Yvonne körde oss till båten, härlig biltur över bron!
Hunden Roosevelt
Damiens hus
Lilla båten vi åkte med
San Francisco skyline
Gräddhyllan
Ett av de här husen såldes nyligen för 39 miljoner dollar!!
Med kapten Kelly vid rodret kunde Yvonne och Damian slappna av.
Ett dopp blev det. Stilla havs premiär för Sam
Al Capone s gamla båt
Nyrenoverad för 7 miljoner dollar.
Damian och Yvonne som tog oss med på tur.
Det var en helt fantastisk eftermiddag och som grädde på moset kom en flock delfiner och hoppade runt båten när vi åkte under bron. Var för chockad för att tänka på kamera tyvärr. Det var underbart!!
Vi hade en liten picknick vid Angel Island och firade med lite champagne. Då tittade ett sjölejon upp. Ja ni kan ju tänka er. Fab!!
Är så tacksam för den här dagen. Strålande. 5 av 5 toast.
Har adventspyntat lite i lilla hytten idag. Tagit bort den rena tvätten, dammsugit och pysslat ihop min egna adventsljusstake!
Så himla nöjd med den. Tog fyra ölflaskor av den bruna sorten och kämpade länge med att få bort det där attans klistret från etiketterna. Det som slutligen gjorde susen var olja och svalt vatten. Yey!
Gjorde 4 egna rosetter av spetsband vilket tog sin lilla tid och som jag definitivt behöver träna mer på.
Sen tog jag fram min nyinköpta lim pistol och mina (köpta) kottar samt extra långa kanelstänger. Klistrade lite och voila!
Här är resultatet.
Beklagar att inte bilderna är bättre och de visar inte huur fina de faktiskt blev. Ni får tro mig på mitt ord. Jag är sjukt nöjd. För att vara mitt första halvt DIY jobb så är jag imponerad
Skrivet igår, måndag. (På mobilen så ber reda nu om ursäkt för eventuella stavfel pga autocorrect)
Jag var på bio ikväll i Fredrikstad. Själv. Först åt jag sushi och sedan gick jag på bio. Då kom jag att tänka på tiden jag bodde på Tjöme. Jag och Oscar åkte ofta in till Tönsberg för att äta sushi och gå på bio. Det var lixom det man kunde göra där.
Nu försöker jag komma ihåg hur det såg ut på Tjöme . Lixom utanför Rica området. Jag minns inte. Jag bodde där i 4 månader och jag minns inte?! Tjöme centrum hur såg det ut ? Jag blandar redan ihop det med Hvaler och Fredrikstad. Vägen ut till ön, eller ja, halvön var det väl egentligen, affären, var det spar eller var det nåt annat? Hur långt var det? Hur körde man? Minns något om en pizzeria.... Hvasser, hur långt bort låg det? Hur långt gick man för att komma till huvudvägen och var låg Verdens Ende och de andra sten formationerna som jag inte minns namnet på...?
Jag har märkt det, den senaste tiden, att jag inte kommer ihåg saker. Jag får kämpa med namn, orter jag besökt, maträtter och tanken "vad var det nu jag skulle göra" dyker ständigt upp i mitt huvud. När en gäst ber om tandpetare så går det in i ena örat och ut i andra. Så var det aldrig förr. Det är som om det har hänt så mycket i mitt liv och redan är hårddisken full. Ingen plats kvar att lagra alla saker... Det skrämmer mig.. Alla berättelser som jag vill berätta om, kommer jag ha glömt det innan jag fyllt 30?
Visst visst, vissa saker kommer jag tydligt ihåg men andra saker är som om det aldrig har hänt och det mesta ligger långt inne och jag måste verkligen gräva för att hitta det... Redan nu lixom . Vad händer då är jag är 75...? Gaggig och blandar ihop saker redan nu... Jag minns lixom fragment från det mesta (svårt att säga eftersom jag inte vet om jag glömt det eller inte) men detalj minnet och namn minnet som jag en gång hade är som bortblåst.
Jag vet att jag kunde bli så frustrerad på människor som inte kom ihåg vad vi hade bestämt eller vad jag hade berättat, för jag kom ihåg allt glasklart. Nu är jag den som glömmer. Den som får be folk att upprepa sig. Som kan läsa en busshållplats namn om och om igen och ändå inte komma ihåg den. Förr kunde jag bara se en gång på en karta och så satt det, oavsett på vilket språk.
Vad är det som händer? Är det min hjärna som börjar lägga av redan? Har alla det såhär? Är det för att jag inte aktiverat den ordentligt på flera år? Alltså studerat något. Jag har ju lärt mig och upplevt saker utanför skolbänken så jag tycker att det borde räknas som tillräcklig hjärnaktivitet... Kanske är det vinet som har dödat för många hjärnceller. Jag vet att jag dricker mindre än många andra som inte nämnt något om detta men kanske det har stor påverkan ändå . Kanske det drabbar vissa hårdare än andra. Kanske vissa lägger märke till det mer än andra. VAD KAN DET VARA??
Jag vet inte. Vad som än händer tycker jag det är riktigt otäckt och blir ledsen när jag tänker på att jag glömmer så mycket.
Ett annat mer konkret exempel är att häromdagen pratade jag med Lene om sjukdomen lepra. Hon hade nyligen läst om det i en artikel att det var en stor epidemi i Norge för länge sedan och att man återigen ser en spridning i u-länder idag. Jag läser just nu en bok om en man som led av lepra så det var ett samtalsämne vi båda nyligen kommit i kontakt med.
Vi pratade om de hemska följderna och om att inkubationstiden är extremt lång (upp till 25år), att det inte finns nåt botemedel Och att man förr isolerade alla människor med lepra på speciella sjukhus. Blandade folk i alla åldrar och stadier i sjukdomen. Det var ganska intressant och läskigt att höra och prata om.
Två dagar senare kom jag att tänka på samtalet och googlade lepra. Där stod det massa intressanta fakta och även att antibiotika kan bota sjukdomen idag men att det tar över ett år. Det stod också att risken att bli smittad av sjukdomen var låg eftersom att 95% av jordens befolkning är naturligt immun. Glädjande nyheter.
Sedan stod det att sjukdomen var störst i Indien, Nepal och Burma idag. Fy tänkte jag. Jag som var i Burma. Hoppas jag inte blev smittad. Jag tänkte på människor jag sett utan fingrar, ben och fötter. Människor som jag tänkt var offer för minor och krig. Kanske var det lepra?
Lättad (att jag just läst att risken för smitta var låg och att det finns botemedel ) stängde jag ner sidan.
Flera timmar senare slog det mig. Jag var på ett sjukhus i Burma som behandlade lepra sjuka. Jag var där en hel eftermiddag och fick guidning , pratade med barn, läkare och terapeuter.
Det tog alltså flera dagar för min hjärna att koppla och hitta minnet om det. Vips så kom det till mig när jag cyklade från affären. Hur kunde det vara så långt inne? Och varför kom det just då?
Jag vet (när jag väl kom på vad jag varit med om) att det här mötet gjorde mig väldigt tagen och jag lovade att om jag kom tillbaka skulle jag hjälpa till att jobba där. Jag vet att jag ville hjälpa och jag var så imponerad av vad de här människorna som jobbade där gjorde för de sjuka. Det var en helt välgörenhetsbaserad verksamhet så några stora löner var det inte tal om. Bara medmänniskor som hjälpte varandra.
Hur kunde jag glömma det? Det är uppenbarligen ert ganska stort minne. Eller glömma är kanske fel ord men hur kunde jag inte komma att tänka på det när jag snuddade vid ämnet så många gånger under flera dagar? Helt plötsligt slog det mig lixom . Jag vet att hjärnan är komplicerad och oförståelig men det är verkligen läskigt. Vad mer är det som är dolt för mig i mitt eget huvud? Vad mer har min egen hjärna sorterat bort till mappen "oviktigt, minnen som vi inte kastar riktigt än men snart"? Jag blir väldigt oroad.
<a href="http://www.bloglovin.com/blog/7436865/?claim=3kx8bm9ynzq">Följ min blogg med Bloglovin</a>
snart kommer ett inlägg jag skrev igår någon gång under de 12 timmarna vi hade det strömlöst på Hvaler.
Det är nu tre dagar sedan jag genomförde mitt första och troligtvis sista triathlon. Det gick helt klart över förväntan. Presterade ungefär 1 h bättre än vad jag hade förväntat mig och gled in på en tid av 1.28.44. Plats 168 av 217 startande. Inte bästa placeringen men jag är trots det nöjd. Hade många som hejade på mig och det gjorde ju hela grejen! Ingse och Tore som står och skriker heja pellejöns! är något man inte glömmer i första taget. Inte heller att Öystein och Lene hade ordnat med banner och stog och hejade både vid cykeletappen och vid målgång. TACK! Det gjorde verkligen allt. Tack för fotograferingen Karoline, kan tänka mig att det blev några fina shots! Speciellt vid ombytet mellan simning och cykling........ (där jag förövrigt förlorade 13 placeringar. ooops. Inte snabbast på att byta om med andra ord)
Här har vi den fantastiska målgången. Titta på det där löpsteget. Perfekt om jag får säga det själv.
