the flipflop life

Wow. Tiden har verkligen gatt alldeles for fort. Det ar inte riktigt klokt att jag ar halvvags hemma redan!?? 

Det med med stora tarar jag lamnar asien och alla harliga, inspirerande och modiga manniskor jag traffat. Det ar verkligen en stor klump i magen som letar sig upp i halsen nar jag tanker pa att jag lamnar det har.

 

Saklart ar jag himla glad och blir upplivad av tanken pa att traffa alla dar hemma igen. Tro inget annat! Synd att man inte kan klona sig, eller atminstone resa lite snabbare. Typ med en teleportor. Mitt liv skulle verkligen underlattas en hel del med en san tillganglig. 

 

Men man ska leva i nuet. Har massor att se fram emot detta ar sa ska nog overleva ett par manader i europa. Stora planer redan for nasta ar. Kittlar i magen nar jag tanker pa det. Sa just emot mig sjalv dar. Att leva i nuet och tanka pa framtiden gar kanske inte jattebra. Men hur som helst. 

 

Nu gar solen upp over Doha International Airport och kon till Costa coffee vaxer och vaxer. Mitt plan lyfter om knappt tre timmar. Insag att tidskillnaden harifran till Sverige bara ar en timme. Skumt att jag redan passerat 5 tidszoner. Ska forsoka att sova lite nu, eller vila ogonen lite sa att jag inte missar flyget. Har ingen telefon eller klocka efter som att telefonen gett upp helt och klockan ligger i ryggsacken = har inget alarm..... Typiskt.

 

By the way, sa var jag sjukt nara att missa min flight i KL. Hehe. Liten miss i planeringen och stoooor trafficjam i centrum gjorde att jag kom fram till check-in exakt 61 minuter innan avgang. Hade tur, det var ingen ko och jag var den sista att komma med. Gick igenom alla kontroller och ratt in i planet. Fick en plats langst bak i mitten. Antar att det ar smallar man far ta nar man komme sist. Kom ju med iallfall. Hoppas att min vaska ocksa gjode det.