the flipflop life

Igår satt jag och tänkte på vad jag ska göra nu när Cornelia är borta. Jag kom genast att tänka på att jag inte sprungit på typ 2½ vecka och att det är något jag borde ta tag i igen.

Sagt (tänkt) och gjort så tog jag fram löparskorna. De var dammiga och fulla med spindelväv, ett säkert tecken på att det är alldeles för länge sedan sist.

Brydde mig inte om det och taggade till med pasta till lunch (förövrigt sjukt god pastarätt jag lagade : varmrökt lax med gnocchi och limesås) .

Satte på Runkeeper och peppmusik och gav mig iväg. Stört jobbigt och svintråkigt rent ut sagt att två veckor av slapphet förstör så mycket.

Helt sjukt omotiverande att fortsätta när det går så dåligt. Hörde bara rösten från runkeeper "..... average pace 6 minutes 45 seconds per kilometer" "....average pace 7 minutes 25 seconds per kilometer" "....average pace 7 minutes 35 seconds per kilometer"

Det bara ökade och ökade och ökade. Jag försökte springa på men benen kändes tunga och fötterna klumpiga. Det slutade med 7,42 km på 54 min, Vafan?!
För två veckorsen höll jag mig på mellan 5min 45sek - 6 min 15 sek per km. Men nu, över 7 min per km?!

Shit alltså. Det blir hårdträning från och med nu.