the flipflop life

Forst en frukost tillsammans med jarnganget

Efter att sedan ha sagt hej da till alla har sa borjade vantan pa tagstationen. Det har ar mitt tag. Jag kopte upper class biljett for 8 dollar. ordinary class kostade bara 3 dollar, men da sitter man pa golvet i den vagnen som ar narmast i bild, dvs godsvagnen. 1 class sa ar det trabankar i sidled och i min class sa var det nastan som bussaten, fast lite hardare.

For att vara ett land som ar sa oerhort ointresserade av att halla tiderna sa har de ett valdigt exakt tids-schema. Men det verkar mest vara for prydnad. Mitt tag skulle avga 10.10 och inte lamnade stationen forran 12.05. Taget var i tid, men vi vantade pa ett annat tag som inte var i tid som skulle lamna ett lok till oss.

Gott om plats inne i taget

Jag fick fonsterplats och var sjukt glad over det!

Sa himlans vackert. Och i och med den makliga takten sa hann man gott och val med att fotografera

En tagstation dar manga manniskor klev av och pa.

Sedan var jag mindre glad att jag hade fonsterplats. Blev piskad pa armarna av massa bambuskott haha. 

Det var hogrisk att sticka ut huvudet har. Trots att det inte gick sa fort sa var det anda inte sa skont att bli nockad av en gren....

 

Solen gick ner och skumpandet fortsatte. Har aldrig kunnat forestalla mig hur daliga ralser de har har. Det guppar sa mycket att man tror de ska spara ur (vilket det ofta ocksa gor tydligen....)

 

 

 

Kom fram till Dawei 8 timmar senare. Sjukt kissnodig da jag inte forstod hur det skulle ga till att kissa i ett hal i golvet nar det skakade och ryckte som det gjorde. Man far inte ga pa toa nar taget star still saklart. Sa, jag ville alltsa sa snabbt som mojligt komma till ett hotell. En kille erbjod skjuts och jag tackade ja. Blev lite nervig nar 3 andra motorcyklar hangde med, tva man pa vardera, och vi korde mitt ut i ingenstans. Inga lampor, inga manniskor utom vi, och jag ensam tjej. Vi korde i ca 20 minuter och vips var vi inne i Dawei city och de korde mig till ett billigt hostel.

 

Vid ingangen fotograferades jag aterigen som nagon slags jakttrofe och sa var det bra med det.

 

 

Dagen darpa spenderades pa stranden som var sjukt nice och den 7e februari tog jag ett flyg till Kaw Thaung. 

 

Jag hade kopt min biljett pa ett litet kontor i centrum. Jag fick en handskriven biljett och blev tillsagd att vara pa plats 06.30.

Vasterlanning och tidsenlig som jag ar (nastan iallafall) sa var jag pa plats 06.25. Allt var stangt. Det fanns en liten restaurang dar jag tog en kopp te och vantade. Fanns ju inte sa mycket mer att gora tankte jag. Jag vantade och vantade och borjade bli lite orolig nar solen gatt upp helt och klockan var snart 8. Mitt plan skulle namligen lyfta 8.25.

 

Just nar jag ska fraga nagon om hur det ligger till sa kommer en man och fragar mig om jag ska till Kaw Thaung. Yes yes svarar jag och han tar mig till en sidodorr. En vakt skriver in mina uppgifter for hand i en bok och sa far jag satta mig i en stol inomhus. Jag ar ensam vasterlanning men ca 20 burmeser sitter ocksa och vantar. Det finns ingen information och ingen sager nagot. Alla bara vantar. 

De vinkar till mig och jag far visa min biljett och lamna vaskan pa golvet. Sedan ytterligare vantan. Jag tittar in i gatenoch ser sakerhetsvakterna kasta pappersflygplan pa varandra.Det ar krig dar inne och jag skrattar utan att kunna halla mig i styr!

 

Mer vantan. Sedan vid 9.15 sa gar vi igenom den saklallde "sakerhetskontrollen". De klamde lite pa min vaska och sedan var det klart. 

Vantade ytterligare. Personal fran flygbolagen kommer. Men det verkar inte vara nagon bradska for de smaller upp ett pingisbord bakom mig och borjar en serios turnering. Ja vad ska man saga. Det var latt basta flygplatsunderhallningen jag har haft.

 

10.45 landar ett plan och det gar till ratt destination. Vi hoppar pa allesamman jag tror att allt antligen ar i ordning. Men efter bara 45 minuter sa borjar vi ga ner (det borde ta 1,5h) Tydligen ska vi gora ett litet stopp ocksa i Myeik. 14.30 landar vi antligen i Kaw Thaung. Skulle varit framm 10.10 men ja. Vad ar val ett litet tidschema vart?

 

Men det slutar inte har. Jag har inga pengar sa det borjar med ett problem nar jag ska kopa mat. En taxichaffis erbjuder sig gladeligen att betala om han far kora mig in till stan efterat. Ja men visst far du det svarar jag! 

Jag ater och sedan kor vi. 

Vi testar flera olika hotell. Antingen ar de for dyra, eller sa tar de inte emot foreingers. Tillslut hittar vi ett som heter Penguin Hotel. De har rum och vitingar far bo dar. Jag rakar se tva prislistor. Den ena star det From Thai pa, och den andra From Yangon. Han fragar vart jag kommer ifran och jag fragar om det har nagon betydelse. Det visar sig att priserna pa yangonlistan ar nastan dubbelt sa dyra som de fran thailistan. Sa jag svara saklart attjag kommer fran Thailand. Istallet for 20 dollar natten behover jag bara betala 11 dollar. Konstig varld har.