the flipflop life

Vi fortsätter att upptäcka öarna längs östkusten. De är riktiga paradisöar och en helg är egentligen alldeles för lite för att hinna med att njuta ordentligt men man får en liten smakbit iallafall.

 

Jag, Nikoline, Karoline, Ida och Lea drog iväg med en billig nattbuss (runt 50rm per person, lite mindre än 100kr) ännu en gång på torsdagskvällen till en by som heter Merang. 

Vi blev abrubt väckta kl 04.30, en timme före beräknad ankomst och avsläppta på en öde bensinmack. Sedan var det bara att traska till hamnen och vänta på att båten skulle avgå kl 8.

 

Medan det ljusnade och alla moskéer började ljuda i nån slags ostämd kanon så åt vi lite frukost och försökte hålla oss vid gott mod. Tiden gick väldigt långsamt och vi ville bara till stranden! 

 

Båtturen över var otroligt fin och vi kom snabbt och smidigt fram till helgens boende, Redang da Rimba. En liten bungalow med 5 sängar för knappt 60 kr natten. 

Vi dumpade av våra grejer och tog sikte på stranden. Och vilken strand sen. Så nära ett paradis det går att komma.

 

Vi åt mat på ett litet strandhak, sittandes på rangliga plastpallar. Vi drack coconuts och jag och karoline badade de resterande 6 timmarna i havet. Ljuvligt var det! 

 

Dag två åkte vi iväg på en liten snorkeltur. Vi såg hajar, rockor och sköldpaddor. 

Tyvärr så har turismen hetsat lokalbefolkningen så pass mycket om att få garantier om att få se sköldpaddor så de har börjat mata dem. 

Så fort vi slog av motorn på båten kom 5 stycket direkt fram till båten för att tigga. Vi hade inga andra gäster på båten så vi sa nej till att ge dem mat. Trots splittrade känslor i kroppen hoppade vi ändå i för att se på dem och det var nästan obehagligt hur nära de kom. Kändes nästan som att de skulle ta ett finger när vi nu inte hade något i händerna. Vanligtvis när jag stött på vilda sköldpaddor bryr de sig inte om människor alternativt simmar bort från en. Det här kändes otroligt onaturligt och sorgligt. 

 

Man blir så arg på turister som klappar i händerna och njuter av det här. Absolut inget konsekvenstänk. Det är bara egoism som styr. Och man kan ju inte beskylla lokalbefolkningen heller. De vill tjäna pengar och har inte utbildningen att förstå vad de bidrar till. Dessutom har de inte råd att vara klimatsmarta. Det handlar ofta om att överleva eller inte. Att kunna försörja sin familj eller inte. Det som äcklar mig är turister som KRÄVER att få se vilda djur, som om det är något slags zoo???? Det är det bästa jag vet att se djur i naturen, verkligen det BÄSTA jag vet. Men det ger mig ingenting om djuren matas för att vara där, då försvinner hela charmen med naturens under. Dessutom så rubbas djurens normala rutiner och cykler. Rev blommar över för att sköldpaddorna väljer att bli matade istället för att "jaga". Deras rörelsemönster förändras, säsongsförändringarna som normalt får dem att flytta på sig är ointressant eftersom maten finns året om. Det leder till att genpolerna minskar då samma sköldpaddor förökar sig hela tiden med varandra då de inte stöter på några nya. Dessutom blir kosten alldeles för ensidig, de förlorar alltså i näringsinnehåll och kan bli sjuka. Det här är bara några av konsekvenserna som människors egoism ledet till. Hela ekosystem kan rubbas för på grund av det här. Det är en sån fin balansgång. Såklart finns det en viss tolerans och det ska till en lång tids förändring innan det hela kollapsar, men med tanke på hur mycket annat skit som pågår parallellt med det här, på global nivå så tror jag vi står med ena benet i graven.

 

Men trots den ganska sorgliga avslutningen på vår snorkeltur så hade vi en fantastisk dag. Vid resterande rev så var vi ensamma och vi fick chansen att faktiskt njuta av aquariumet runt redang.

 

På kvällen tog vi oss ett par drinkar på ett lyxhotell och hamnade mitt i ett bröllopsgäng. Typ 20 italienska vänner som var på riktigt partyhumör. Det var roligt och vi var tillslut alla uppe på dansgolvet och härjade. 

 

På söndagsmorgonen vaknade jag tidigt som attan av någon anledning och kunde inte somna om. Jag smög så tyst som möjligt ut och beskådade en sagolik soluppgång. Det var så fint. Både vid vårt hotell och nede vid stranden. 

Jag var helt ensam, vandrade runt och verkligen njöt av morgonen. Spenderade resten av dagen i havet med undantag för måltider. Åt en otroligt god lunch, black pepper prawns, och vid 16 skulle vår båt avgå så det var bara att göra sig redo för det. Lyckligt ovetandes om havets vågade vågor hoppade vi i den lilla båten, och vi han nog inte sitta mer än 5 minuter innan den första vågen skvätte in över oss, två minuter senare insåg jag att det skulle bli en tuff övergång då vågorna inte bara skvätte, utan sköljde in över oss. 

Jag var den enda av oss som kände mig lugn. De andra vara smått panikslagna hela resan och jag försökte lugna dem bäst jag kunde med försäkringar om att de som körde båten visste vad de gjorde, att vattnet var varmt och att vi skulle överleva många timmar med flytväst, att det är tillräckligt med trafik här för att vi skulle bli hittade osv osv. 

Innerst inne var jag också nervös såklart men månaderna på sjön runt Svalbard har härdat mig. Plus att kaptenen på båten verkade veta vad han gjorde. Han styrde aktivt runt vågorna och verkade inte det minsta rädd. Totalt avslappnad satt han där och körde. De hade ju dessutom precis korsat havet för att hämta oss så det var mer eller mindre lugnt kände jag. 

 

Men glada var vi iallafall när vi såg Merang. 5 dränkta katter steg i land och det skulle lika gärna kunnat vara som att vi simmat dit och inte suttit i en båt. Den enda som var torrskodd var kaptenen. Lite skillnad från båtturen ut som var så vacker och lugn.. 

 

Vi sköljde av oss med en trädgårdsslang och som tur var hade innehållet i väskorna klarat sig någorlunda så att vi kunde få på oss lite torra kläder. 

 

Vi vandrade in mot centrum, hittade en nattmarknad där vi bestämde oss för att vänta på bussen hem. 

 

Det fanns massor med godsaker så vi åt oss proppmätta på all plockmat. 

 

Som dessert köpte vi lite frukt, en av mina favoriter, mangosteen. Jag öppnade en frukt och tyvärr var den FULL av myror. Inget farligt men så äckligt. Samtidigt öppnar Ida en lika dan frukt och ut ramlar en orm. EN ORM!!!! FÖRSTÅR NI HUR VIDRIGT DET VAR.????

Alltså är det något jag avskyr så är det ormar. Det här var en liten liten en, kanske 10 cm lång och tjock som en daggmask ungefär, men med tydligt ormskinn och en liten äcklig tunga som åkte in och ut. Den rörde sig precis som en orm och alla vi flög upp från stolarna och skrek. 

Alla lokala försäkrade oss om att den var ofarlig och bara åt myror, men ändå. Huuuvaa så äckligt. 

 

Tillslut kom bussen iallafall och vi kunde luta oss tillbaka i hyfsat sköna säten för en natt. Det är tur att vi åkt några vändor med nattbuss förr ocy är tillräckligt erfarna för att veta hur kallt det kan bli för det var nog inte mer än 10-12 grader i den bussen.