Stolt är jag. Och nu väntar nästa utmaning. Milen under 55min. Det ska nog gå att ordna. Bara att börja träna igen då efter lite pausande.
Nu är det inte längre gult och fint på fälten utan bomullsvitt. Ganska fint det med på sitt sätt men jag föredrar FÄRG!!
Bra grej att det börjar komma smörblommor istället.
Det har varit några strålande fina dagar och vi har myst i solen mest hela tiden.
Anna har skissat och visat på sina skills. Jeeez jag önskar jag hade en gutta av hennes kreativitet och målarförmåga.
Den här skylten målade hon till oss på typ två timmar. Helt galet enligt mig. Helt galet fin!
Vi har inte bara latat oss i solen, vi har tränat också. Resulterade i årets finaste bränna för både mig och Elin.
Vajjert kan man säga.
Idag var vi i Fredrikstad och fixade med bankkonto till Elin, sedan tog vi en lunch på Slippen. Det var sjukt gott men lite liten portion.... Klippfisk(vet inte vad det heter på svenska?) med blomkolspuré och rotselleri- och potatispuré med syltad rödlök och skaldjurssås stod på menyn. Så himla gött att sitta ute i solen och äta!
Men mitt i allt det braiga så får man foton från en annan del av världen och då saknar man ihjäl sig.
Tillexempel de här två chillaxande kissarna.
Eller världens sötaste Knut i en norsk dress. Sånt här gör att hela hjärtat sväller och jag vill bara åka nu!!! 11 dagar kvar.
Har sagt det förut och jag säger det igen, här bor jag. Det förvånar mig och slår mig varje gång Hvaler visar sig från en extraordinärt vacker sida. Jag blir så glad.
Bilderna ovan fångar ju bara en del av vad ögat uppfattar (Min skrutttelefon är ju inte bästa ljusfångaren direkt. ) så det är svårt att förmedla hur vackert det faktiskt är här. Ljuset är helt olikt alla andra platser jag varit på. Här om dagen var det helt brandgult på himlen och träden såg nästan ut att brinna. Allt reflekterades i en gul- orange ton och det var så sjukt fint. Det var lixom inte den här vanliga solnedgången med rött och orange utan det var fortfarande ljust ute och blå himmel. Molnen hade en häftig bullig formation som om någon kammat till dem i en 50talsfrisyr och tittade man sedan bort från den orangea delen av himlen kunde man se en ståtlig regnbåge med alla fägerna tydligt representerade. Ja. Som sagt. Svårt att förklara men det finns inpräntat i mitt minne iallafall.
Jag trivs verkligen att bo här. I hytten, med en bra sambo (som diskar, thank GOD!) och fina grannar som alltid ställer upp som sällskap och te-kompanjoner. Mitt i naturen, nära havet. Jag har tillgång till en liten båt nästan när jag vill och även om jag är rädd för att vara kapten över den och helst inte kör om inte någon båtmänniska är med så är det nice att ha.
Jag trivs med mitt jobb och jag trivs med mina kollegor. Jag får smaka på god mat och goda viner som ger mig massor med inspiration till att fixa middag hemma. Vad sägs som filodegsinbakt svamp- och parmaskinksrisotto tillsammans med en lätt spenatsås? Låter ljuvligt i mina öron. Smakar fantastiskt också (iallafall när Sven gör den)
Det är bara en sak jag inte gillar med att bo här. Det är lite av ett moment 22 för enda sättet att lösa det problemet är att flytta här i från. Jag gillar nämligen inte att bo här för det är så långt ifrån alla. Som Viktoria sa; Varför ligger inte Hvaler bara en kvart bort? Så mycket enklare det hade varit då!
Det är inte så att jag går runt med hemlängtan hela tiden. Det är snarare så att jag bara önskar att det fanns ett snabbare sätt att resa mellan. Jag vill lixom vara lite mer flexibel. De allra flesta dagarna har jag så mycket annat att göra här att jag ändå inte tänker på vilka jag saknar och vill träffa. De tankarna skjuts undan. Det skulle vara ohållbart annars. Men det är så tydligt när något händer, när någon försvinner som inte borde försvinna. Då villl jag vara hemma och ta vara på tiden med mina nära. Då vill jag inte bry mig om ett bra jobb eller en fin ö. Då vill jag hem. Livet är så skört och det är inte förevigt även om jag vill tro det. Det ger mig ibland en klump i magen när jag tänker på hur många timmar och dagar och veckor som är "bortslösade" på saker jag egentligen inte värderar särskilt högt när det kommer till kritan. Jag vet att när jag dör så kommer jag inte ligga och tänka: "Åh jag skulle ha jobbat lite mer." Det är tiden med mina kära som räknas.
Jag vet att jag måste jobba och tjäna pengar för att kunna göra det jag vill. Och bättre att göra det någonstans där jag inte vantrivs såklart. Jag vet att min livsstil nu inte inkluderar så många dagar med familj och vänner som jag egentligen skulle vilja. Men tyvärr kan jag inte vara överallt hela tiden. Kanske kommer jag en dag ångra mina prioriteringar, ibland är jag rädd för det. Men jag vet också att jag älskar friheten. Jag vill resa och jag vill utvecklas. Jag vill leva. Jag önskar att jag hade mer tid. Jag är så kluven. Nästan lite dåligt samvete för att jag inte planerar in mer tid hemma. För min egen skull lixom. Känner mig ibland lite girig. "ska bara jobba lite till för att få pengar till att resa dit eller dit" Istället för att ta ledigt och spendera tiden hemma. Återigen. prioriteringar. Alltid är det någonting som man inte kan få. Om jag väljer rätt? Jag vet inte.
Jag klagar inte på min situation, jag önskar bara att det redan fanns teleportörer.
Idag har varit en fin dag. Strålande sol och 19grader. Jag och Anna har varit i Strömstad och shoppelishoppat lite och ätit sushi. Nu på kvällen har hyttegänget tagit i rejält och tränat. För mig blev det 5km löp (på 26Hmin!!!) plus 5gånger upp i backen. Sedan lite styrkeövningar med kroppen som vikt. TÖNGT! Tränade också på att stå på händer men det var mindre lyckat.... Efter en nice middag tänkte jag att det var på tiden att simma in våtdräkten som jag ska ha på Hvaler tri så jag fick med mig Elin till Hasselviken och vi hoppade i i solnedgången. Det var kallt men skönt. Vattnet hinner värmas mycket på en månad! Vid första doppet (18april) var det runt 8grader och nu var det säkert 12. Hoppas på goa 17+ när det är dags att simma dessa 500m den 21a juni. Imorgon ska vi cykla en tur, den slingan som går på triatlonet är tanken. 20 km. Det blir bra det här. All in!
Så skriver han i kapitel 8. Om du springer och springer utan.mål, hur ska du då veta när du nått fram?Så jämför han vårt liv. "Man skulle kunna tro att chansen att uppleva lycka ökar ju mindre man arbetar. Men den verkliga källan till tillfredsställelse och lycka kan sammanfattas i ett enda ord: Prestationer. Varaktig lycka kommer från att ständigt arbeta mot nya mål." Känns lite motsägelsefullt kan jag känna, när en grund till stress och oro ofta ligger i en slags prestationsångest. Men man måste först ta lektion ett i akt, finna vad som gör en lycklig, sedan sträva mot det. Prioritet. Inte prestera för någon annans skull än sin egen. Det kan låta själviskt men i själva verket så kan du leda andra när du själv känner dig tillfreds. Vi lever i en värld där många befinner sig i negativa spiraler och letar efter en ledare, ett syfte och lycka. Människor som är lyckliga av vad än det må vara blir förebilder och bidrar till en positiv spiral. Fler kontrollerade positiva tankar skulle garanterat skapa mer glädje i världen. Detta kommer självklart inte av att bara vara lycklig, principen om att det krävs prestationer från dig själv hela tiden ligger fortfarande kvar. Mål mål mål. Tidsbegränsade mål. Utan konkreta, helst nedskrivna mål simmar vi omkring i ovetande och uppnår ingen lycka. Om du skriver ner och tänker på vad du vill uppnå i livet; stort som smått, andligt eller kroppsligt, känslomässigt eller materiellt, så blir dessa tankar viktigare och mer prioriterade än de andra dagliga 59999 tankarna. Om hjärnan oftare återkommer till dessa tankar betyder det att de bearbetas och förfinas gång på gång. Det i sin tur gör att hjärnan med hjälp av din kontroll försöker i största möjliga mån att hitta lösningar och sätt att uppnå dessa mål. Sedan är det iscensettandet av tanken som ger resultat i slutänden. Ju mindre tid vi slösar på onödiga tankar ju mer tid har vi till att förverkliga oss själva. Ber om ursäkt för att jag låter så nyfrälst och begaistrad så här mitt ur ingenting. Men boken inspirerarar.Jag är inte 100% säker på vad jag vill med mitt liv. Jag vet vad jag INTE vill och det är ju en början. Att finna sitt inre kall känns fånigt, ouppnåeligt och lite klyschigt. Jag tror på att finner man sin passion är det allt man behöver i