the flipflop life

2013-08-26
14:56:06

Touching the skyline
Herregud, shit och hallå! Jag har hoppat fallskärm!!!! High on life är en underdrift efter en sådan adrenalinkick. 
 
Kai (som jag av en slump började prata med på Gjestgiveriet) hämtade upp mig som avtalat vid kl 10 igår. Vi (läs:han) körde i hans frächa bil till Moss, där tog vi sedan färjan till Horten och körde sedan vidare till Tönsbergs Fallskärmsklubb.
 
När vi närmade oss flygfältet kunde jag knappt prata. Fokuserade mest på att andas. Jag var inte rädd, men spänd, exalterad, och lite nervös såklart. 
 
Jag hade ingen aning om vad som väntade. Att hoppa ut från ett flygplan och sedan falla fritt i 40 sekunder är inte normalt. Det är inget som man "frivilligt" gör. Eller så är det det. För kickens skull.
 
Vi skrev under papper på att de inte hade något ansvar för dödsfall osv, att vi var medvetna om risker och att vi inte var sjuka. 
 
Provade ut otroligt snygga dräkter, mössor och glasögon och fick på oss varsinna selar. Vi kollade noga att alla spännen satt fast ordentligt. En vill ju inte inse i luften att man glömde kolla ena fästet och att man håller på att glida ur. 
 
Vi träffade våra co-jumpers, Einar hette min. Han var norsk, i 30-års åldern, skäggig, muskulös och hade en väldigt betryggande personlighet. Typisk sporty norsk gutt med Helly Hansen tisha och fjällräven byxor. Han skojade och drev med mig, men var ändå seriös när det kom till säkerheten. 
 
Vi klättrade in i det lilla lilla planet, allra först piloten, sedan Kai och hans tandemhoppare, och så jag och Einar. Jag satt i Einars knä och mellan mina ben satt Thomas, min fotograf. Det var väldigt trångt och mycket närkontakt. Planet var kanske innuti 3 meter långt, 1 meter brett och 1,20 meter högt i tak. Det kändes väldigt speciellt att lyfta och att långsamt stiga upp till 3000 m. Man hörde propellrarna snurra och om vi hade rört oss allt för mycket i planet (vilket i och för sig var fysiskt omöjligt) så hade det varit som att hoppa i en hiss. ABSOLUT FÖRBJUDET!
 
Det var helt fantastiskt väder, knappt någon vind, strålande sol och bara några små stackmoln här och där. Vi såg svenska kusten, Oslo, Horten, Moss, Tönsberg, Verdens Ende och massa hav och otroligt vackra båtar. Massa seglisar (utan segel dock för det var ju ingen vind) och små motorbåtar som hade sommarens bästa dag(?) på sjön.
 
När vi kom upp på 10000ft så var de dags att spänna fast mig i Einar och dra ner brillorna. Dörren öppnades och jag minns det inte själv men mitt ansiktsuttryck på bilderna och rösten på videon säger: oh fy fan va högt! 
 
Slängde ut benen utanför planet och gjorde som Einar sa; låtsas att du har ett par 1000-lappar sittande på rumpan och håll fast dem med fötterna, du vill ju gärna att de ska vara kvar när vi kommer ner, ikke sant?
 
Sen gick det ett par sekunder, jag smilade mot Thomas och så var vi iväg. 
 
Snurrade runt ett varv och jag bara skrek. Skrek av glädje och adrenalin. Shit alltså, vilken kick. VILKEN GREJ!!!! Det liknar inget jag gjort förut. Eller jo, fritt fall på grönan såklart, fast x1000 ish. 
 
Efter ca 40 sekunder av fall i 200km/h, så fälldes fallskärmen ut och jag och Einar såg när Thomas fortsatte falla i en rasande fart några sekunder till. Det är då man inser hur snabbt man faktiskt faller!! från 0-200 på mindre än 10 sek. Helt galet. Absolut helt galet. Bland det galnaste jag gjort faktiskt. 
 
Vi seglade neråt i ca 5 minuter och jag kunde inte annat än att bli helt förbluffad och förstummad över utsikten. Helt fantastiskt fint. Alltså heeeelt fantastiskt. Det finns nog inget som är så vackert som skaninavisk skärgård på sommaren. Och att sitta uppe på 1000 meter och spana det är svårslaget. 
 
Einar kläckte kommentaren: Ja det här är mitt kontor, det är vad vi kallar en öppen kontorslösning. Jag dör. Hans jobb är ju inget annat än perfekt dagar som denna. Perfekt dag! 
 
När vi landade, stående, (yeyeyeyyy!) så var jag alldeles skakis i benen. Så mycket adrenalin i kroppen. Thomas stod där med kameran i högsta hugg och frågade hur jag kände mig och jag kunde knappt svara. Det enda jag fick ur mig var: Ska vi hoppa igen??
 
Det var en helt sjuk upplevelse. Jag skulle göra om det, alla gånger! Så sjukt glad att jag råkade stöta på Kai, så att vi kunde dra iväg och göra det här. Älskar när det händer såna här random grejer i mitt liv. 
 
När jag lugnat ner mig lite, och tackat Einar och Thomas för en fantastisk upplevelse tog vi bilen och körde in till Tönsberg Centrum för lite sushi. Som jag saknat sushikvällarna på Fregatten. Herregu så god deras sushi är. Perfekt dag verkligen. Helt absolut perfekt.
 
På färjan hem stod vi uppe på däck och spanade upp mot molnen. Tänkte på den svinlande tanken av vi var ovanför molnen. Vi var där uppe och hoppade sedan ut ur ett plan!!!!!!!!
 
Det var så sjukt fint där och jag sa det säkert 100 gånger till Kai att det här är det bästa. Det är det bästa jag vet om. Skandinavisk sommar i skärgården. Det finns inget bättre. 
 
Hade ett leende på läpparna hela dagen igår, och det sitter i fortfarande. High on life ett tag till kan jag tänka mig. 

Kommentar:
#1: Elin

Gaaaah såååå coooolt! :D Väntar med spänning på att få se videon sen :P haha

2013-08-26 @ 16:27:28
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: