the flipflop life

2014-01-28
10:06:15

Jag tror jag är sjuk.
Gjorde en ändring i rutten i sista minuten. Istället för att ta bussen till Mawlanyine från Yangon tog jag en till Hpa-An istället. 
Kom fram vid tvåtiden och checkade in på ett ganska dyrt hotell, 12 dollar natten. Men sov i en dubbelsäng och hade varmvatten i den gemensamma duschen så det var okej. Dessutom hade de en balkong som jag träffade några trevliga fransmän på. Det är så himla många fransmän här, aldrig tidigare har jag stött på så många, som desstuom pratar bra engelska.
 
Chillade på eftermiddagen och kollade in fyrverkerier och åt curry från gatan på kvällen. Fanastiskt vilken mat man kan få från grytorna som står direkt på marken.. För mindre än en dollar så får man hur mycket som helst. Välsmakande fishcurry blev det dagen till ära.
Här använer man små minipallar och bord som inte är högre än 30 cm så det ser ganska malplacerat ut när jag sitter där vid bordet med knäna under hakan och inte en  enda turist så långt ögat når. Men jag får leenden och hälsningar var och varannan minut. Mingalarbar! ropar de och ler. De flesta kan ingen som helst engelska så några konversationer blir det inte. 
 
Det är också ett under att jag inte blivit sjuk en endaste gång. (peppar peppar). Jag äter bara streetfood, massor med uppskuren frukt och grönsaker direkt från marknaden. Jag dricker juicer och jag dricker te. Det är en sak med te här. Det finns två olika. Myanmarte är sött och med mjölk. Helt klart en favorit här nere. Det andra är Kinesiskt grönt te som man får gratis överallt. Det dricks ur muggar som står på borden. Dvs man delar med ALLA. Inget diskas. Förhoppningsvis är vattnet så varmt att eventuella bakterier dör, men allt som oftast så är det fisljummet och rena rama bebisverkstan för bakterier. Men man får inte vara så kinkig. Trots att jag dricker detta varje dag så har jag inte en endaste tendens till att må dåligt. FAB!
 
Nu kanske ni undrar då varför jag valde den där rubriken. Den är kanske lite motsägelsefull mot det jag just skrev. Men det ska jag berätta för er. Jag kan inte riktigt tro att det här är sant men det är det.
 
Jag kom till Hpa-An på söndagen. Gick och la mig redan vid 20.30, var rätt så sliten trots att jag sovit gott på bussen. Jag ställde ingen klocka men vaknade ändå vid 05.15 på måndags morgonen, jag gick upp och åt min favoritfrukost, samosas och en kopp te. Sedan lejde jag en taxi och bad dem köra mig till Mount Swekabin. 
Dagens plan var alltså att bestiga ett berg. Jag, går upp frivilligt innan solen, för att bestiga ett BERG. Hur normalt låter det? Jag börjar bli orolig för mig själv!
 
Turen dit var strålande vacker.
 
Swekabin Mountain är ca 730m högt och på toppen finns en pagoda och en guldig stupa.
Vid foten av berget finns över 1000 mediterande buddhas och varje dag kommer många buddister hit för att gå upp på toppen och be men jag var helt ensam. Inte en människa i sikte sådär vid 7snåret. Jag mötte på en hund som tittade på mig och sedan följde mig hela vägen till toppen. Ibland framför mig, ibland bakom mig. Vilade jag så vilade hon.
 
Det var sagt att det skulle ta ca 2-3 timmar att bestiga så jag var väl förberdd med vatten och energi. Jag gick på så snabbt jag orkade och tog bara korta vätskepauser. Utsikten var häftig och allt var delvis täkt i dimma. Jag var himla glad att solen inte värmde något än för jag var nog svettigare än jag någonsin varit utan den extra hettan. När jag kom till toppen slängde jag av mig skorna och pustade ut lääänge på en bänk i solen. Det tog mig bara 1½ timme att gå upp så jag var mäkta stolt.
 
På grund av dimman var inte utsikten den bästa men var ändå sjukt satisfied med mitt dagsverke. Aldrig trodde jag väl att något sånt här skulle falla mig in. Men det var en av de bästa morgnarna so far. 
 
Satt på toppen till ca 10.30 då det började komma folk. Blev fotograferad x antal gånger. Många blyga killar som efter långsamma närmanden tillslut vågar fråga om jag vill va med på en bild. Haha, lika roligt varje gång.
 
När jag var påväg ner (som nästan var jobbigare än att gå upp för det var så brant att knäna tog stryk vid varje steg) så blev jag stannad av ett gäng som ville fota med mig. 1 kort med varje person (se bild nedan). Vi skrattade mycket och jag var mer än en halv meter längre än de flesta. HAHA. 
 
Berget till höger var det jag besteg. Det är det högsta trots att det ser lägre ut på bilden :P
Buddor i hundratal
Morgondis
Vätskepaus i en mycket brant trappa. 
Sällskapet
Svettigast i världshistorien. Njuter av att vara ensam på toppen!
 Det här är det berget som ser högre ut på den första bilden.

 
Mina fans.
 
 
Sjukt nöjd med mig själv. Sjukt nöjd.
 
 
 
Taggar: Myanmar, asien 2014, burma, resa, travel;

Kommentarer:
#1: Viktoria

Nu har jag äntligen hunnit läsa alla dina inlägg (good job!) och Herreminje vad fint! Och vad rolugt att du har fått så mycket kommentarer, dina inlägg lär ju även vara till hjälp för de som vill resa där :) duktigt! Puss!

Svar: Haha tack sa himla mycket!! puss kara du <3
Marielle

2014-01-28 @ 11:20:38
#2: Anna

Haha typ lika långa som jag, i know how they feel ^^ fan va häftigt! Gillar alla bilder :)

Svar: Hahaha ja! Ni har det inte lätt ni kortingar ;) tack tack!
Marielle

2014-01-28 @ 15:56:21
#3: kajsa

Tidig morgon utan människor högst upp på ett sånt berg och släppa ut blicken! Jag vill va där du är!

Svar: Det är priceless! Svårt att fånga den känslan någon annan stans.
Marielle

2014-01-28 @ 17:01:06
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: