2013-12-30
21:34:56
Varför resa?



2013-12-30
00:26:40
Resfeber
Har haft en fin vecka där jag träffat mina nära och kära. Julen var intensiv och mysig.
Sandra var här och fikade lite på annandagen, det var så trevligt! Vi ses ju alldeles för sällan!! Det är synd att jag bor så långt borta från henne.
Resten av dagen spenderades hos farmor och farfar med mera julmat. Nu får det vara slut med det, maten alltså!
Jag har fortfarande träningsvärk i benen sedan jag var i Åker och åkte skridskor med Robin i fredags. Det var sjukt kul och jag var inte så mycket bambi som jag trodde så det skulle jag vilja göra om. Blir väl 2015 kan jag tänka mig.
När jag åkte hem från Åker på lördagsförmiddagen stannade jag i Eskilstuna för att kramas lite med Knut och hans föräldrar. Det är svårt att slita sig från honom alltså. Systeryster fick träffa honom för första gången och även hon blev nog lite förälskad.
På kvällen käkade vi god tre-rätters middag här i huset och Sofia var på besök. Det är så kul när vi träffas. Vi har ju verkligen så mycket att prata om att tiden inte räcker till. Vi tog ett glas bubbel eller två i jaccuzin och var välbehövligt för mina ömma skridskoben.
Idag har det varit en lugn dag och jag har undersökt transportmöjligheter i Burma. Inrikesflyg är inte så billigt som jag önskat.... Däremot finns det bussar som man kan ta för en resonabel summa. Vi får se vad tidsschemat säger när jag väl är där.
Gick en liten promenad också med Malin K i de små solstrålarna som dagen bjöd på och det kändes nästan som gamla goda tider. Härliga människa!
Har ju träffat en del människor nu men vill ju träffas mera! Tiden är knapp. Ska pressa in så mycket som möjligt nu denna sista vecka.
Kanske kan jag sova en stund nu. När jag skrivit ner saker brukar jag kunna slappna av. Jag hoppas på det. God natt.
2013-12-26
23:21:10
Juletider












Juldagen fortatte vi traditionsenligt med mer mat. Startade hos mormor med lite löjrom och lax.




Jag och Elin tänkte mer på champagne, och vårrullar.


Vi åt mer mat. Avslutad med en sjokoladedelicekake från Sylwester. Satt ljuvligt!

2013-12-26
22:58:13
Knut <3









2013-12-22
22:38:37
Tröttma






2013-12-22
01:41:00
årets längsta dag
2013-12-21
01:33:25
36 timmar




2013-12-19
13:43:00
Life is yours to create
When I started traveling, my dad asked what I’m running away from. My mother constantly wants to know when I will “settle down” and join the “real world”. Someone once commented on my blog and told me to stop running away and live life. There was even a blog called “Mom says I’m Running Away” once.
I’m not sure why, but there is this perception out there that anyone who travels long-term and isn’t interested in settling down or getting a conventional job must be running away from something.
They are just trying to “escape life.”
The general opinion is that traveling is something everyone should do — that gap years after college and short vacations are acceptable. But for those of us who lead nomadic lifestyles, or just linger a bit too long somewhere, we are running away.
Yes, travel — but just not for too long.
We nomads must have awful, miserable lives, or are weird, or had something traumatic happen to us that we are trying to escape from. We are like children who don’t want to grow up and are simply running away from “the real world.”
And to all those people who say that, I say to you — you’re right.
Completely right.
I am running away.
I have been since I slung my backpack over my shoulders in 2006.
But I am not trying to avoid life; I am just trying to avoid your life.
I’m running away from your idea of the “real” world.
Running away from office life, commuting, and weekend errands, and running towards everything the world has to offer. I’m running away from monotony, 9-to-5, rampant consumerism, and the conventional path.
I running towards the world, exotic places, new people, different cultures, and my own idea of freedom and living.
I want to experience every culture, see every mountain, eat weird food, attend crazy festivals, meet new people, and enjoy different holidays around the world.
While there may be exceptions (as there are with everything), most people who become vagabonds, nomads, and wanderers do so because they want to experience the world, not escape some problem.
We travel to experience life and live on our own terms.
Life is short, and we only get to live it once. I want to look back and say I did crazy things, not say I spent my life in an office, reading travel blogs, and wishing I was exploring the world.
As an American, my perspective might be different from everyone else. In America, you go to school, get a job, get married, buy a house, and have your 2.5 children. Society boxes you in and restricts your movements to their expectations. It’s like The Matrix. And any deviation is considered abnormal and weird.
There’s nothing wrong with having a family or owning a house — many of my friends lead happy lives doing so.
However, the general attitude in the U.S. is “you have do it this way if you want to be normal.”
And, well, I don’t want to be normal. Like them, maybe you are happy with long commutes and 10 hour work days in the name of a promotion or more stuff.
But I’m not. Life is too short for that.
I think the reason why people tell us travelers we’re running away is because they can’t fathom the fact that we broke the mold and are living outside the norm. To want to break all of society’s conventions, there simply must be something wrong with us. What other explanation could there be!
Years ago a book called The Secret came out. According to The Secret, if you just wish for and want for something bad enough, you’ll get it.
That’s crap.
The real secret to life is that you get what you want when you do what you want.
Life is what you make it out to be.
Life is yours to create.
We are all chained down by the burdens we place upon ourselves, whether they are bills, errands, or, like me, self-imposed blogging deadlines. If you really want something, you have to go after it.
People who travel the world aren’t running away from life. Just the opposite. Those that break the mold, explore the world, and live on their own terms are running towards living. We are running towards our idea of life. We get to be the captains of our ships. We looked around at the norm and said, “I want something different.” It was that freedom and attitude I saw in backpackers all those years ago that inspired me to do what I am doing now. I saw them break the mold and I thought to myself, ”Why not me?”
I am not running away.
I am running towards the world.
And I never plan on looking back
2013-12-19
01:36:41
Slippen
Micket micket trevlig kväll ikväll. Dagen i sig var otroligt oproduktiv. Gjorde praktiskt taget ingenting. Jag lagade lite mat och kollade hedenhösarna. Borde börjat packa in i bilen och rensat vad som ska med hem osv, men nä. Det har jag inte gjort. Får bli morgondagens projekt. Det SKA bli gjort imorgon. Om jag så ska behöva vara uppe halva natten så ska det vara klart imorgon.
Kvällen då. Date med Ivar. Inte en riktigt date, men alltså en date som i en förutbestämd träff. Vi käkade middag på Slippen och det var otroligt gott. Sådär så att man inte vill att det ska ta slut. Till förrätt pannestekt kamskjell med blomkålspuré, soyasmör, granat eple. (HAHA är det möjligt. Stavade jag just äpple sådär??? såg det nu när jag läste igenom innan publicering..... Dags att åka hem till sverige nu) och valnötter. Himelskt. Slickade nästan tallriken. Verkligen ALLT var gott i den här rätten. 5/5
Till huvudrätt beställde jag in hälleflundra med morotspuré, saffranssås och röstipotatis. Också otroligt gott! Pluspoäng för mycket smak i saffranssåsen och mjäll, fin fisk. Om man ska vara petig och bortskämd, vilket jag är, så var potatisen i det "brändaste" laget och fisken kunde varit i två mindre bitar istället för en så stor. Men 4/5 får rätten! Ska abslout besöka dem igen. Frågan är bara vem jag ska dra med mig?
Vi ville beställa in Ostron och champagne till förrätt (för Ivar har aldrig smakat det) men de var slut. Synd. Men det betyder ju att vi har något att göra nästa gång vi ses. Om ett halvår eller så :)
Efter middagen gick vi till Havnelageret. Riktigt mysigt ställe, en ölpub som var rätt crowded för att vara onsdagkväll i december. Eftersom både jag och Ivar körde bil så ville vi ha något alkoholfritt. Jag såg att de hade en fin kaffemaskin så jag frågar bartendern om de har chailatte. Han suckar och säger jaaa... Lite uttråkad. Sedan vänder han sig till Ivar och frågar vad han vill ha. Ivar frågar om de har varm choklad med grädde. Bartender tar sig för pannan och säger på norska, med utländsk fin brytning : DET HÄR ÄR EN PUB. VI HAR ÖL. men börjar fixa med latteglas.

2013-12-19
01:02:35
Halo


2013-12-18
15:19:30
Bravo Bieber!
2013-12-18
01:16:20
Räknar dagarna

2013-12-15
23:46:46
#jagärjason
Jag tog med mig detta här (visar upp sitt pass).
Det brukar jag bara ha, som sagt, när jag ska lämna Sverige för att påminna alla ställen jag kommer till, och var jag kommer ifrån.
Det här betyder väldigt mycket för mig, detta, den här samlingen papper.
Det är inte alla som bor i Sverige, och som lever i Sverige, som har ett sådant.
Jag tog med den i dag för att säga att detta är mitt bevis i varje fall, på att jag inte är någon främling. Så fientligheten mot mig på grund av min hudfärg kan egentligen aldrig bli främlingsfientlighet - det är och förblir rasism.
Ni behöver inte vara toleranta mot mig.
Jag ber inte att få bli tolererad, och eran nåd är inte någonting jag kräver.
Däremot kräver jag, med all kraft jag kan uppbåda, att bli bedömd på mina handlingar och på min personlighet.
Och jag kräver att den doktrin, som håller en person högre än en annan person, på grund av dennes hudfärg, religion, kön eller sexuella läggning, omedelbart och för alltid, diskrediteras, suddas ut och överges.
Jag kräver att få känna mig säker i Sverige.
Jag kräver att få tillgång till det arbete som mina meriter berättigar mig, till att få tillgång till den bostad som min inkomst räcker till.
Jag kräver att få be till den Gud jag vill, och älska den person jag vill.
Jag kräver friheten att yttra mig, även av dem som inte håller med mina yttringar.
Och jag kräver att bli sedd som en del av detta samhället.
Men i utbyte ger jag dig mitt liv Sverige. För dig kommer jag och mina barn alltid hjälpa till att bygga.
Jag ger dig min uppfinningsrikedom.
Jag ger dig min kreativa förmåga och min energi.
Jag kommer att älska i Sverige, jag kommer att leva i Sverige, och jag kommer att dö i Sverige."
Tack."
2013-12-15
13:40:00
Nu får det vara slut på jobb för i år.
ÄNTLIGEN ska jag få åka hem. Inte direkt hemlängtan, men nu är jag riktigt trött på att jobba. Kan inte minnas sist jag jobbat såhär mycket. Har aldrig jobbat mer än 6 månader i sträck tror jag. Erhm. Ja. Låter lite drygt nu när jag skrev ner det, men ja, så är det kanske.
Jag är så nöjd att jag har ett jobb där jag KAN vara ledig 4 månader och ändå gå runt mer än väl. Att jag KAN jobba järnet ett par månader och sen slappa lite längre än de flesta. Men nu börjar det tära. Plus att jag blir lite stressad på allt jag vill hinna med de två veckorna jag är hemma.
Fixa alla sista detaljer för resan, förhoppningsvis gå till tandis, träffa alla fina människor som jag saknar, klippa mig, fira jul och nyår, bara slappna av hemma, chilla i jacuzzin, gosa med katterna. Dricka en flaska champagne. Ja ni vet. Allt det där som man vill göra när man är ledig. Men jag är ganska bra på att göra scheman. Så det ska nog gå bra.
Sova kan jag göra i graven. Det blir fullt ös fram tills dess kan jag lova. Och jag ser fram emot det så mycket! Och ser massvis fram emot de två nya människorna som kommit till världen medan jag varit borta. Kevin och Knut. Vilka är ni? Jag kan knappt bärga (stavning???) mig för att få se vilka små krabater ni är!
Ska prova att göra pepparkaksdeg nu för första gången. Gör en halv sats. Den ska ätas. Åh vad jag ska äta pepparkaksdeg, Mmmm!
2013-12-14
12:21:35
Världens bästa kedjereaktion



2013-12-14
11:49:53
Har man ingen julstämning hemma
så får man det på Hvaler Gjestgiveri,

En liten tall i en liten hall.

Massor med levande ljus.


2013-12-10
15:44:02
4 seasons in a week









2013-12-10
00:35:30
PERSONALFEST med stort P














Sedan var det dags för Sylwester att presentera kvällens meny.












2013-12-08
13:49:34
2a ADVENT och snöööö



2013-12-07
13:35:09
Solen och värmen är tillbaka.
Stormen har lagt sig och tillbaka är den blå himlen och strålande solen. Det är så härligt. Tyvärr så har också febern kommit tillbaka till mig. Har ju inte riktigt blivit frisk från förra vändan men ändå. Hela natten har jag feberyrslat och sovit dåligt. Ingen vidare bra start med tanke på att jag ska jobba långis idag. Nåja sol i sinnet. Idag är det lördag, vilket betyder helg imorgon! Yeeheey!
Söndag = Personalfest. Imorgon en officiell sådan med Lene och Öystein på plats. Det ska bli spännande och framförallt gott. Mat och vin tills vi spricker har jag hört.
Dags för ett avsnitt av mysiga julkalendern, sedan off to work!
2013-12-05
17:17:00
A drop in the ocean, a change in the weather.....



















2013-12-05
00:52:20
Det blåser på oss
2013-12-04
13:02:41
Årets mest spelade låtar - Marielle editon
2013-12-02
23:47:35
En bättre måndagskväll
2013-12-02
14:05:00
Adventspeppen
