livet. Men HUR finner man det? Vad är mitt syfte i livet?Jag känner mig så skadad av de målen som sätts upp av samhället. Karriär och rikedom i form av pengar samtidigt som man är vältränad, närvarade för vänner och familj och gärna volontärarbetande. Ja det lockar mig, men varför? För att det gör mig lycklig eller för att jag TROR att det gör mig lycklig? Det är en mall, en måttstock som vi fått inprentad under lång tid. Tänk om man kommer dit då, för att senare inse att det var någon annans dröm och inte ens egen. Nej jag känner att jag måste ta steg ett på allvar så att jag inte slösar bort värdefull tid på saker som andra vill med mitt liv. Försöka hitta saker som får mig att må bra. Jag har köpt en bok som jag ska skriva ner drömmar och mål i. Jag har några små mål redan, det här med träningen till exempel. Genom att dessutom nämna mina mål för er sätts en press, en positiv press so far, som gör att jag inte ger upp lika lätt om negativa tankar skulle uppstå. Jag vill ju inte misslyckas nu när ni vet vad jag satsar på. Mycket av det jag läst känns så självklart och det är saker som jag redan vet men inte reflekterat över. Det irriterar mig lite. Han skriver det som att det bara är att jobba mot sina mål. Mitt (och antagligen många andras) problem är att jag inte vet mitt livsmål, mitt "kall" ännu och då är egentligen alla andra råd oanvändbara. Kanske kommer de fram tydligare nu när jag ska försöka fokusera mitt sinne.
Jag läser just nu en bok som heter Munken som sålde sin Ferrari. Kort och gott handlar den om en framgångsrik advokat som får en hjärtinfarkt på grund av överarbete och därför väljer att "starta ett nytt liv" Han beger sig till Indien och blir lärd av Yogi hur man når lyckan i livet. Såhär på sidan 57 skrivs saker som verkligen inspirerar och intresserar mig. Följande är omskrivna citat från boken och egna tankar som uppkommit efter att ha läst dem. Varje människa föds in i denna värld mer eller mindre identiska. Det är inte många procent som skiljer oss åt. Miljön vi växer upp i har stor inverkan på hur vårt liv utvecklas och fortgår. Man kan dela in den mänskliga varelsen i två delar: Kropp och Sinne. De är beroende av varandra och har svårt att fungera var för sig. Vårt sinne är en mycket komplex del av människan. Vi kan inte använda mer än ett par procent i taget och vet ännu inte allt om hur vår hjärna fungerar.En människa tänker cirka 60 000 tankar varje dag sägs det. Fattar ni, 60 000!!!?? Det är sjukt många och ibland kan man undra hur vi hinner med att göra något annat än att tänka. Det finns en förklaring till det, (säkert fler också) den lyder som följer; 95% av de tankarna vi tänker idag är desamma som igår. Det betyder alltså att om en människa är deprimerad så är det svårt att ta sig ur den negativa tankespiralen då nästan samma tankar slår en var dag.En av de fiffiga funktionerna med sinnet och tankarna är att vi till 100% kan lära oss att styra dem. Men det kräver en prestation från vår sida för dessvärre så är hjärnan lat. Om vi inte aktivt väljer och fokuserar på våra tankar så vandrar de iväg och lunkar på i samma hjulspår. Kontrollera dina tankar, annars kontrollerar tankarna dig.Sinnet är som en muskel. Det måste tränas och hållas igång för att fungera så bra som möjligt, annars blir det förslappat. Vi måste utmana oss själva. Då och då ta oss utanför våra självsatta gränser. Utmaningar och oväntade situationer förstärker vår person. Om man känner sig stark uppfattas man oftast som stark. Om du varje dag tänker och tror på dig själv ökar chanserna att det du tror på faktiskt uppfattas på samma sätt av andra.Det är hur vi ser på oss själva som är viktigt. Det inre speglar det yttre. Om inte ens du själv kan se vem du är och vilken potential du har, hur ska då någon annan kunna göra det? Vi måste välja vilken syn vi vill ha på livet. Hur vi tolkar världen och hur vi hanterar en situation. Som det gamla ordspråket lyder : ser du glaset halvfullt eller halvtomt? Om vi kan fokusera på livet från en positiv synvinkel så ger det sig självt att vi mår bättre. Vi måste skydda vårt sinne från negativa inslag och hela tiden vara på vår vakt vart tankarna drar iväg. I boken beskriver de sinnet som en trädgård. Det är vackert och välvårdat, fullt blommande växter och grönt gräs när vi mår bra. Trädgårdsmästaren är du och dina tankar. Positiva tankar är som gödsel medan negativa är som gift. Du måste noga vakta din trädgård så att inte någon annan dumpar sitt gift på dina ägor eller att den gror igen och fylls av ogräs (det vill säga att ditt sinne är fyllt av grubblerier, oro och ångest.)Full sinnekontroll. Mindfullness. Att använda hjärnan mer effektivt. Att skapa drömmar. Att inte se saker som misstag utan som lektioner. Ditt yttre reflekteras av ditt inre. Ha kontroll över det enda i världen vi till 100% kan kontrollera, vårt sinne. Rikta tankar om dig själv och världen så som du vill att andra ska se och uppleva dig. Koncentrera ditt sinne. När jag mediterade i Myanmar så pratades det mycket om koncentration och fokus. Vad de inte riktigt kunde förmedla till mig var VARFÖR jag skulle koncentrera mig och vilken nytta det skulle ha för mig. För dem var det så självklart och det var svårt att sätta ord på det och förklara för mig. De pratade om att separera kropp och sinne, att kontrollera smärta och "tänka bort" den. Jag var inte helt med på noterna.Nu när jag läser faller några bitar på plats. Det skrivs det att genom att koncentrera sig på ett mål eller en dröm så förbättras oddsen att det sker och din personliga potential till att förverkliga drömmen höjs markant jämfört med om du inte kontrollerar dina tankar. Det är alltså en så av fördelarna att merditera, att lära sig att fokusera på en sak i taget. Jag tror att detta inte föll mig i tankarna då, då det jag övade att fokusera på var andning. Luftens beröring av mina näsborrar var det som skulle fylla mitt sinne under meditationen.Jag gissar att när man har konsten på sin sida kan man styra sinnet i alla olika situationer utifrån samma princip, utan att sitta i meditationsställning och tänka på luft. Ta kontrollen över ditt sinne. Så, för att vara lycklig krävs en hel del effort. Det första och kanske.svåraste steget är att komma fram till: Vad gör mig lycklig? Vad är min passion? Steg två är att ägna fokus och koncentration på detta, och följden skall bli lycka. För lycka är trots allt bara en sorts biverkning av en handling.Man ska passa sig för "energiläckor" (ofokuserade tankar, oro) och istället ta vara på energin och entusiasmen som kommer med lyckan och leva i nuet. Använda och utnyttja sin inre (kontrollerade) potential till en yttre framgång skrivs det. Jag tror på det. Han skriver om att göra det man brinner för och inte det som förväntas av en. Att ta vara på livets dagar och söka sin egen lycka. Det sista man ska göra är att slösa tid, energi och tankeverksamhet på andras drömmar och mål. Att finna och förverkliga sig själv och sina drömmar är det som skapar sinnefrid och ger ett lyckligt liv. Foster C. McClellan Skriver:Lita på dig själv. Skapa det liv du vill leva. Gör det bästa och det mesta av dig själv genom att blåsa liv i möjligheternas gnistor inom dig så att de slår upp till lågor av verklighet.Det här blev lite flummigare än jag från början tänkte mig. Det har tagit mig nästan två timmar att skriva (på mobilen, baaaaaah) och nu har jag svårt att summera mig. Klockan är ju trots allt redan 04.29... Det sista jag läste innan jag började skriva var att trötthet till största delen är en sinnesstämning. Att vi många gånger sover för att vi är uttråkade och oengagerade. Det vill säga när du är pepp och inspirerad så känner du ingen trötthet. Gör du däremot något som du inte har lust med så kan gäspningarna vara svåra att hålla inne. Antar att det var vad som just hände mig, för har inte märkt att jag skrivit och funderat så länge. Nu börjar dock fokus ramla iväg och jag borde verkligen släcka och sova nu så att något blir gjort imorn också. Känns skönt att ha skrivit av sig lite så att sinnet är lite renare än innan inför natten. Har drömt mycket skumt de senaste nätterna så kanske är det mycket okontrollerad tankeverksamhet som pågått där uppe. Dags att fokusera på ostörd sömn med andra ord. God natt.
