the flipflop life

2013-12-15
23:46:46

#jagärjason
Tittade på ett klipp med Jason Diakité när han håller sitt tacktal efter att ha fått pris för sitt antirasisitska engagemang och blev helt tagen. Jag var tvungen att resercha i över en timme för att helt förstå vad som hänt. Det är alltså ett pris från 5i12-rörelsen (<---) han mottog för sitt arbete för ett bättre Sverige under 2012 med motivationen: "han visat hur man både i ord och toner kan förena ett stort artisteri med ett personligt engagemang i viktiga samhällsfrågor. Han har även genom konkret handling gjort många värdefulla humanitära insatser över världen".
 
Dock har han av (för mig okänd anledning) inte tagit emot priset förrän nu i början av december 2013. 
Stora disskussioner har dock utbrutit pga hans hårda och kritiserande text i låten Svarta duvor och vissna liljor
 
Han sjunger blandannat: Dunka Jimmie gul och blå, hissa i en flaggstång
 
Det var en ceremoni i rikstagens bankhall för att fira 25-års jubileum för 5i12-rörelsen. 
Den lilla raden av dubbeltydigt budskap fick dock flera riksdagsmedlemmar att inte delta vid själva prisutdelningen som dessutom flyttats till en annan mindre lokal i riksdagen. 
. ”Är det Jimmie som ´dunka gul och blå´ eller vi som ´dunka Jimmie gul och blå´? Subjektet kan ses på två sätt. I rap är den här typen av dubbelbottnade rader vanligt förekommande då man gärna vill måla en så rik bild som möjligt med sina ord. Dessutom har jag i detta fall valt att hämta frasen från en gammal sommarplåga med artisten Frida, vars låt hette just Dunka mig gul och blå . I mina ögon är det Jimmie som för ett psykologiskt våld mot just gul och blå, det vill säga landet, folket. Det är helt enkelt en lek med ord, vilket inte bara är tillåtet i konst, det är elegant, påbjudet och förstärker ytterligare skillnaden mellan en låt och ett politiskt manifest”, Skrev Jason (<--- läs hela hans inlägg här)
 
Vilken effekt hans ord har. Och vad viktiga de är. Ju mer jag googlar desto mer gillar jag honom. Heja Jason! 
 
 
 
 
"Jag tog med med mig en sak i dag som jag bara brukar ha med mig när jag lämnar Sverige, och det har jag inte gjort nu, för jag kom med en väldigt kort taxifärd. 
Jag tog med mig detta här (visar upp sitt pass). 
Det brukar jag bara ha, som sagt, när jag ska lämna Sverige för att påminna alla ställen jag kommer till, och var jag kommer ifrån.
Det här betyder väldigt mycket för mig, detta, den här samlingen papper. 
Det är inte alla som bor i Sverige, och som lever i Sverige, som har ett sådant.
Jag tog med den i dag för att säga att detta är mitt bevis i varje fall, på att jag inte är någon främling. Så fientligheten mot mig på grund av min hudfärg kan egentligen aldrig bli främlingsfientlighet - det är och förblir rasism. 

Ni behöver inte vara toleranta mot mig. 
Jag ber inte att få bli tolererad, och eran nåd är inte någonting jag kräver. 
Däremot kräver jag, med all kraft jag kan uppbåda, att bli bedömd på mina handlingar och på min personlighet.

Och jag kräver att den doktrin, som håller en person högre än en annan person, på grund av dennes hudfärg, religion, kön eller sexuella läggning, omedelbart och för alltid, diskrediteras, suddas ut och överges. 
Jag kräver att få känna mig säker i Sverige. 
Jag kräver att få tillgång till det arbete som mina meriter berättigar mig, till att få tillgång till den bostad som min inkomst räcker till. 
Jag kräver att få be till den Gud jag vill, och älska den person jag vill. 
Jag kräver friheten att yttra mig, även av dem som inte håller med mina yttringar. 
Och jag kräver att bli sedd som en del av detta samhället.

Men i utbyte ger jag dig mitt liv Sverige. För dig kommer jag och mina barn alltid hjälpa till att bygga. 

Jag ger dig min uppfinningsrikedom. 
Jag ger dig min kreativa förmåga och min energi. 
Jag kommer att älska i Sverige, jag kommer att leva i Sverige, och jag kommer att dö i Sverige."

Tack."
 
 
 
 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: