verkligen inspirerar och intresserar mig. Följande är omskrivna citat från boken och egna tankar som uppkommit efter att ha läst dem. Varje människa föds in i denna värld mer eller mindre identiska. Det är inte många procent som skiljer oss åt. Miljön vi växer upp i har stor inverkan på hur vårt liv utvecklas och fortgår. Man kan dela in den mänskliga varelsen i två delar: Kropp och Sinne. De är beroende av varandra och har svårt att fungera var för sig. Vårt sinne är en mycket komplex del av människan. Vi kan inte använda mer än ett par procent i taget och vet ännu inte allt om hur vår hjärna fungerar.En människa tänker cirka 60 000 tankar varje dag sägs det. Fattar ni, 60 000!!!?? Det är sjukt många och ibland kan man undra hur vi hinner med att göra något annat än att tänka. Det finns en förklaring till det, (säkert fler också) den lyder som följer; 95% av de tankarna vi tänker idag är desamma som igår. Det betyder alltså att om en människa är deprimerad så är det svårt att ta sig ur den negativa tankespiralen då nästan samma tankar slår en var dag.En av de fiffiga funktionerna med sinnet och tankarna är att vi till 100% kan lära oss att styra dem. Men det kräver en prestation från vår sida för dessvärre så är hjärnan lat. Om vi inte aktivt väljer och fokuserar på våra tankar så vandrar de iväg och lunkar på i samma hjulspår. Kontrollera dina tankar, annars kontrollerar tankarna dig.Sinnet är som en muskel. Det måste tränas och hållas igång för att fungera så bra som möjligt, annars blir det förslappat. Vi måste utmana oss själva. Då och då ta oss utanför våra självsatta gränser. Utmaningar och oväntade situationer förstärker vår person. Om man känner sig stark uppfattas man oftast som stark. Om du varje dag tänker och tror på dig själv ökar chanserna att det du tror på faktiskt uppfattas på samma sätt av andra.Det är hur vi ser på oss själva som är viktigt. Det inre speglar det yttre. Om inte ens du själv kan se vem du är och vilken potential du har, hur ska då någon annan kunna göra det? Vi måste välja vilken syn vi vill ha på livet. Hur vi tolkar världen och hur vi hanterar en situation. Som det gamla ordspråket lyder : ser du glaset halvfullt eller halvtomt? Om vi kan fokusera på livet från en positiv synvinkel så ger det sig självt att vi mår bättre. Vi måste skydda vårt sinne från negativa inslag och hela tiden vara på vår vakt vart tankarna drar iväg. I boken beskriver de sinnet som en trädgård. Det är vackert och välvårdat, fullt blommande växter och grönt gräs när vi mår bra. Trädgårdsmästaren är du och dina tankar. Positiva tankar är som gödsel medan negativa är som gift. Du måste noga vakta din trädgård så att inte någon annan dumpar sitt gift på dina ägor eller att den gror igen och fylls av ogräs (det vill säga att ditt sinne är fyllt av grubblerier, oro och ångest.)Full sinnekontroll. Mindfullness. Att använda hjärnan mer effektivt. Att skapa drömmar. Att inte se saker som misstag utan som lektioner. Ditt yttre reflekteras av ditt inre. Ha kontroll över det enda i världen vi till 100% kan kontrollera, vårt sinne. Rikta tankar om dig själv och världen så som du vill att andra ska se och uppleva dig. Koncentrera ditt sinne. När jag mediterade i Myanmar så pratades det mycket om koncentration och fokus. Vad de inte riktigt kunde förmedla till mig var VARFÖR jag skulle koncentrera mig och vilken nytta det skulle ha för mig. För dem var det så självklart och det var svårt att sätta ord på det och förklara för mig. De pratade om att separera kropp och sinne, att kontrollera smärta och "tänka bort" den. Jag var inte helt med på noterna.Nu när jag läser faller några bitar på plats. Det skrivs det att genom att koncentrera sig på ett mål eller en dröm så förbättras oddsen att det sker och din personliga potential till att