I julas fick jag ju en utmaning av mamma. Att i höst springa milen tillsammans med henne och Malin under 55min i ett riktigt lopp. Det togs emot med blandad entusiasm men kommer att genomföras. Vårens träning har det varit lite si så där med (Läs: obefintlig) så nu är det verkligen dags att ta tag i saker och ting. I onsdags hade vi en liten fest med räkor och vin och då kom träning på tal. Det nämndes att det skulle hållas ett triatlon på Hvaler den 21a juni och att det fanns två distanser. Olympisk och Amatör och jag var inte sen till att anmäla mig till sistnämnda. Så för att få upp tävlingsnerverna och träningsenergin till september så ska jag alltså medverka i ett triatlon. 5km löp, 500m simning (i havet!!!!) och 20km cykling. Har fått ordnat med våtdräkt men cykel är fortfarande under process. Ibland undrar jag om jag slog i huvudet riktigt hårt innan anmälan men ibland är jag också taggad. Så, slutsats: Nu blir det träning på allvar. Kanske klarar jag magrutor till juni (som är Robins fantastiska utmaning) triatlon i Juni och milen under 55min i september. Vad tror ni? Jag har hopp.
Har just avslutat en löptur såhär på kvällskvisten. Det satt fint, fick med Elin på det också. Heja oss! Vi kommer vara hårdare än hårdast i slutet av sommarn. Milen under 55min game on! Hyttelivet har sin gång och i helgen kom årets första besök. ROBIN! Så himla trevligt med spontanbesök tycker jag. Några riktigt fina dagar har vi haft med träning, premiärbåttur, grillat och Oslo sightseeing bland annat. Vädret har varit magiskt och googlebrännan sitter där den ska. Jobbet är lugnt men snart sätter det väl igång på riktigt. Det blir göy!! Den här sommaren kommer bli epic och ser så himla mycket fram emot den!!! 
Smygstartade julen den 23e med mina fina flickor. Julklappslek och grejer!
Sedan blev det självaste julafton och vi firade hemma hos kusinerna Holmbom
Halva släkten samlad.
Vi åt så mycket mat. Som man alltid gör på jul. Åh så mycket mat.
Kusinbild.
Så kom vi till paketöppningen. Det verkar som om jag varit väldigt snäll i år. Nästan allt på min lista hade tomten kommit ihåg. En stavmixer, packingcells, en klocka och en ryggsäck med mera. PERFEKT. Dessutom hade mamma varit finurlig och givit mig och Malin en utmaning. Att i augusti springa 1 mil under 55 minuter och mamma under 60. Det blir hårdträning från och med maj! Hehhe kan ju inte förlora mot mamsen.
Trött och jättemätt
Juldagen fortatte vi traditionsenligt med mer mat. Startade hos mormor med lite löjrom och lax.
Svidade om till utgång.
Fortsatte hemma hos Elin där David försökte styra upp deras resa till Hede på annandagen.
Jag och Elin tänkte mer på champagne, och vårrullar.
Vi åt mer mat. Avslutad med en sjokoladedelicekake från Sylwester. Satt ljuvligt!
Redo för en kväll på källarn var vi. Men vi hade ingen biljett vilket gjorde att vi inte kom in.... Som tur var så känner Elin folk i denna stad så vi kom till Max där vi hade det mycket trevligt med gitarr och vin.
Halv fem satte jag mig i en taxi hem och var mycket mycket nöjd med kvällen.
Om 36 timmar är jag hemma. TRETTIOSEX TIMMAR. Har aldrig velat åka hem så mycket som jag vill nu. En sista kväll på Gjestgiveriet och sen är det slut. Fab!
Får träffa mina missar snart igen. SNART SNART SNART.
Micket micket trevlig kväll ikväll. Dagen i sig var otroligt oproduktiv. Gjorde praktiskt taget ingenting. Jag lagade lite mat och kollade hedenhösarna. Borde börjat packa in i bilen och rensat vad som ska med hem osv, men nä. Det har jag inte gjort. Får bli morgondagens projekt. Det SKA bli gjort imorgon. Om jag så ska behöva vara uppe halva natten så ska det vara klart imorgon.
Kvällen då. Date med Ivar. Inte en riktigt date, men alltså en date som i en förutbestämd träff. Vi käkade middag på Slippen och det var otroligt gott. Sådär så att man inte vill att det ska ta slut. Till förrätt pannestekt kamskjell med blomkålspuré, soyasmör, granat eple. (HAHA är det möjligt. Stavade jag just äpple sådär??? såg det nu när jag läste igenom innan publicering..... Dags att åka hem till sverige nu) och valnötter. Himelskt. Slickade nästan tallriken. Verkligen ALLT var gott i den här rätten. 5/5
Till huvudrätt beställde jag in hälleflundra med morotspuré, saffranssås och röstipotatis. Också otroligt gott! Pluspoäng för mycket smak i saffranssåsen och mjäll, fin fisk. Om man ska vara petig och bortskämd, vilket jag är, så var potatisen i det "brändaste" laget och fisken kunde varit i två mindre bitar istället för en så stor. Men 4/5 får rätten! Ska abslout besöka dem igen. Frågan är bara vem jag ska dra med mig?
