the flipflop life

 

Startade dagen tidigt, 06.45 ringde klockan. 

 

Kækade frukost och bylsade på mig alla klæder och gick ned till ett av hotellen dær det var pickup.

 

Jag træffade mina fellow skotervænner och våra guider. Vi var bara fem stycken (tack gode gud, har hørt rykten om att det fanns sællskap på øver 40 ibland) och två guider. 

 

Efter att ha blivit kittade med skoter och utrustning fick jag, som var den enda som aldrig kørt typ, en snabbkurs i hur en skoter fungerar. Gas, broms, klart. 

 

Vi startade lite lagom långsamt men utøver dagen brassa vi på mer och mer. Snøn låg så packad att det gick lætt att gasa på. Nær vi kørde øver fjorden var det ca 30 minuter frikørning och då var det många gånger jag kom upp i øver 110 och fy fan va kul det var. Sån jækla kænlsa att svæva fram øver snøn. Och att se de andra skotrarna runt omkring med snøn yrande bakom dem. Alltså det var en svårslagen kænsla.

 

Vi hade verkligen tur med vædret. Det var næstan ingen vind alls och solen var framme mer æn den var borta. Ibland var det lite dimmigt nær vi kørde upp på toppar men annars var det strålande vackert. Så dær så att jag næstan tappade andan nær jag såg på det. 

 

Vi såg fjællripor, sælar, renar och så sjælvaste polarkungen!! Alltså lelle lelle isbjørnen. SÅ MÆKTIGT!!!

 

Det var en helt otrolig upplevelse. Så himla fin dag! Jag ær lite sliten i kroppen men æn så længe kænns det førvånandsvært bra. Lite mer æn 200 km kørde vi och inte en ænda gång hade jag kramp i tummen. Så bra :) Det jobbigaste var typ nær det blev så ljust att man bara såg vitt vitt vitt øverallt. Det var svårt att fatta hur snabbt man faktiskt kørde då!


Ja ni kan ju tænka er va pulsen gick upp nær vi hitta de hær purfærska spåren.

 Absolut en av de bæsta dagarna i mitt liv. Svalbard har verkligen fångat mitt hjærta och redan førsta dagen ville jag flytta hit. Jag ær inte mindre øvertygad nu direkt. Kanske blir det en sæsong hær en gång i livet. Det vore nåt det.