förverkliga drömmen höjs markant jämfört med om du inte kontrollerar dina tankar. Det är alltså en så av fördelarna att merditera, att lära sig att fokusera på en sak i taget. Jag tror att detta inte föll mig i tankarna då, då det jag övade att fokusera på var andning. Luftens beröring av mina näsborrar var det som skulle fylla mitt sinne under meditationen.Jag gissar att när man har konsten på sin sida kan man styra sinnet i alla olika situationer utifrån samma princip, utan att sitta i meditationsställning och tänka på luft. Ta kontrollen över ditt sinne. Så, för att vara lycklig krävs en hel del effort. Det första och kanske.svåraste steget är att komma fram till: Vad gör mig lycklig? Vad är min passion? Steg två är att ägna fokus och koncentration på detta, och följden skall bli lycka. För lycka är trots allt bara en sorts biverkning av en handling.Man ska passa sig för "energiläckor" (ofokuserade tankar, oro) och istället ta vara på energin och entusiasmen som kommer med lyckan och leva i nuet. Använda och utnyttja sin inre (kontrollerade) potential till en yttre framgång skrivs det. Jag tror på det. Han skriver om att göra det man brinner för och inte det som förväntas av en. Att ta vara på livets dagar och söka sin egen lycka. Det sista man ska göra är att slösa tid, energi och tankeverksamhet på andras drömmar och mål. Att finna och förverkliga sig själv och sina drömmar är det som skapar sinnefrid och ger ett lyckligt liv. Foster C. McClellan Skriver:Lita på dig själv. Skapa det liv du vill leva. Gör det bästa och det mesta av dig själv genom att blåsa liv i möjligheternas gnistor inom dig så att de slår upp till lågor av verklighet.Det här blev lite flummigare än jag från början tänkte mig. Det har tagit mig nästan två timmar att skriva (på mobilen, baaaaaah) och nu har jag svårt att summera mig. Klockan är ju trots allt redan 04.29... Det sista jag läste innan jag började skriva var att trötthet till största delen är en sinnesstämning. Att vi många gånger sover för att vi är uttråkade och oengagerade. Det vill säga när du är pepp och inspirerad så känner du ingen trötthet. Gör du däremot något som du inte har lust med så kan gäspningarna vara svåra att hålla inne. Antar att det var vad som just hände mig, för har inte märkt att jag skrivit och funderat så länge. Nu börjar dock fokus ramla iväg och jag borde verkligen släcka och sova nu så att något blir gjort imorn också. Känns skönt att ha skrivit av sig lite så att sinnet är lite renare än innan inför natten. Har drömt mycket skumt de senaste nätterna så kanske är det mycket okontrollerad tankeverksamhet som pågått där uppe. Dags att fokusera på ostörd sömn med andra ord. God natt.
I julas fick jag ju en utmaning av mamma. Att i höst springa milen tillsammans med henne och Malin under 55min i ett riktigt lopp. Det togs emot med blandad entusiasm men kommer att genomföras. Vårens träning har det varit lite si så där med (Läs: obefintlig) så nu är det verkligen dags att ta tag i saker och ting. I onsdags hade vi en liten fest med räkor och vin och då kom träning på tal. Det nämndes att det skulle hållas ett triatlon på Hvaler den 21a juni och att det fanns två distanser. Olympisk och Amatör och jag var inte sen till att anmäla mig till sistnämnda. Så för att få upp tävlingsnerverna och träningsenergin till september så ska jag alltså medverka i ett triatlon. 5km löp, 500m simning (i havet!!!!) och 20km cykling. Har fått ordnat med våtdräkt men cykel är fortfarande under process. Ibland undrar jag om jag slog i huvudet riktigt hårt innan anmälan men ibland är jag också taggad. Så, slutsats: Nu blir det träning på allvar. Kanske klarar jag magrutor till juni (som är Robins fantastiska utmaning) triatlon i Juni och milen under 55min i september. Vad tror ni? Jag har hopp.