Vi ville beställa in Ostron och champagne till förrätt (för Ivar har aldrig smakat det) men de var slut. Synd. Men det betyder ju att vi har något att göra nästa gång vi ses. Om ett halvår eller så :)
Efter middagen gick vi till Havnelageret. Riktigt mysigt ställe, en ölpub som var rätt crowded för att vara onsdagkväll i december. Eftersom både jag och Ivar körde bil så ville vi ha något alkoholfritt. Jag såg att de hade en fin kaffemaskin så jag frågar bartendern om de har chailatte. Han suckar och säger jaaa... Lite uttråkad. Sedan vänder han sig till Ivar och frågar vad han vill ha. Ivar frågar om de har varm choklad med grädde. Bartender tar sig för pannan och säger på norska, med utländsk fin brytning : DET HÄR ÄR EN PUB. VI HAR ÖL. men börjar fixa med latteglas.
Vi garvade som fan, och hans kollega, (han bredvid på bilden) garvade också. Vår bartender sa högt och lite sarkastiskt till honom: vill du kose dig?? har fått en stor beställning, en CHAI och en VARM CHOKLAD. HAHAH
Sedan tittar han på mig och säger: Hur gör man?!
HAHAHA jag höll på att dö. Sötaste och charmigaste bartendern på länge. Ljuvligt bitter och öppen. Älskar honom från första sekund. Han bjöd oss på detta. Vet inte varför, kanske kände han sig för stolt över sitt jobb att han inte ville ta betalt för något han inte visste hur man gjorde. Jag vet inte. Men hur som helst kommer jag lätt gå tillbaka dit. Ska prova deras mat någon gång också. Det är ju ändå en gastropub.
Har nu googlat lite på månfenomenet jag såg häromdagen och kommit fram till att det antagligen är halo jag har sett. Alltså gloria på svenska. Detta ljusfenommen kan ske både runt solen och månen och visar sig på lite olika sätt. Detta är den vanligaste halon.
Fenomenet beror på att ljuset från månen reflekteras i tunna moln som är så pass högt upp att temperaturen i dem är lägre än -15, dvs är kristalliserade. Iskristallerna måste vara sexkantiga och ha rätt storlek. De får inte virvla runt utan ljuset måste reflekteras lika genom alla kristaller. Vanligast är att det bildas en ring i de kristaller som befinnner sig i 22 graders vinkel från månen/solen. Fungerar lite som en regnbåge men dock endast rekfraktion och inte refraktion och reflektion som krävs för att en regnbåge ska bildas.
Då har man återigen lärt sig något nytt. Ska fortsätta halo-spana numera. Vore häftigt att se bisolar, vertikalpelare och 46graders halo och allt vad det nu hette. Får nog gå in på SMHI och läsa igen.
ÄNTLIGEN ett moget beslut från Justin Bieber. Dags att dra sig tillbaka, låta musikens hans mogna. Jösses vad jag har väntat på den här dagen.
Vad glad man kan bli av att läsa en liten
tidningsartikel. Hoppas nu bara att det är sanning och inte bara ett av hans fåniga jokes för att få ännu mer uppmärksamhet.
Alltså nu är det inte länge kvar tills jag åker hem. Har sån stor lust att bara dra imorn. Men det går ju inte. Jag vill inte jobba mer. Hur kan två arbetsdagar kännas så otroligt tungt?! Det är ju inte ens ett tråkigt jobb jag har. Antagligen för att jag verkligen verkligen vill åka till Sverige nu. MEN, två dagar ledigt nu, sedan två arbetsdagar. Kan ju nästan räkna timmar här!
Jag har fixat alla mina julklappar också och känner mig mycket nöjd med det. Skönt att ha det ur världen och skönt att ha hittat klappar som jag tror uppskattas. Iallafall så skulle jag bli glad om jag fick dem, så det är det jag får gå på.
Månen igår natt. En stor ring runt omkring. Aldrig sett något sådant föurt. Såklart inte lika imponerande på en suddig bild, men det är dokumenterat iallafall. Undrar vad det kan bero på.. Ska googla lite på det där.
Sist men inte minst tände jag mitt nyinköpta doftljus och nu känns det . Om inte alls länge är det jul. Längtar! 
