the flipflop life

Utbildningsnivån är något helt annat här jämfört med hemma. Föreläsningarna är väldigt basic. Föreläsarna läser verkligen rakt av sina powerpoints och det är lite av ett moment 22 för det är powerpointsen som är kursmaterialet så man vill att de ska vara detaljerade och ha mycket info men under föreläsningen så skulle man hellre vilja att de användes som stöd och inte som manus... 

Alla studenter blir behandlade som barn mer eller mindre, vi uppmanas att hålla oss inom boxen. Inte ifrågasätta.inte tänka själva, inte planera eller prioritera själva. Bara memorera och lyssna. Väldigt lite interagering. Vi tillåts inte ta något eget ansvar eller göra någon egen planering. All information hålls på in i det sista så att en är beroende av lärarens egen planering. Framförhållning anses onödigt då vi ändå bara ska vara på plats och göra det vi blir tillsagda.

Att jag har ett liv utanför uni och vill kunna planera min fritid (och tid generellt) tas ingen hänsyn till. Studenters tid över huduvd taget respekteras inte. Som jag skrev i förra inlägget så är det viktigaste att upprätthålla hierarkin och byråkratin och inte att effektivisera. 

Information är makt och all information hålls borta från oss så länge som möjligt. 

Inlämningsuppgifter och tentor annonseras så nära inpå som möjligt för att ingen ska planera sin frånvaro och vara taktisk. Du vet aldrig vad som kommer att sägas på föreläsningen och det känns som att det endast är för att alla ska känna att de måste gå dit. Du vet aldrig om du får en uppgift att slutföra inom några dagar eller om en föreläsning flyttas till en annan tid /plats . Ingen information publiceras och det är lite tävling mellan studenter så det är inte någon gemenskap där man delar med sig av information. 

Föreläsningarna ger mig absolut noll och jag sitter egentligen bara av tiden. Närvaro antecknas av de flesta och missar man för mycket får man inte skriva tentan. 

Vi får se hur nivån på tentorna är. Jag har just nu otroligt låga förväntningar men kanske blir det en käftsmäll och en väldigt svår tenta. Vem vet 😂 

Faciliteter på campus är otroligt annorlunda jämfört med uu. För att börja med det positiva : kantinan serverar fräsch (ok fräsch för Malaysia) mat för orimligt låg summa. En varm lunch med färsk juice, frukt och kaffe eller te för ca 20 kr. Men ungefär där slutar det positiva. 

Alla föreläsningssalar är förhistoriska. Inredningen är sliten och trasig, belysningen är riktigt vidrig, den typen av lysrör som ger dig huvudvärk, stolarna är inte gjorda för västerländska kroppar och jag är glad om jag hittar en stol där båda mina skinkor får plats. Air-conditioning står på full fräs. Det är ca 16-18 grader inne, de bullrar och blåser rakt på en så 90% snörvlar och nyser hela tiden eftersom yttertemperaturen ligger runt 30sträcket dag som natt och kroppen inte hinner med att aklimatisera sig. I varje klassrum sitter nån slags timerinställd doftspray som sprutar ut en hemsk kemisk doft, en riktig migränframkallare. Man måste verkligen vara taktisk med vart man sätter sig. 

Oftast finns det inga fönster i klassrummen heller. 

Projektorer och högtalare är av tveksam kvalitet och har antagligen antikvärde. Bilden är alltid pixlig och ljudet skär i öronen när de försöker visa något klipp eller bilder. Ljudregulering verkar inte vara ett prioriterat område någonstans, vare sig vi pratar om en pub, en minaret, en högtalare på en marknad eller de som ropar ut vems mat som är klar i en food court. För att inte tala om alla id*oter som spelar sin musik eller film eller spel högt på mobilen när de sitter på restaurang eller på bussen. 

Nu kom jag ifrån ämnet lite men vi fortsätter. 

Toaletter på campus är ett mysterium. Det verkar inte som att det inte finns några regleringar om hur många som behövs för ett så stort campus och vad som behövs inne på toaletten. Oftast är de av squatmodell men det vänjer man sig vid. Om man mot förmodan hittar en toalett någorlunda i närheten där man befinner sig så är det däremot varken säkert att finns papper att torka sig med eller tvål när man ska tvätta händerna. Bär alltid med mig en liten flaska tvål och en förpackning näsdukar i handväskan. 

Det är allt jag kan komma på för tillfället som berör mig varje dag. 

Sedan var det ju processen att ens få ihop sitt schema som jag nämnde lite i förra inlägget. Herregud vilken huvudvärk det gav. Det är nog det svåraste pusslet jag någonsin lagt och det allra största problemet var brist på information. Varje departement hade gjort sitt schema i Excel, konverterat det till en pdf-bild så att en var tvungen att manuellt leta efter alla tillfällen en kurs gavs i 10 olika dokument och sedan försöka bygga ett eget schema utan att något krockade. I tillägg till detta så var det minst ett tillfälle per kurs som inte var schemalagt på dessa scheman utan informerades om på första dagen av kursen, även dessa obligatoriska och var tvinga att passa in i ens schema. När man tar kurser från 4 olika departement så skapar detta stora problem. Höll på i två veckor och slet mitt hår och kämpade med mitt tålamod för att få ihop något som fungerade. Tillslut gick jag inte längre på hurvida kursen var intressant eller inte utan ifall den passade mitt schema. 

I tillägg till detta så är studenter från uu tvungna att läsa 20 units (30hp)  per termin, precis som hemma, men det är inte vanligt här. De flesta lokala studenter läser 12-16 units så det bidrog såklart också till problem med att få schemat att gå ihop. Det absolut max man kan läsa här per termin är 21 units, men jämfört med uu så är arbetsbördan inte ens hälften skulle jag vilja påstå så det går bra att läsa "så mycket" så länge det går schematekniskt. 

Trots allt detta så är livet på usm inte särskilt tufft. 

Som europé har man det väldigt enkelt. Det är lätt att imponera på lärare bara genom att prata engelska. I de kurser jag tar så är allmänbildningen jag fått hemmifrån allt som behövs. Jag presterar långt över medel och förbereder mig i princip ingenting så det är rätt så skönt. Ibland känner jag mig lite understimulerad och att det är lite för lätt att det blir tråkigt (kan inte tro att jag ens skriver det här?!) men jag njuter av lättförtjänta HP och använder fritiden till att uppleva Malaysias pärlor. 

Nästkommande inlägg kommer mestadels handla om helgernas upptåg med ett inlägg då och då om hur det är att leva i Malaysia.